Illustration: Lina SvenskEkonomen, humanisten och ingenjören – vem går hem i studentstugorna?

Vad Uppsalastudenter vill ha

Vad kvinnor vill ha är, inte bara titeln på en skitdålig romantisk komedi med Mel Gibson och Helen Hunt utan också en brygga till den för studenten mer pressande frågan: Vad vill Uppsalastudenter ha?
Ergos Jonathan Schiess gav sig ut i fält för att ta reda på just detta, med tre Tinderprofiler och 450 högerswipes till sitt förfogande.

Ekonomen Jompa

Humanisten Jonatan

Miljö- och vattenteknikstudenten Jonathan

Foto: Lina SvenskRaka rör-journalisten Jonathan är ständigt på jakt efter sanningen. Med sin skjorta och sitt skärp får han alla som flankerar maktens korridorer att darra. OBS! Buzz-kill på förfester (pratar bara om utrikespolitik), buzz-kill på efterfester (plockar fram gitarren (Wonderwall) varenda jävla gång).

Vi får tacka vår lyckliga stjärna för att Tinder finns. Oaktat de köttmarknadsmässiga tendenserna finns kärleken där ute och väntar på oss. Frågan är bara hur man ska göra – och vara! – för att hitta den. Hur gör man för att få de där matchningarna? (Hur man gör för att förvandla matchningarna till faktiska dejter lämnar jag åt kvantfysikerna).
Kanske borde man trycka på sitt naturintresse och välja en profilbild där man står och håller upp fjolårets fiskefångst (en gädda på 3,6 kg)? Eller kanske borde man visa sin mer festglada sida och välja den där underbart spontana bilden från senaste gasken? Eller är det något helt annat man ska göra för att hjälpa det första intrycket på traven?
För att få svar på dessa frågor lät jag sjösätta tre vanliga – kanske en aning stereotypa – killprofiler på Tinder-havet. Där fick de flyta runt under ett dygn på en kärleksgondol och kasta hundrafemtio slumpvalda smulor i vattnet (150 högerswipes, alltså. Den här metaforen ska ros i hamn, så är det bara, även om jag inser att kvaliteten minst sagt går i vågor).
Nedan följer (fiktiva) vittnesmål från våra försökspersoner: ekonomstudenten Jonathan (Jompa), humaniorastudenten Jonatan och sist men inte minst Jonathan, miljö- och vattenteknikstudenten. Hur många sjöjungfrur och sjöherrar nappade? (OBS! Ej fiktiva resultat.)
Vi börjar med Jompa. Vem är han och hur skulle hans dygn ha kunnat se ut?

--------------------------------------------------------------------

Ekonomen Jompa

Gillar att gymma, lira fotboll med Stocken-laget, festa, och klara sig genom tentaperioderna med hjälp av nördarnas anteckningar.

Dagboksutdrag:
Kvällen börjar med jacuzzi hos Alfred. Det är klockren sol, det är ironisk Dom Pérignon (det är Prosecco som gäller i sommar), det är bromance i badet. Sigvard nyper Alfred i nippeln hela tiden, haha så jävla classic Sigvard. Cigg på ballen, diskutera placeringar, snacka Liverpool <3, sms:a far och be honom swisha lite extra, matcha med snyggaste, ringa taxi runt 23 och dra vidare mot Stocken.
Vore det inte billigare att cykla eller ta en Über? undrar en nyfiken läsare.
Jompa låter hälsa att det är ociviliserat att diskutera privata finanser men att det får kosta på lite om man vill göra ett propert intryck.

På Stocken är det kö, minst en timme. Storstock. Det är lugnt, Kalleballe jobbar i entrén ikväll. Gå före i kön? Det vet du gubben.
Nicholas köper whisky. Rökig, Mad Men-style. Vi rör oss upp mot det stora dansgolvet på övervåningen. Billie Eilish. En till matchning. I’m a bad guy. Dom gillar bad guuuys, studenterna. Bad guys med cash. Bad cash, bad boys. Min Daniel Wellington visar att de snart stänger (haha har en Omega-klocka hemma givetvis, men det känns… hmm… lite ovärdigt på nation? Man måste blenda in. ”Förstå vanligt folk, det är viktigt” säger far). Efter stängning rör vi oss mot Rosa Pantern, jag och bröderna, plus några vi fick med oss från dansgolvet hehe. Matchar med vacker skönhet, efterfest, hem klockan 04, Uppsala lever för oss!

