Annons
Krönika

Första kvinnan i Juvenalordern: En uppdatering

Hej! Vi hördes för några veckor sedan, när jag sa att jag borde få vara den första kvinnan i Juvenalordern. Många har ringt mig sedan dess och frågat hur det har gått. Så här kommer den efterlängtade uppdateringen till alla mina fans. Först och främst kan jag säga att jag inte får uttala mig ifall jag har blivit kontaktad av sällskapet. Jag får inte heller uttala mig om huruvida de ringde mitt i natten eller inte, eller om de använde en förvrängd röst för att säga att jag borde möta dem i Pelle Svanslösparken natten därpå. Jag får inte uttala mig kring om jag gick dit eller inte. Jag får inte
Krönika

Jag borde få vara den första kvinnan i Juvenalordern

Titeln säger egentligen allting. Jag är en kvinna, och jag borde få gå med i Juvenalordern. Vet jag vad Juvenalordern gör? Nej, inte riktigt. De höll i ett storspex på Uppsala stadsteater häromåret. Jag skrev i deras gästbok att de skulle ringa mig, men har fortfarande inte hört något. Det var 2023. Därav måste jag nu dra till lite mer extrema strategier. Jag förstår att Juvenalordern är bara för män. Jag förstår att de inte riktigt vill ha kvinnor där. Jag vill väl inte heller det egentligen. Jag tycker bara att jag borde få vara med. Här är några anledningar: 1. Jag är jättebra på att hålla

Krönika

Rädd, punkt.

“Enda sättet att övervinna sina rädslor, är att utmana dem” Det var något en psykolog sa till mig en gång.. Meningen har klamrat sig fast i mitt långtidsminne. Som ett kvarglömt Lutis-kvitto i jackfickan som man gång på gång lyckas komma åt. På något sätt ligger det alltid kvar där, skrynkligt och oväntat närvarande. Meningen får det att låta så enkelt, nästan provocerande. Som att rädsla vore något konkret; spindlar, höjder, sprutor. Något man kan ställa sig framför och besegra som i filmerna. Min rädsla har ingen form. Jag är rädd, punkt. Rädd för vad? Egentligen ingen aning - livet, världen
Scen

Recension: Studie i mänskligt beteende

Varje skoldag från fjärde till nionde klass gick Caroline hem på lunchrasten för att se om det kommit något med posten som skulle förändra hennes liv. Det kan vara svårt att exakt säga vad Lena Anderssons pjäs handlar om, titeln är egentligen det bästa svaret. Genom sammanlänkade berättelser studeras olika kvinnor; i kärlek, i vardagen, i konflikter; med vänner, på arbetet, sig själva. En kvinnas val i ungdomen kritiseras av hennes dotter många år senare. Två väninnor, bråkande över samma man, vet inte att de har samma psykolog. En kvinnas hantering av en snattare på jobbet väcker olika
Krönika

Fördomar jag mött som student

Många är de mer eller mindre elakartade plumpheter som jag stött på under min väldokumenterat långa tid som student. De har kommit i alla former, nyanser och skalor. Från obetänksamma oförskämdheter om oss (med rätta) stolta humanister till rena tarvligheter som att jag, eftersom jag av vissa uppfattas se någotsånär intelligent ut (fråga mig inte varifrån vissa har fått den missuppfattningen) skulle vara duktig på matematik. Jag må vara en stjärna inom många vittomfattande områden, det kan jag blygsamt medge, men i mattens sifferomsusade galax är jag som mest en stoftpartikel av oidentifierbar

Krönika

Köpenhamnskrönikan: När bitarna faller på plats

Nämen vänta, nu fattar jag ingenting. Hur kan april snart vara över? Måste vara rekord för den snabbast passerande månaden i mitt liv. Det är som att april springer ifrån mig, men på ett ljuvligt sätt. Kanske mer som att vi springer tillsammans, framåt. Helt klart den bästa månaden i Köpenhamn hittills. Nu börjar bitarna falla på plats. Köpenhamn: 0, Irma: 1! Eller kanske mer Irma + Köpenhamn = Sant! Jag kan tycka att det ibland är svårare att hitta ord för det som är bra än det som är svårt. Kanske för att det bra är mer som en omslutande känsla än som ett specifikt ord, eller en specifik
Scen

Timbuktu till Uppsala - berättar om nya valborgslåten 

Den prisbelönta hiphopartisten och kulturprofilen byter nu vardagen i Hongkong mot Uppsala för att spela in våren på Snerikes nation under Kvalborg. – Det kommer bli skitkul! Att spela på våren är bland det roligaste man kan göra och i år hittade jag dessutom den här gamla texten som blev låten “Valborg hela veckan”, berättar Jason Diakité. Demon till låten skapades redan för 15 år sedan, i samma veva som succéplattan Sagolandet, men har sedan dess legat bortglömd på en gammal hårddisk. – För mig är låten gammal, men för alla som inte har hört den är den ju helt ny. Det är lite deadstock -

