Skruvat på Storken

På kaféet Storken i Uppsala sitter tre män vid olika bord. De är alla där utan sällskap och känner inte varandra. Richard pluggar historia och växte upp med sin farmor eftersom hans föräldrar dog när han var liten. Magistern är i medelåldern, har stripigt hår, hatar allt och alla och undervisar på universitetet. Badde är i pensionsåldern, röker för många cigaretter och verkar ha ångrat de flesta av sina val i livet. Mer vet vi egentligen inte om dem.

På Storken finns också kafébiträdet Mira som Richard är väldigt förtjust i, men inte riktigt vet hur han ska ta kontakt med. Hela boken utspelar sig under en dag på kaféet och många märkliga företeelser hinner inträffa. Richard får genom ett telefonsamtal till Storkens fasta telefon reda på att hans farmor har dött. Magistern får sällskap av en barnfamilj som han berörs mycket av. Och Badde får ett paket adresserat till sig, som han inte vet vad det innehåller och inte heller vill öppna. De tre männen, som till synes inte har något med varandra att göra, verkar ha mer gemensamt än vad en först kan tro.

Kollisionen är tidigare Uppsalastudenten Katarina O´Nils Frankes debutroman. Boken är välskriven och historien är genomtänkt. Vissa passager i början är så spännande att jag har svårt att lägga den ifrån mig. Men ändå gör den mig besviken. Till en början är jag nyfiken på vilka Richard, Magistern och Badde är. Men efter ett tag börjar personbeskrivningarna att halta, och det leder till att en som läsare inte känner med karaktärerna.
Den lilla kärlekshistorien kring Richard och Mira är fin, men inte heller den får tillräckligt med utrymme. Om författaren gjorde andra prioriteringar skulle boken kunna fungera som en välskriven historia om identitet, livsval och ånger. Men under bokens andra hälft blir händelserna på kaféet så skruvade att jag inte alls kan ta till mig något budskap eller känna empati för personerna.