Hudnära handledningssession

Foto: Sandra GunnarssonSigrid Asker är webbredaktör på Ergo.

”Du är på rätt väg”, säger han, vid femte inspektionen av arbetet. Vid det här laget har jag lärt mig att varken bli nedslagen eller det minsta förvånad över att det försiktigt positiva omdömet följs av ett ”men…”. Det är bara att sätta sig igen och återuppta den till synes oändliga strävan efter perfektion.
Den här gången består min egen insats främst i att hålla mig så stilla jag kan medan tatuerarlärlingen måttar en tuschskiss av min efterlängtade sleeve i art nouveau-stil mot höger överarm, tålmodigt följa hennes kamp mot millimetrarna. Jag är full av beundran, inte bara för att hon vid dryga 20 års ålder skapar konstverk i klass med Alphonse Muchas, utan också för hennes förmåga att lugnt smaka på och svälja konstruktiv kritik från mentorn, salongens ägare. Som dessutom ges inför en kund.
När jag fick uppsatshandledning på universitetet var jag inte i närheten av hennes beslutsamhet. Synpunkter som innebar att jag i princip var tvungen att börja om från början fick mig att bokstavligt talat dra täcket över huvudet. Under min journalistpraktik gick det förvisso bättre. Jag hade avsatt tid och energi både för att komma in på utbildningen och för att få praktikplatsen, så ett svidande ”men” var inte tillräckligt för att bräcka mig. Jag ville ju verkligen bli journalist, precis som lärlingen verkligen vill bli tatuerare.
Uppsatsen då? Tja, visst hade jag ett intresse av att få ut min socionomexamen, åtminstone kändes det som en mer önskvärd utgång än att inte få det. Men att traggla med metoddiskussioner och vetenskapliga perspektiv var ljusår ifrån hur jag föreställt mig en karriär som socialarbetare. När jag senare läste den ettåriga utbildningen i journalistik var vägen mer förenlig målet– jag fick ju trots allt skriva artiklar, även om de hårdgranskades av både en handledare och en redaktör före publicering.
Självklart går det att avsluta arbeten fast det tar emot. Vi är olika bra på att motverka prokrastinering, men även en sådan som jag kan faktiskt ro en taffligt byggd båt i land om jag har något att se fram emot på stranden. När det gällde uppsatsen bestämde jag mig helt enkelt för att inte tillåta mig någon ny tatuering förrän den var klar.