Foto: Lina Svensk"Jag läste på ett forum att många utbildade arkeologer jobbar som brevbärare, så det är väl det jag har att vänta." Maximilian menar att han inte bryr sig så mycket om att tjäna en massa pengar efter examen så länge han är intresserad av det han studerar.

Maximilian Hansen, 28 år

Foto: Lina SvenskSex snabba
Bästa filmen?
Kan-inte-välja-en.
Bästa budgetmaten?
ICA Basic kycklinglår på extrapris.
Bästa boken?
Den läraren ger mig. *Plus i kanten*
Bästa platsen i Uppsala?
Alla ställen jag kan bada på.
Bästa TV-serien just nu?
Narcos
Längtar mest till just nu?
Nästa säsong av Narcos

Att han var tvungen att fly till varmare breddgrader var en insikt han fick när han jobbade på Gröna Lund. Efter att ha velat mellan att bli bonde i södra Frankrike och att åka till Australien föll till slut lotten på det senare.
– Sedan jag kom hem från Australien har jag jobbat extra i fiskdisken på Lutis, men resandet har varit, och är, ett väldigt stort intresse, säger Maximilian Hansen.
Han närmar sig 29 och sällar sig därmed till ”det lite äldre gänget som börjar plugga” som han uttrycker det i ett mejl till mig innan vi träffas. Han ska börja läsa kandidatprogrammet i arkeologi och antik historia och är medveten om att han kan vara uppåt tio år äldre än många av sina kurskamrater.
– Jag har en känsla av att jag kommer känna mig väldigt gammal…. hörsel- och ryggproblem, och så vidare. Nej, men skämt åsido så var en lärdom jag fick med mig från Australien att man ska känna mindre åldersnoja. Redan när jag var 23 och reste dit tänkte jag att jag var för gammal för att ge mig ut och backpacka, men under min tid där träffade jag flera 50-plussare som precis hade börjat plugga för att skaffa sig en ny karriär. Kan de kan jag.
Han berättar att han var väldigt skoltrött direkt efter gymnasiet och ville komma så långt ifrån skolbänken som möjligt och att han var rädd för att fastna i ett nio till fem-jobb.
– Jag levde hellre från dag till dag utan att veta exakt var jag skulle få pengar ifrån nästa gång. Beslutet att börja plugga fattades successivt efter några smärre prövningar när jag reste. När jag kom till Darwin till exempel hade jag bara 20 dollar i fickan. Det löste sig till slut – det gjorde det alltid – men det var sådana mindre grejer som fick mig att vilja få lite mer styrsel på livet, leva mindre vind för våg.
Att han som student kommer att leva på dryga 10 000 kronor i studiestöd per månad och lite extrainkomst från fiskdisken på Ica tror han inte kommer att vara något problem. Maximilian menar att han snarare kommer att ha mer pengar som student än vad han haft på länge. Att söka fullt studielån och –bidrag var ett givet beslut för honom av en ganska specifik anledning.
– Jag hatar att vara hungrig och inte kunna köpa tillräckligt med mat för att äta mig mätt, så jag måste ha pengar.

Maximilian svarar samlat och eftertänksamt på alla frågor och känns i allmänhet ganska obrydd, i ordets positiva bemärkelse. Han menar till exempel att den nya bostadskön i Uppsala är ”helt fruktansvärd”, men är ändå säker på att han och hans flickvän snart kommer att hitta en egen bostad (”Just nu bor jag hos en kompis i Stenhagen, men jag har stått i bostadskö i sju år”). Och han uttrycker ingen egentlig nervositet inför att träffa nya kursare och börja studera på universitetet för första gången i sitt liv och inte heller någon stress inför den jobbmarknad som väntar honom efter examen.
– I början handlar det mest om att prova på tänker jag. Det finns många olika inriktningar man kan ta, men jag går in med öppet sinne så får jag se hur det känns senare. Det är klart det finns en rädsla för att jag om några år kommer att tänka ”shit, det är ju inte alls det här jag vill göra!” men det får man ta då. Jag läste på ett forum att många utbildade arkeologer jobbar som brevbärare, så det är väl det jag har att vänta. Men ärligt talat ser jag mest fram emot att läsa något jag är intresserad av, jag bryr mig inte så mycket om att tjäna en massa pengar.
Det enda han egentligen menar att han känner sig lite orolig för ska ställa till med problem i studierna är att han somnar väldigt lätt när han läser och att han har en tendens att lämna in uppgifter i sista minuten.

På fritiden engagerar sig Maximilian i improvisationsgruppen Teater Prego som han var med och startade för nio år sedan med några klasskamrater från teaterprogrammet på Bolandgymnasiet. Gruppen uppträder vanligtvis på Reginateatern, men även runtom i Sverige och på internationella festivaler.
– Det vore ju väldigt roligt om det betalade hyran, men jag tycker det är tillräckligt lyxig att göra det på min fritid och att få resa runt på festivaler med teatern.
Även om teatern upptar mycket av hans lediga tid är han ändå öppen för att engagera sig i någon nation eller liknande. Han vill gärna prova att vara student ”fullt ut” om än inte med den alkoholhets som han förstått att studentlivet ofta innefattar. Sedan många år tillbaka är han nykterist.
– Jag tyckte att jag drack för mycket istället för att göra saker som jag verkligen ville göra. När jag märkte att det gick att gå ut och ha kul utan att supa försvann poängen med alkohol.
Tror du att du kommer ha kul på gasker och hemmafester när alla andra super skallen av sig?
– De rena suparfesterna skippar jag nog gärna, annars vill jag gärna prova att gå på allt. Men jag har som tumregel att jag bara stannar på fester till dess att de jag pratar med inte längre förstår mig, eller att jag inte längre förstår dem. Det brukar inträffa runt tolvslaget ungefär.