Fängslande nära i hård högstadiemiljö

Avslutningen
Teater C
Manus och regi: Dag Thelander
I rollen: Sam Kessel
Scenografi: David Andrén
Ljus: Daniel Andersson
Kostym: Tove Berglund
Scen: Reginateaterns caféscen

Scenen är pytteliten, publiken sitter i ring runt den hög av gymnastik- och idrottsredskap som utgör skolans gympaförråd. Det är avslutning och David slutar nian. Men i stället för att vara ute och fira sitter han i förrådet.
Avslutningen är en monolog framförd av Sam Kessel. Han är en mycket ung och mycket modig skådespelare, som söker ögonkontakt med den publik som nästan sitter i knäet på honom. Man slungas in i en hård högstadiemiljö. David har suttit i förrådet större delen av rasterna på högstadiet för att slippa ta plats och slippa bli utpekad. Nu återberättar han hur han en dag tar upp fighten med klassens mobbare och vilka konsekvenser det får. Hårt sätts mot hårt och allt går lite för långt.
Trots att våldet inte är i paritet med de skolmassakrer som ägt rum de senaste åren förs ändå tankarna till dessa händelser. En ensam elev som isolerat sig och sedan tar strid. I Avslutningen får vi följa eleven, som verkar vara en helt vanlig kille som har fått nog av mobbaren. Dag Thelander kastar i manus och regi publiken rakt in i händelserna utan att ge bakgrunden. Det fungerar, men det hade varit intressant att få följa upptrappningen och mekanismerna bakom beslutet att låsa in sig och sedan ta till våld. Berättelsen är stark, men jag kan inte sluta undra varför just David griper till våld, även om vi i förbifarten får veta att Davids mamma är död och inspirationskällor från videovåld nämns. Det är alltför många som mår dåligt under sin skoltid men som bara står ut, vad avgör vem som gör vad? Kanske är det tillräckligt att föreställningen väcker frågan och att den visar att ingenting är svart eller vitt.
Händelserna äger rum i Uppsala, som för att visa att våldet finns även här. Framställningen är intressant ändå, så egentligen behövs inga förtydliganden. Kessel tar in pappan på scen genom ett masande dalmål, och mobbaren Simon genom en knytnäve i luften. Det är en lösning som gör monologen omväxlande och Kessel är ömsom rolig, ömsom ledsen, arg. Avslutningen speglar en hård värld som är ungdomarnas men som också tar upp vuxnas ansvar. Föreställningen är fängslande, och fördjupningen kring bakomliggande mekanismer och det slutliga beslutet är kanske svår att få till på de 50 minuter man spelar. För mig fungerar Avslutningen. Det hade dock varit intressant att höra vad de gymnasie- och högstadieungdomar som utgör majoriteten av publiken, tyckte om den verklighet som presenteras som deras.