Resultat (av 150 högerswipes):
40 matchningar
18 tjejer
22 killar

Reflektioner:
40 matchningar. Inte illa, Jompa, inte alls illa.
Aa du vet, man lever lajf, ibland går det, ibland inte, bara att köra. Det är som Dwayne Johnsson säger på Insta: ”Live, laugh, love.”
Okej.

--------------------------------------------------------------------

Humanisten Jonatan

Försöksperson nummer två, tänkaren Jonatan, ansökte om att få ta bort H:et i sitt förnamn på sin artonårsdag eftersom han ansåg det citat ”finnas något otroligt falskt med att stava sitt namn på ett sätt men uttala det på ett annat…” Han föredrar krog framför klubb och menar att det är samtalet som är själva essensen i en utekväll, att ses över borden som Plura sjunger i ”Blues för Bodil Malmsten”. Jonatan ser sig som en världsmedborgare och en betraktare tillika kommentator av mänsklighetens styrkor och brister. 

Dagboksutdrag:
Jag går taktmodigt mot V-Dala för att avnjuta välförtjänt nektar efter ännu en dag av obevekliga vedermödor. Det vibrerar i fickan, en matchning, underskön kvinna. När jag anländer sitter de redan där, mina livskollegor; Algot, Hamid, Emma, Nour och Otto. De spelar Besserwisser. Jag går till baren och försöker beställa en Old Fashioned, men det saknas citron. Bowmore har de förstås inte heller. Nåväl, det får bli ett glas Gränges. Det går väl an. Jag kommer att tänka på Almqvists roman Det går an, och ler för mig själv där i baren. Jag har inte läst den, men har hört ett och annat. Jag slår mig ner bredvid Nour som hälsar på mig med en disträ kindpuss. Hon har precis bråkat med sin sekundärpartner Judith (Nour är polyamorös) och är således i obalans. Jag lägger en tröstande arm runt henne och citerar Nietzsche: ”Kärlek är inte tröst, det är ljus.” Jag tycker mig se Nour bli på bättre humör. Otto ska precis till att läsa en fråga till Emma.
”Åh den här hade jag velat ha. Så lätt!” skrattar han besviken. ”T.S. Eliot är känd för sin modernistiska lyrik. Vad är namnet på hans banbrytande diktprosaverk som gavs ut 1922?”
Det blir tyst. Jag tar en klunk av min öl, läser av stämningen. Känner på dess puls. Den bultar frenetiskt. Emma kan inte det här. Jag drar mig till minnes förra gången då Hamid fick en liknande fråga och inte kunde svaret. Den gången handlade det om Tranströmer och hans storslagna diktsamling från 1989. Pinsamt.
Vad heter den, då? undrar en nyfiken läsare.
Jonatan låter hälsa att han inte tänker bli någon som tar tid i anspråk för att svara på läsarfrågor eftersom citat ”bildning är förbehållet de som vågar söka egna svar.”

Efter Besserwisser tar vi en promenad mot Stadsparken med herr Fickplunta och fru Giftpinne. Vi passerar Stockholms nation. Det är torsdagsklubb. Det är löning också, stor fest ser det ut som. Jag har inte bevistat den så kallade ”Stocken” sedan min nollningsvecka. Det räcker för ett helt liv. Det vibrerar i innerfickan igen. Stilig karl. Kvällen avslutas med en frasig cigarett med benen dinglandes ovanför Fyrisvattnet. Månen gömmer sig till hälften i kulisserna. Dess bleka sken är som Doktor Glas skriver i sin dagbok (om jag inte missminner mig): solljus i andrahand. Blygare, skörare, svårare att förstå. Undertecknad känner igen sig.

Resultat (av 150 högerswipes):

25 matchningar
20 killar
5 tjejer

Reflektioner:
25 matchningar, Jonatan. Ja, det var ju inte särskilt bra, men inte dåligt heller! Absolut inte dåligt. Vi ska nu vidare t… Jaha, nu skriver Jonatan till mig på sms.
”Tjugofem matchningar var det jag ville ha. Det är ungefär så stor andel av mänskligheten som – proportionellt sett alltså – bemödar anstränga sig för att se bortom förljugenhetens och självillusionernas filter.”
Okej.

