Krönika
2025-02-07 09:51

När du i tvivel är, lyssna då till Voltaire

Många är de påstådda hoten mot akademisk frihet. Den fria forskningen är under hot! ropar mången förståsigpåare i sådana frågor och vi lekmän har intet annat att göra än att rätta in oss i ledet och inställsamt nicka och med smått bekymrad min hålla med. Varifrån kommer då hoten, vad är det som utgör hoten och vilka är de fruktansvärt tarvliga individer som vågar sig på att hota en så helig institution som den helt och hållet fria forskningen som bedrivs vid statliga universitet, som styrs ungefär som en myndighet under regeringens godtyckliga kontroll? Begränsningar i former av censur “för
Krönika
2025-02-05 09:21

Cogito ergo dum – communication is key!

Cogito ergo sum. Jag tänker, därför finns jag. Som filosofistudent har jag hört dessa ord otaliga gånger. Detta är Descartes “första princip” som lägger grund för hans kunskapsteori. Han menar att vi måste tvivla på allt som inte är otvivelaktigt, och det enda som är otvivelaktigt är ens existens (för att man tänker). Men, ni är inte här för en filosofiföreläsning. Cogito ergo dum är ett inslag om studentlivet i Uppsala; vänner, studier, kåren, nationerna, och kärleken. Jag är självutnämnd expert. Denna utgåva av Cogito ergo dum har temat kommunikation. Kommunikation är det viktigaste vi har

Krönika
2024-12-20 13:00

Året med Ergo: 2024 

Januari Året började starkt med “Matikumgate”, när studenter protesterade för rätten att få sitta och äta sin matlåda i lokalen som ligger i anslutning till den inhyrda restaurangen Matikum. Många dök upp och flera medier så som UNT och SVT Uppsala rapporterade – men Ergo var såklart först med sin rapportering. Februari I februari startade ett nytt koncept på Ergo: Psykologstudenterna svarar! Varannan torsdag svarar psykologstudentpanelen från Uppsala universitet på läsarnas frågor om högt och lågt. Frågor har sedan dess rört bland annat hemlängtan, ensamhet, alkoholkonsumtion och
Krönika
2024-12-20 12:49

En sociolog, en biokemist och en musikvetare…

Har ni hört den? Skämtet om den udda akademiska trion och deras upptäckter? Nej, förmodligen inte, för med största möjliga sannolikhet finns inget sådant skämt. Men det borde det göra! Och många versioner av den därtill. Betänk vilka oerhört otroliga framsteg som väntar runt varje ännu undangömt hörn, om bara tvärvetenskaplig forskning och utbildning skulle få förekomma lite oftare. Möjligheterna vore oändliga och omöjligheterna obefintliga! En duo bestående av en astrofysiker och en lingvist skulle ju exempelvis kunna skapa ett språk som med någorlunda stor träffsäkerhet kan användas för
Krönika
2024-11-29 12:16

Om traditioner, tatueringar och tabun

Få saker kan väl i dagens informella och pomplösa nutidsvärld tyckas mer utdaterat och förlegat än frack, ordnar och svulstiga fraser upplästa högt på knagglig latin i en storvulen barockbyggnad, komplett med marmorstatyer av romerska kejsare och förgyllt kassettak. Men finns det en samhällsviktig instans som inte kunde bry sig mindre om denna förändrade smak – bort från storslagen tillgjordhet och framåt mot avskalad enkelhet – så är det universiteten, och då särskilt de äldre, medeltida kvarlevorna. Allt som andas ålderdomlig ståt och klassisk elegans blandas helt utan problem med

Krönika
2024-11-27 15:09

Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?

I år är det 50 år sedan Medical Nemesis av filosofen Ivan Illich först publicerades, Centrum för medicinsk humaniora och Svensk förening för allmänmedicin - SFAM Uppsala arrangerade ett symposium för att uppmärksamma frågan: ”Den farliga sjukvården. Hur mår medicinkritiken 50 år efter Medical Nemesis?”. Tyvärr har jag inte läst Medical Nemesis, eller hört talas om Ivan Illich, eller haft en aning om vad ett ‘symposium’ innefattar. Som tur var, hade jag dock ovetandes läst båda böckerna som stod i centrum för kvällens föreläsningar; Strömquist samtalade om sitt aktuella seriealbum Pythian
Scen
2024-10-31 13:30

Recension: Jernbanan

Allt ljus på Norrland. Sara Lidmans mästerliga romansvit om industrialiseringens intrång i Västerbotten har på Uppsala Stadsteater packeterats om till en jazzig musikal. Regissören Emma Roswall - som tidigare stått för uppsättningar som “Vansinnets historia” (en personlig favorit) - har i Jernbanan lyckats gestalta en av mänsklighetens absoluta essenser. Den obönhörliga strävan efter utveckling. Vi får följa småbrukarsonen Didrik Mårtensson, en ung eldsjäl som vägrar acceptera att hans egna hemort Lillvattnet i djupaste Norrland ska hamna på efterkälken när resten av Sverige rasar mot

