Ny spänning åt teaterscenen

Den som försöker övertala Ebenezer Scrooge får tänka till en eller två gånger innan det är dags att lämna kontoret. I klassisk anda har en av Charles Dickens mest otrevliga karaktärer återigen dragit på sig kostymen och knackat några gånger på sin trasiga klocka, och på scenen tar Göran Engman snabbt tillbaka karaktären till det rätta elementet. Det behövs ingen pyroteknik för att känna sig utsatt i pjäsens första del. Ensam på ett kallt kontor på julaftonseftermiddagen har ingen, varken väktare eller sekreterare, mod att gå från jobbet. Ebenezer, här i tappning av en av Uppsalas mest välbärgade och definitivt mest osymtatiska kontorschefer, plöjer snabbt bort kuraget hos sina motkaraktärer. Det är inte förrän telefonen börjar ringa utan avsändare och belysningen börjar flimra som någonting sker även med huvudkaraktären. De brinnande julljusen är inte längre inbjudande efter midnatt.

Lugnet har ingen plats i denna blixtrande sagotappning, och kontorets olycksaliga offer får ta både en och två kängor innan lamporna återigen tänds. Tydliga skräckfilmsinslag skapar nbsp;en ny spänning åt teaterscenen. Precis som i den klassiska berättelsen är det knappast de levande väsena som sätter skräck i publiken, och det som hakar sig fast är mer än bara ansiktslösa röster; ingen av dem okända för Ebenezer Scrooge. Men vad sker när en person börjar se saker som ingen annan verkar se? Mörkret som står fastkedjat i den låsta dörren går inte längre att gömma sig för. Ju längre in i berättelsen vi kommer desto tydligare ser vi att det inte är första gången som olyckan befunnit sig här. Kanske är det också det som ibland gör pjäsen något fåordig. Visst finns det mer bakgrundshistoria än vad ögat lyckas se, även om den ibland faller bort bakom pyroteknikens blixtrar och stormiga utspel. Till publikens lättnad hittar ändå en del skämtsamheter in och tillåter några nervösa fnissningar mellan varven. När decembers första julsaga lider mot sitt slut är julhelgen inte längre som den brukar – och buden är knappast av den goda sorten.