Insändare: Universitetet är den största smittorisken

Det är ingen nyhet att Covid-19 är den officiella snackisen på stan. Samtliga hushåll har börjat bunkra både mat och andra nödvändigheter för att kunna överleva i någon form av karantän under en längre period. Arbetsplatser väljer att skicka hem slumpmässigt valda anställda för att minska smittorisken, konserter och klubbar stänger med hänsyn till regeringens utfärdande. Allt sker som det sig bör och maximal säkerhet tills ett vaccin har framtagits är högst upp på agendan.

Eller det kan man åtminstone tro. Som en universitetsstudent måste jag säga att jag inte oroar mig för att i mitt dagliga liv smittas av Covid-19, eller corona som det kallas i folkmun. Jag kan aktivt söka mig till tomma platser, studera hemifrån och må hur bra som helst med vetskapen att jag kommer klara mig undan att bli smittad om så bara för att jag inte behöver träffa andra. Eller det var vad jag antog, tills jag fick ett mail från mitt universitet där de väljer att ställa in ett seminarium där 20 personer kommer närvara åt gången på grund av smittrisken, då vi ska sitta i grupper och diskutera och det kan bli tillräckligt intimt för att smittan ska spridas. Men de salstentamina som vi ska skriva i slutet på varje kurs, där det är ca 120 personer per kurs och upp till 400 personer i varje tentamenslokal, de ska hållas som vanligt då vi ju kommer sitta ”en och en”.

"...det är inte värt att förlora samtlig finansiering på grund av 'lite snuva'. Det är ett ohållbart upplägg."

Som student lever jag på CSN-bidrag och CSN-lån, det vill säga 10 000 kr per månad, som jag endast får om jag blir godkänd på mina kurser under terminen. Skulle jag inte kunna närvara på en tenta på grund av Covid-19 skulle jag ha EN chans att skriva om den tentan denna termin. Men då är risken att den omtentaminan sammanfaller med något annat som resulterar i delat fokus och därmed att jag skulle få underkänt på två kurser. Som student vet jag med all säkerhet att jag struntar i om jag har diarré, feber, svininfluensan eller corona och hade med säkra steg bitit ihop och gått och skrivit tentan eller gått på det där obligatoriska seminariet ändå för det är inte värt att förlora samtlig finansiering på grund av ”lite snuva”. Det är ett ohållbart upplägg.

Det är därmed av största intresse för samhällets bästa att stänga universiteten, eller åtminstone ändra samtliga examinationer från salstentamina till hemtentamina, tills regeringen utropar att nödläget är över och allt är under kontroll. För är det någon gång jag kommer att bli smittad av corona så är det på en av mina tentor kommande månad och jag slipper faktiskt gärna det.

Som det står ovanför dörrarna på universitetshuset i Uppsala: att tänka fritt är stort, men att tänka rätt är större. Nu anser jag att universiteten tar sitt ansvar och tänker rätt, stäng tills vidare universiteten för att minska smittorisken.

Amanda Ekstedt