Kultur & Nöje


Annons

Scen
2024-05-24 08:56

Recension: Juvenalorden ger Litteraturkanonen

Det är festivalstämning när Ergos utsända kliver in på Uppsala stadsteater på onsdagskvällen, 22 maj. Är det festival? Inte riktigt, men det är urpremiär för Juvenalorden och Ambrosiaordens senaste föreställning Litteraturkanonen. Luften är kvav och entrén är tjock av människor som ska titta på den utsålda premiärföreställningen. Föreställningen är tre timmar inklusive paus och under kvällen tas publiken in i en hallucinogen värld av litteraturreferenser och satir i musikrevyformat. Herrsällskapet Juvenalorden ger plats på scen åt damsällskapet Ambrosiaorden och tillsammans har man skapat ett
Krönika
2024-05-13 16:39

Hur jag slutade spränga kassaskåp och blev dynamitard

Dynamitard är den finare, mer officiella, benämningen på någon som åtminstone delvis livnär sig på att spränga kassaskåp. Tyvärr har denna gamla och mycket ärorika yrkeskategori tillsammans med dess speciella lingo försvunnit i och med samhällets fördärvliga digitalisering; men däremot har andra och nyare yrkeskategoriers fackspråk bara utvecklats och invecklats vidare. Omoraliska IT-ingenjörer har tagit över kassaskåpssprängarnas roll som det främsta hotet mot hederliga medborgares svettigt förvärvade förmögenheter. Det är också därför som deras facktermer har kommit med på senaste års
Scen
2024-04-19 13:03

Recension: V-Dalas storspex "Silfverblads testamente"

I min egenskap som obarmhärtig kritikerfantom slog jag mig ned på första parkett (femte raden på kanten) för att se premiären av V-Dalas storspex “Silfverblads testamente”. Ridårarnas storspex med alternativa titlar som “det här fiket är inte big enough för oss båda” eller (min personliga favorit) “depressohouse” beskrivs som en “hyllning till Uppsalas fikakultur”. Kom till spexet för chokladbollen i fikapausen, men stanna för att insikten om att ens döda mors kärlek är den bästa lösningen på amerikaniserad marknadsekonomi. Elsas café drivs av Madeleine (Kajsa Bendz) och Napoleon (Nils
Krönika
2024-04-11 11:22

Gårdagens överliggare är dagens recentiorer

Ett av många specifika fenomen som existerar vid högre lärosäten är de så kallade överliggarna. Dessa ska inte förvirras med vanliga sjusovare; det sällskapet skulle inte överliggarna vilja behöva beblanda sig med. En överliggare är någon som istället för att ta examen och med darrningar i knäna och bävan i hjärtat ta sina första stapplande steg ut på arbetsmarknaden, istället funnit att varför lämna det trygga sköte som universitetens lärosalar utgör? Med skattefinansierad högre utbildning och ett överflöd av spännande småkurser bara de mest desperata studenterna läser så har den fertila
Krönika
2024-03-01 09:23

Det akademiska universumets traditionsbundna hierarki

Att studenten som läser sin första termin och professorn som närmar sig pensionsåldern är varandras antiteser i det akademiska universumet, det förstår nog alla. Den ena är en gröngöling medan den andra är en blåmögelost av yppersta kvalitet och lagring. Men hur ser förhållandet ut mellan de vetenskapliga disciplinerna? Vilken vetenskap ger störst social prestige och chans till fina priser? Att alla akademiker är högdjur i informationssamhället är ju enbart en sak som lektorer i folkloristik säger till sina studenter i hopp om att kunna förleda fler från sanningen. För även bland disciplinerna
Krönika
2024-01-31 08:38

Det finns en tidsmaskin gömd i Engelska parken

Det är mer än bara kaktusar, bronsstatyer av hela två Bernadottare och lekparker uppkallade efter påhittade katter som gömmer sig i centrala Uppsala. Efter alla dessa år av att ha vandrat genom denna gröna oas i hjärtat av den akademiska delen av Den eviga ungdomens stad, har jag, en mycket simpel humanist, hittat många uppseendeväckande saker som finns dolda i denna, den mest spexiga av alla stadens onaturliga grönområden. Ser man upp riktigt noga så väcks måhända intresse då en vilsen Phylloscopus neglectus – Dvärgsångare för dig och mig – syns och hörs sjungandes sin förtvivlade klagosång i