Jag sökte en prins men fann en groda

Privat fotoLinnea Pyling läser sjuksköterskeprogrammet vid Uppsala universitet och frilansar för Ergo.

Så hamnade även jag där tillslut, i tinderträsket. En mörk plats ska ni veta. Fylld med reptiler och diverse kräldjur i förklädnad. Grodor så långt ögat kan nå och inte en chans att kunna urskilja vilka av dem som möjligtvis skulle kunna förvandlas till prinsar. Jag kände mig från början vilsen, all erfarenhet och kunskap från den riktiga världen (läs: barer) gick förlorad. Jag hade ju bara en bild och i bästa fall en bildtext att gå på. Nu fick detektiven i mig börja jobba. Spana efter detaljer i foton, tolka emojis och leda ledtrådar i formuleringar. Vadsomhelst som kunde ge ytterligare information om personen i fråga. Varje litet nytt fynd var en fröjd. Lön för mödan.

Jag började ganska snabbt kunna urskilja grupperingarna i denna skog av testosteron, lite som på skolgården i grundskolan. En stor grupp utgjordes av helkroppstatuerade typer med mycket kroppsbehåring och majoriteten av det i ansiktet. Inte min kopp. Nästa stora grupp jag stötte på gick i livets hårda skola, inriktning oklar, och tillbringade all sin vakna tid på gymmet i ett alldeles för urringat linne. Färg: daskgrå. Och det här med att samtidigt ha keps inomhus. Bättre kan du. En annan skara var mästare i särskrivning. Det blir så jobbigt, tänkte jag, när vi ska skriva våra bröllopslöften. Ännu en vänstersväng. Var det inte en halvnaken selfie i pojkrummet så var det vettiga värderingar som lyste med sig frånvaro. Ibland samtidigt.

Efter en trevande start tyckte jag ändå att jag fick grepp om det. Jag kände mig vass. Sen slutade matchningarna komma. Den klassiska förnekelsen kom först - det är inte jag, det är de. Tätt därefter började tankarna kretsa kring appen i sig, det kanske var något fel på den? En bugg som det heter. Jag raderade och laddade ned igen. Ingenting. Jag tyckte inte att jag själv var kräsen, jag letade inte efter ”the one”, bara ”the one that is good enough”.

En dag fick jag napp och det visade sig vara en groda med potential att en dag bli ”the one”. Och hellre det än en prins som bara är ”good enough”. Det finns med andra ord hopp även för grodor.