Kultur & Nöje


Annons

Krönika

Året med Ergo: 2025

Januari Början av året var väldigt nyhetsfokuserad. Uppsala studentkår stod utan kanslichef och UL höjde priserna i kollektivtrafiken. På universitetet upprörde namnbytet på en institution och fem forskare fälldes för oredlighet. Studenter på Gamla torget tog till korridorerna för aktionen de döpte till #räddaGT i slutet på månaden. Syftet var att protestera mot förslaget att flytta ytterligare institutionen till det lilla campuset. Februari Februari började med inbrottstölder på Uppsala studentkår, där Universitetskyrkan blev bestulna på bland annat datorer. Utöver detta publicerade Ergo en
Scen

Recension: Lida

Hur är det att vara fast hos en främling, som vet saker om dig, som du aldrig själv har berättat? I den nyöversatta pjäsen Lida som hade premiär i går lyckas Rikard Lekander skildra en besatthet som går alldeles på tok överstyr. – Jag är ditt allra största fan, säger sjuksköterskan Annie Wilkes som i Uppsala stadsteaters version av Stephen Kings bok håller den kända författaren Paul Sheldon kidnappad i sitt hem. Hon har räddat honom från en bilolycka och med sönderslagna ben kan han inte göra annat än att låta sig omplåstras av den sinnessjuka Annie. Dagar och nätter passerar utan att Paul (
Scen

Recension: Snerikes spex "Alcatraz eller Det är insidan som räknas"

Snerikesspexet 2025s öppning är en spexmotsvarighet till Lagerlöfs första mening i Gösta Berlings saga. Äntligen stod prästen i predikstolen, äntligen seglar Kevin och Elias med båt mellan publiken, mot Alcatraz hamn. Redan i inledningen sticker pjäsen ut med den kanske bästa spexöppningen jag sett. Äntligen börjar det, men fortsätter det uppåt eller är det neråt härifrån? Alcatraz eller Det är insidan som räknas handlar om Kevin som blir satt på Alcatraz med en livstidsdom. Han hamnar i samma cell som Dick och Tommy, och tillsammans bestämmer de sig för att fly. För att lyckas utnyttjas Al
Krönika

Att dofta är att resa: Uppsalastudenters nostalgiska dofter

Rubriken hade kunnat vara parfymens tagline, med en tillhörande risk att bli stämd av Akademibokhandeln. Saken är bara den att den stämmer. På tvärbanan i somras började jag nästan prata med damen bredvid bara för att hon luktade Elizabeth Ardens Red Door, samma parfym min farmor haft så länge jag levt. För att se om mitt förslag på slogan håller, så har jag frågat studenter om deras associationer till doft och parfym. Oavsett om de tillfrågade satt med matlåda i Tryckeriet eller med en öl Uplands valv skulle ämnet visa sig väcka stor diskussion och minnen. Tillfrågade personer har hört av sig
Krönika

Pejl i Prag: En utbytesstudents bekännelser

Tiden flyger i Prag och jag flyger till campus för lektion. Har man inte gått upp mitt i natten i Sverige efter besök hos familjen, lagt sitt liv i Ryanairs händer från Landvetter till Prag för att fem timmar, en flygresa och två bussresor senare lyssna på genomgången av dagens lektion i “Political Psychology of International Relations” så har man helt enkelt inte levt. Klockan halv sju på kvällen samma dag när jag checkade ut från Jinonice campus kände jag mig märkligt nog inte riktigt lika levande. Vad har då hänt sedan sist? En dryg månad har passerat i Prag och jag talar numera flytande
Scen

Recension: ÖGs storspex “Rasputin: the spex machine”

Östgöta nations storspex 2025 berättar historien om familjen Romanov som Cecilia Düringer och P3-gänget inte vågade berätta i höstens radioserie. Istället för Anastasia står här familjens läkare (och älskare?) Rasputin i rampljuset. Föreställningen öppnar med att Rasputin anställts av familjen för att åtgärda kronprinsens gen z-skada: brainrot. Prinsen dabar, pratar hittepå-italienska och skriker “six seven!”. Att brainrot nämns redan i pjäsbeskrivningen väckte en oro hos mig, eftersom det känns lite daterat. Det går som bekant fort i hockey. Spexmästarna sköter det dock snyggt genom att