Foto: Sandra GunnarssonKarin Karsten, förste kurator på Stockholms nation, säger att fler har kommit till henne för att prata om hur de mår sedan de började arbeta med handlingsplanen mot psykisk ohälsa. ”Många känner att det är skönt att ha lättat sig för någon.”

”Det är lätt att förminska sina problem”

Prestationsångest, betygshets och stress – sedan Stockholms nation antog en handlingsplan mot psykisk ohälsa har de nationsaktiva börjat prata mer om hur de egentligen mår. Förste kurator Karin Karsten hoppas att deras arbete ska inspirera fler nationer och kårer att ta problemen med psykisk ohälsa på allvar.

Det var i höstas som Karin Karsten och en utskänkare märkte att de som betedde sig dåligt under klubbkvällarna gjorde så för att de inte mådde så bra. Detta ledde till diskussioner om vad man inom nationen kunde göra för att arbeta förebyggande – agera innan ett beteende ledde till alkoholberoende eller portning.

– Vi hade samtal och det kom fram att många mådde väldigt dåligt, framför allt bland de aktiva. Många visste inte heller vart de skulle vända sig, säger Karin Karsten förste kurator på Stockholms nation.

Samtalen mynnade ut i att de tog fram en handlingsplan med hjälp av Studenthälsan. Planen, som främst är riktad till de nationsaktiva, stakar ut hur nationen ska arbeta för att förebygga psykisk ohälsa samt hur man kan fånga upp och hjälpa de ämbetsmän som mår dåligt. En del i arbetet handlar om att erbjuda ett första samtal.

– Vi är bara amatörer men vi kan lyssna och hjälpa dem genom att förmedla kontakt till Studenthälsan eller vårdcentralen. Vi kan visa dem vad det finns för möjligheter: här är telefonnumret, ska vi ringa tillsammans?

Karin Karsten har i egenskap av förste kurator hållit i många av samtalen. Där har det framkommit att de nationsaktiva känner sig stressade. Det kan handla om betygshets, prestationsångest eller svårighet att få tiden att räcka till både heltidsstudier och nationsengagemang. Behovet av att ha någon att prata med har varit stort.

– Den här typen av samtal hade jag i höstas också, men inte alls i samma utsträckning som nu.

Sedan de påbörjade arbetet har hon märkt av en förändring där samtalsklimatet på nationen blivit mer inkännande. Frågan ”hur mår du” är inte längre bara en hälsningsfras.

Karin Karsten har lyft
frågan i nationernas samarbetsorgan Kuratorskonventet. Hon anser att en liknande handlingsplan borde finnas på plats i alla sammanhang där studenter samlas. För även om det pratas mycket om psykisk ohälsa, leder inte det till att alla söker hjälp – det har snarare blivit så att studenter inte tar sina problem på allvar.

– Det är lätt att förminska sina problem, man tror att alla mår dåligt – varför ska då jag behöva söka hjälp? Men vad vi har sett sedan vi började vårt arbete är att mörkertalet är stort, det är fler som behöver hjälp än vad man kan tro. Vi hoppas att vi kan inspirera andra nationer och kårer med vårt arbete.

Stockholms nation har nu försökt att göra vad de kan, men en stor del av ansvaret ligger också på andra aktörer, så som vårdcentralerna och Studenthälsan, säger Karin Karsten.

– Studenthälsan måste bli ännu bättre på att erbjuda tider och synas på föreläsningar. Att ta det första steget mot att söka hjälp är det tuffaste, därför måste de göra det så enkelt som möjligt.