Absurditeterna frodas i sjukhusmiljö

Towe / Scen / Publicerad 2005-03-02 00:00

Gammeldags teaterkulisser, blippblopp-blinkande spotlights och ett band som lirar schlagerjazz (bl.a Pedda och GurraG från JustD) regerar när Staffan Westerberg intar Upsala Stadsteater. Ett skithus bor granne med ett sjukhus och det är inte vilken vårdinrättning som helst. För det är väl här alla akademiker hamnar? Medan pöbeln förpassas någonstans i Vårdsätra?

DASS - Det akademiska sjukhusspektaklet
Uppsala stadsteater
Regi: Staffan Westerberg

DASS är uppsättningen som peneterar och punkterar Akademiska sjukhusets vara eller icke vara. Intill sista andetaget, och blöjan. - Najs att torka bajs diggar Liemannen då han surrar fram i permobil i sjukhuskorridorerna skyltade med Hud och kön avd 69 och Studenternas . Dr Flirt spelas av läkaren Stefan Branth och har lånats direkt från verkligheten. Dr Struts gömmer sig på neurologen, medan Syster Mus inledde sin bana som liten genom att fjutta eld på dockorna för att sedan vårda dem ömt. Döden källsorterar, medan skönsjungande Ängeln ger skydd före transporter upp till kallhelvetet Jukkasjärvi via sjukhusets expanderande rörpostsystem. I Sápmi högläser Elsa Beskow gärna sina egna alster. Fast Gustaf Fröding ilsknar till på Westerberg och föredrar Ulleråker. Jotack, absurditeterna frodas i föreställningens bjärta svängar och ordlekar. Ibland liknar upplägget en fars med mycket spring i dörrar. Otyglad humor för somliga, men sannolikt småflummigt virrvarr för andra. Skämten om Westerbergs barnprogram verkar få fungera som avväpnande effekter. Men nog är det väl hög tid att gå vidare med ett lika öppet sinne som Staffan Westerberg bjuder på sig själv. Den här gången i storskalig form med blinkningar åt dödsångest och kroppsutsöndringar. Ja tack.