Alla ska få plats
I februari i år slog Reginateatern på Trädgårdsgatan upp dörrarna på nytt. Före detta Skandiascenen, som hade fungerat som en öppen scen för Uppsalaborna sedan 1987, hade fått både en ansiktslyftning och ny regi. Paul Kessel och Björn Sjödin heter de som numera basar över teatern. Som skådespelare respektive musiker är båda välkända namn i Uppsalas kulturliv.
När Ergo hälsar på visar de runt i de uppfräschade lokalerna. Höstsäsongen är i full gång och de båda teatercheferna, med Kessel i spetsen, håller som bäst på att spika vårens program.
- Det är ett väldigt pusslande, säger Paul Kessel och förklarar att flera saker ska balanseras.
Knepig ekvation
Dels handlar det om att både spegla Uppsalas kulturliv och erbjuda svenska och internationella gästspel av hög kvalitet. Men också om att hitta jämvikten mellan brett och smalt. Den kommunägda teatern ska gå runt ekonomiskt samtidigt som Paul Kessel vill kunna ge föreställningar som inte nödvändigtvis lockar den stora publiken. Hittills går ekvationen ihop.
Ett axplock ur höstens välfyllda program bekräftar bredden. Kända stå upp-komiker varje tisdagskväll, lunchpratare som Ulrika Knutson och Jonas Hallberg, rosade franska showorkestern LOrphéon, gästspel från Zimbabwe och Dramatenprojektet Efterspel med Lil Terselius och Helge Skoog. Själva vill Kessel och Sjödin puffa för nämnda LOrphéon, ett showande parisiskt jazzband som borde locka inte minst studenter, menar de - en publikgrupp de gärna skulle se mer av på teatern.
De berättar också om Femivalen, en festival med kvinnliga kulturutövare som hålls under tre decemberdagar. Bland gästartisterna finns den feministiska teatern Lacrimosa och Catti Brandelius.
Allt tycks alltså gå väl på Regina. Publiken kommer, programmet har både djup och bredd, och en fristående vänförening har nyligen bildats. Men om vi backar bandet något år eller eller två var bilden en annan. Hösten 2003 beslutade kulturnämnden i Uppsala att bolagisera Skandiascenen och låta Kessel och Sjödin driva den självständigt. Samtidigt skulle teatern få en mer utpräglad konstnärlig profil.
Protesterna lät inte vänta på sig. Scenen måste förbli i kommunal ägo, hävdade kritikerna, ofta själva kulturutövare. En farhåga var att amatörerna skulle kastas ut på gatan - däribland studentspexen, som inte skulle anses hålla tillräckligt hög kvalitet.
- Vi ville att Skandiascenen skulle förbli en scen för folket, säger Per Svalander, ordförande i föreningen Fri Scen som bildades i samband med protesterna, och som fortsätter att verka för en fri scen i Uppsala.
En annan högljudd kritiker var Peter Boivie i vokalgruppen Viba Femba. Han stod bakom initiativet att stämma Uppsala kommun för att de inte följt lagen om offentlig upphandling när de ville lägga över driften på Kessel och Sjödin. Kritikerna vann i kammarrätten och scenen förblev kommunal.
Idag menar Peter Boivie att Kessel och Sjödin tagit till sig av kritiken, och att Reginateatern måste få en rättmätig chans. Och som för att illustrera att stridsyxan är nedgrävd har Viba Femba i vinter premiär med sin nya föreställning på just Reginateatern.
Också Per Svalander tycks ha en pragmatisk inställning. Han sitter med i Reginateaterns konstnärliga råd som representant för Fri Scen, och försöker den vägen påverka vem som ges plats på teatern. Per Svalander understryker att Reginateaterns program är både ambitiöst och kunnigt.
- Men det är en renodlad gästspelsscen, och en väldigt kvalificerad sådan. Visst gör man fortfarande plats för något spex per år, men scenen har totalt ändrat karaktär. Vi saknar det som fanns förut, en scen för folket.
Svårare för spexen
Kristian Lidin är spexmästare och producent för teknat-spexet som traditionellt har satts upp på Skandiascenen sista veckan i april. Han berättar att man visserligen fick spela på Reginateatern i våras men att det krävdes mycket jobb för att få boka in sig.
- Det var långt ifrån självklart. Vi upplever det som att vi kan få komma in om det finns lite plats över, men att studentspex egentligen inte är tillräckligt fint.
Att behöva känna så är tråkigt, menar han, och betonar att åtminstone teknat-spexet är en proffsig produktion som sysselsätter ett stort antal personer under lång tid. Han understryker också värdet av att som amatörer få jobba på en riktig scen med professionellt ljus och ljud.
Själva säger Paul Kessel och Björn Sjödin att alla ska få plats, och betonar att de hittills inte sagt nej till någon som velat boka in sig.
- Men det måste finnas en balans, det kan inte bli sex spex per säsong, säger Paul Kessel.
