Makten över orden centralt tema i intressant urpremiär

Tove / Scen / Publicerad 2004-10-14 00:00

Kvällen faller ikapp med kajornas ödesmättade kraxande. Mörkret bryter in i ett platt och förutsägbart normlandskap som ekar av förmätet gammalt gubbskrock. Eller är det fråga om mörkrets avbrott och strimmor av ljus och hopp, den där kvällen hemma i historieprofessorns arbetsrum?Nyskrivna pjäsen Slättskymning av Lisa Langseth är den första i en serie av fyra dramer med lokal anknytning på Upsala stadsteater.

Slättskymning
Upsala stadsteater, Lilla scenen
Manus: Lisa Langseth
Regi: Sara Cronberg
Medverkande: Åsa Forsblad, Gustav Levin, Viveca Dahlén och Hassan Brijany

Satsningen 4xUppsala är framsprunget ur projektet Hälsningar från NU och fram till april avlöser urpremiärerna varandra. Spelperioderna är drygt en månad per pjäs. Att vara långt hemifrån i en studentkorridor, några dödssorgliga sånger samt ett par dagar som statist i Ingmar Bergmans Fanny och Alexander är något av det som kommer att spegla Uppsala på Lilla scenen.

Men just nu spelas alltså historien om vem som har rätt att skriva historia. Inte vilken historia som helst utan den som tillskrivs vetenskaplig objektivitet och sanning. Historiebilden som allt som oftast tecknas av heteromän med vitt skinn, det är väl där någonstans det tar fart.
Kvinnliga studenten Felicia (Åsa Forsblad) traskar hem till den manlige professor Erland (Gustav Levin) som underkänt hennes uppsats. Bland annat har hon i stället för fotnoter hänvisat till sig själv. Samtalet som följer blir en helkväll då det klivs över fler trösklar än till professorns arbetsvrå. Dörrar fläktar upp, några smäller igen, medan andra verkar förbli hopplöst låsta genom sociala arv och hämmande hierarkier.

Föreställningen lyder uppmaningen i 4xUppsala att endast pågå i en timme. Det är en läcker upplevelse att ta del av alla övriga ostyrigheter i ett så pass snabbt tempo, utan att det rämnar alldeles uppåt väggarna och blir forcerat. Så många tankebanor och så litet tid att hänga med i svängarna. Så högt och så lågt. Mycket kretsar runt ord, vilka som sätts på pränt och vems som har störst makt. Men stadsteaterns uppsättning har makten över orden.

Visst kanske det dyker upp en och annan tankeslinga i repris, men genom välbalanserade och fina skådespelarinsatser infinner sig ändå känslan av ett slags piggt nyuppvaknande. Här återfinns även igenkänningskomik på det lilla naggande viset. Slättskymning gläntar till den akademiska arenan utan plastisk akrobatik, men rymmer många upplyftande omkullkastningar ändå.