Klockan är bara två, men solen vilar redan på trädtopparna vid horisonten när jag möter upp Maximilian Hansen på Engelska parken där han just kommer gäspande från ett seminarium.– Vi kollade på film och jag slumrade till i några minuter, erkänner han.Under hösten läser han antropologi som valbar kurs innan han, efter årsskiftet, påbörjar sista terminen på kandidatprogrammet i arkeologi. Nog för att han föredrar sitt huvudämne framför antropologi, men det är inte seminariets intressegrad som bär skulden till Maximilians ofrivilliga minisiesta. Vi har vid flera tidigare möten pratat om det