Annorlunda teaterformer i höst
Teaterchef Stefan Böhm tycktes nöjd när Upsala stadsteater nyligen presenterade höstens program. Med rätta, för en välfylld höst med flera helt nya inslag väntar på Stadsteatern. Den 7 oktober äger urpremiären av den helt nyskrivna Mary Wollstonecraft rum. Inte mindre än fem kvinnliga dramatiker - däribland Gunilla Boëthius och Margareta Garpe - har tillsammans skapat en pjäs om den engelska revolutionären och filosofen, som var den första som i skrift formulerade kraven på grundläggande demokratiska rättigheter för kvinnor.
Fem delar och femtio roller
I fem delar skildras olika utsnitt ur Mary Wollstonecrafts liv. Rollerna är så många som femtio, vilket betyder att samtliga skådespelare utom huvudrollsinnehavaren Malin Halland gestaltar ett stort antal personer. Regissören Anette Norberg ser det som en spännande utmaning att sätta upp den så omfångsrika pjäsen: att både låta de fem delarna vara så disparata som de är och att foga samman dem till en helhet. Hon tycker också att det är roligt att pjäsen handlar om en kvinnas liv:
- Och en kvinna av den kalibern, som var en intellektuell, som tog plats, säger Anette Norberg.
Den 8 oktober är det premiärdags igen, dock långtifrån en uruppsättning. Regissör Eva Dahlman gör med Strindbergs svarta relationsdrama Dödsdansen sin regipremiär på Upsala stadsteater. Om Dödsdansen säger hon:
- Världens bästa pjäs om mänskligt liv, relationer, världen, krig och hur vi ska leva.
I de tre rollerna syns Viveca Dahlén, Gustav Levin och Per Moberg.
Ingen teater för uttråkade
Hur är det då att regissera en så spelad pjäs som Dödsdansen? Blir det en extra utmaning, måste man göra något nytt? Nej, Eva Dahlman har inte tänkt i de banorna.
- Dels är pjäsen så jävla grundbra, vilket är anledningen till att den är så spelad. Sedan gör jag teater för publiken, inte för uttråkade teaterkonnässörer och recensenter, därför behöver jag inte krångla till det för krånglandets skull. Det viktiga är att skära bort, så att de mänskliga trådarna syns, säger hon.
Varför är den så bra?
- Den handlar om grundläggande mänskliga drivkrafter, om hur konflikter uppstår. Från världspolitiken ner till bråk om en spade i sandlådan - det är samma mänskliga relationer.
Att arbeta med en så liten trupp - tre skådespelare - ser Eva Dahlman som en fördel.
- Man hinner med det man ska och kan koncentrera sig, det är skönt.
Det är första gången hon sätter upp ett drama av Strindberg. Däremot har hon regisserat flera Norénpjäser tidigare, och hon ser tydliga paralleller mellan de båda dramatikerna.
- Tempot, hur de verkligen avlyssnar hur man pratar. Och båda skriver irrationellt, inte tillrättalagt, vilket förklarar varför Strindberg fortfarande känns aktuell. Han var upprörd när han skrev, och skrev om sitt, om det han hade omkring sig. Det gör att språket hålls levande, säger Eva Dahlman.
En tredje del i projektet Vetenskapsteater väntar också i höst. Den här gången har Stadsteatern samarbetat med Statsvetenskapliga institutionen, med professor Leif Lewin i spetsen. Resultatet heter Sparrisgulasch, en pjäs om demokratins väsen och former. Premiär 15 oktober.
Annorlunda idéer
Höstprogrammet bjuder också på helt nya former av teater. Än så länge är detaljerna hemliga, men under namnet Frispel kommer det att bjudas på teater utöver det ordinära, berättar teaterchef Stefan Böhm:
- Vi har en längtan efter att utveckla ensemblen och ge utrymme för nya idéer, säger han.
En del av Frispel kommer att bestå av improvisationsteater. Och det rör sig om avancerad sådan, klargör Claes Åström, som betecknar sig som improvisationsdomptör i projektet. Han vill bjuda in kända personer som intervjuas framför publik, alltmedan skådespelarna själva får välja när vill bryta in och improvisera kring episoder ur personens liv.
Drömgästen? Landshövding Anders Björck.
En annan spännande nyhet på Stadsteatern i höst är samtal kring litteratur och liv, i ett samarbete med Svenska kyrkan. Projektet, som går under namnet Bortom stororden, är ett försök att tränga djupare in i den litteratur vi känner, enligt teaterchef Stefan Böhm. Religiöst symbolspråk och existentiella frågeställningar i verk av bland andra P O Enquist och Kerstin Ekman står i centrum för diskussionerna, där författarna medverkar.