--------------------------------------------------------------------

Miljö- och vattenteknikstudenten Jonathan

Vår tredje och sista försöksperson kommer från Falun. Han är väl som folk är mest. Gillar djur och natur, motorsport och att brygga egen öl. Klättring är ett annat intresse. Till föreläsningarna på Ångströms cyklar han alltid med cykelhjälm. En skarpt gul färg, så att man syns på kvällar och i mer dimmiga väder. Fast det är klart, nu blir det väl inte så mörkt på sommarhalvåret.

Dagboksutdrag:

Jag och Stefan möts på Uplands för att dricka öl. Det är en del folk ute. Torsdag i Uppsala är som en lördag i Falun. En matchning på Tinder. Söt tjej faktiskt. Jag köper två öl, en till mig och en till Stefan. Vi dricker och pratar om miljökursen. Ingen av oss tycker att den är särskilt intressant, men det kommer nog komma bättre kurser sen. I helgen ska jag och Lars bouldra på Uppsala klättercenter. Jag funderar på att köpa ett sånt där årskort. Målet är att klara svårighetsgraden 6A till sommaren. Det borde gå. Lars har klarat 7B, men så har han ju klättrat längre än jag också. Det är synd att Game of Thrones har gått ner i kvalitet.
”Hon drakdrottningen, hon är inte lika trovärdig som hon var i de tidigare säsongerna när historien var trogen R.R. Martins böcker” säger Stefan.
”Jo, så är det”, svarar jag. ”Det kommer väl dröja länge innan Winds of Winter kommer ut (bok nummer sex).”
”Ja”, svarar Stefan.
Stefan går och köper nästa runda öl. Han dröjer ett tag. Det plingar till. Jag tar fram min uppfällbara telefon. Ja smarta telefoner är ju inte så smarta om man tänker ett varv till. Man ser faktiskt ganska dum ut när man stirrar ner i den där skärmen hela tin. Jag har fått sms från mor min. Hon påminner mig om att gratta mormor imorgon. Jag hade inte glömt, men säger ändå ’Tack för påminnelsen, kram från Uppsala’. När Stefan har kommit tillbaka berättar han att han träffade en gemensam klätterkompis, Karin, i barkön. Det var därför han dröjde med ölen. Det är ingen fara, svarar jag. Jag hann ju svara på sms:et från mor under tiden. En del matchningar på Tinder blir det allt. Det blir det. Klockan elva (det kan ha varit lite tidigare än så, tio i kanske) känner vi båda att det är dags att gå hem. Det blev en trevlig kväll med Stefan.
Var det allt? undrar en nyfiken läsare.
Jonathan låter hälsa att finns annat att göra än att dricka öl och vara ute sent mitt i veckan.


Resultat (av 150 högerswipes):

62 matchningar
42 killar
20 tjejer

Reflektioner:
62 matchningar! Inte alls dumt, Jonathan. En riktig karlakarl du. I flera bemärkelser. 
Ja, så länge man hittar någon man trivs med så ska det väl ordna sig.

 

--------------------------------------------------------------------

Slutsats

Så, vad vill då Uppsalastudenten 2019 ha? Med förbehåll för att killar (gay som straight) swipear höger på allt och alla, verkar det som att hen föredrar torr fleece framför stekare och pretton. Kanske säger det något om vår samtid? I tider då vi drunknar i kulturella referenser och uppmaningar att vara på ett visst sätt är det kanske skönt att hänga med en avspänd torrboll som inte krånglar till allt? Eller kanske säger siffrorna ingenting annat än att fleece är ett väldigt snyggt plagg (som om någon hade glömt)?
Hur man än väljer att tolka experimentets resultat hoppas jag att det kan hjälpa er att få en skjuts in i sommarens Tindrande och beach -19 och allt det där. Och om det ändå skulle gå åt helvete med Tinder och ni finner er själva ensamma framför TV:n en lördagskväll och behöver en feel-good rom-com att dämpa ensamhetskänslorna med; se inte Vad kvinnor vill ha. Den är fruktansvärd. Se The Notebook. Den är classic, som Jompa skulle säga. Glad sommar!

 

Fotnot:
Idén till det här testet är skamlöst stulen från Vice Sverige där Ingrid Altino 2017 med samma metoder försökte ta reda på vad Tinderkillar egentligen vill ha.