Enastående humoristiskt om 90-talets socialdemokratiska kår
Den 10 september 2003 mördades utrikesminister Anna Lindh på NK i Stockholm. Vid sin sida hade hon pressekreteraren och väninnan Eva Franchell. Detta är hennes berättelse.
Anna Lindh var kvinnan som gjorde sig hörd i en mansdominerad värld, politikern som utsattes för hård press och som ständigt tvingas växla mellan världspolitik och familjeliv. För visst är det så att som kvinna måste man välja. Rollen som mamma går inte ihop med rollen som minister och som kvinna har man inte samma självklara plats i regeringskansliet som om man vore en kostymbärande respektabel man.
Föreställningen avhandlar tio års politik på 150 minuter. Vi får följa med in i maktens absoluta centrum under en tid som präglades av många historiska händelser, mediala skandaler och personliga trauman för de som befann sig inuti. Den som påstår att politik är tråkigt har uppenbarligen inte sett Marie Persson Hedenius dramatisering av Eva Franchells hyllade roman Väninnan som visas på Uppsala stadsteater.
På scen ser vi fem otroliga skådespelare som återigen visar prov på kvinnors fantastiska simultanförmåga. För visst behöver man inte välja och göra en sak i taget. Med rätt rekvisita och en slående talang gestaltar skådespelarna 90-talets socialdemokratiska kår i sin helhet. Med enkla medel som att växla mellan fula kavajer, anpassa sitt kroppsspråk och använda en varierande retorik kan man med rätt inlevelseförmåga urskilja olika karaktärer.
Den humoristiska inramningen är närmast enastående – jag skulle gärna ha varit med på planeringsmötet när man kom på hur man skulle iscensätta föreställningen och väcka karaktärerna till liv. Hur kan vi gestalta 20-talets hunkigaste politiker? Varför inte avbilda honom som en sexig Barbiedocka. Hur kan vi på bästa sätt efterlikna före detta statsminister Göran Persson? Använd en stor kavaj, titta lite skelögt mot publiken och mumla politiskt gibberish. Voila, där är han!
"Jag är övertygad om att även den mest pålästa kan lära sig någonting nytt – om politiska processer, hierarkiska maktbalanser och orättvisor."
Även om detta är en berättelse som vi alla vet hur den slutar, en historia som avhandlar händelser som vi alla läst om, diskuterat eller upplevt så är föreställningen oförutsägbar. Jag är övertygad om att även den mest pålästa kan lära sig någonting nytt – om politiska processer, hierarkiska maktbalanser och orättvisor. Och för dig som inte levde under tiden det begav sig eller är särskilt intresserad av svensk politik, se detta som ett utmärkt tillfälle att berika ditt intellekt med ny information. Kunskap är makt och av berättelsen att döma är makt receptet på framgång. I alla fall om du är en av grabbarna bakom Göran, en av snubbarna i sossekåren eller en man i maktens innersta cirkel.
Frågan om jämställdhet är lika aktuell idag som den var för 20 år sedan och det är alltid uppfriskande att se en föreställningen som använder en satirisk retorik för att behandla komplexa ämnen. Samtidigt vore det fel att påstå att detta är en uppsättning som förespråkar någon form av feministisk propaganda. Anna Lindh, precis som alla andra kvinnor som befann sig inuti och utanför den politiska bubblan, var mer än bara kvinnor som tyckte om att shoppa kavajer på NK. Medievärlden är brutal, likaså politiken, men låt oss inte förminska det inflytande som de har haft. Låt oss istället hylla, respektera och lära oss av våra föregångare oavsett kön.
På scen
Väninnan är en samproduktion mellan Uppsala stadsteater och Riksteatern och hade premiär med Riksteatern 13 januari.
Av: Eva Franchell
Dramatisering: Marie Persson Hedenius
Regi: Dennis Sandin
Scenografi/kostym: Johanna Mårtensson
Mask och peruk: Per Åleskog
Ljusdesign: Jörgen Haimanas
Regiassistent och koreograf: Jeff Lindström
Musikarrangemang och ljuddesign: Siri Jennefelt
Dramaturg: Ninna Tersman, Alexander Charlamov
Medverkande: Vivian Cardinal, Angela Kovács, Anita Nyman, Bahareh Razekh Ahmadi, Moa Silén
