Skrämmande insikter om julens budskap

På Uppsala stadsteater pågår repetitionerna för fullt inför premiären av En julsaga. Tekniker och scenarbetare hänger upp lampor, riggar pyroteknik. Scenografen Fridjon Rafnsson och regissören Rikard Lekander ropar ut instruktioner och går igenom vad som ska repas idag, en dryg vecka innan premiär.
– Är muggarna klara? ropar Fridjon Rafnsson. Okej, vi kör igenom muggarna igen

Scenen töms och Rikard Lekander, pjäsens regissör ropar kör. Vita plastmuggar sprutar plötsligt ut från en dryckesautomat.
– Snyggt jobbat, en 10:a

I nästa stund ramlar pärmar från en bokhylla, pennor flyger från skrivbordet, taklampor faller och vita papper spottas ut ur en skrivare. nbsp;

Charles Dickens roman En julsaga är en av julens absoluta klassiker. Historien om den snåla och bittra Ebenezer Scrooge som får besök av julens tre andar, Gångna julars ande, Nuvarande julars ande och Kommande julars ande för att därefter försonas med julens budskap har flera gånger filmatiserats, blivit musikal, opera, grafisk novell med mera. När Rikard Lekander nu sätter upp sin version, 170 år efter den kom ut, har Scrooge, spelad av Göran Engman, blivit riskkapitalist och Uppsalabo. Han tillbringar ännu en julafton på kontoret alldeles ensam. Eller är han? Ett barn gråter i korridoren, en död kollega skymtas i mörkret.

Rikard Lekander berättar att han har låtit sig inspireras av den nya japanska skräckfilmen med titlar som The Ring, The Grudge och Ju-On. I dem uppenbaras andarna genom tekniken, i tv-skärmar, som ringande telefoner, i pappersmuggar som sprutar ur en dryckesautomat. Denna moderna animism – det vill säga tron på att tingen är besjälade – menar Rikard passar vår materialistiska och konsumistiska tid.
– Pjäsens budskap om värdet av givmildhet och empati är ungefär detsamma som i Dickens ursprungsversion. Skillnaden är att sagan slutar lyckligt. I skräcken måste vi skrämmas till insikt och då slutar det i fördärvet.

Blir det läskigt då, eller är 15-års gränsen ett pr-trick?
– Nej, det blir läskigt. Jag tycker skräckteatern är mer drabbande än skräckfilmen av den enkla anledningen att teatern är mer sinnlig än filmen. De starka ljuden och lukterna av exempelvis bränt kött blir mer påtagliga.

Rikard Lekander, som är tämligen ensam om att göra skräckteater i Sverige, har även ett förflutet som skådespelare på Dramaten. Huvudrollsinnehavaren Göran Engman tycker att det märks.
– Han skriver jättefina repliker, det måste vara för att han är skådespelare själv. Han skriver ingenting som han själv inte skulle vilja säga. Det är organiska repliker, som känns härliga att säga.

Göran Engman sitter avslappnat i en juligt röd tröja inför dagens repetitioner. Han tycker att det är mycket roligt att arbeta med Rikard, tillsammans delar de ett intresse för såväl gammal skräck som modern japansk skräckfilm.
– Jag älskar den. Jag älskar hur japanerna kan få en rännil vatten att krypa under skinnet.

Göran Engman uppmannar oss att vara nyfikna:
– Kom och se vad skräckteater är och vad den kan göra. Dessutom så är det fantastisk musik Och masker. nbsp;