Störningsmoment i vardagen del 2 av 758

nbsp;Begagnat fluff i torktumlaren

Har man egen torktumlare i hemmet har man förstås inte så många andra att skylla på för fluffet än en själv, men delar man tvättstuga kan det här ge upphov till stor osämja grannar emellan. Ofta står det uttryckligen “töm filtret i torktumlaren efter dig” på väggen i tvättrummet, men ändå hittar man ofta så mycket fluff att du kan sticka dig en ny garderob om man tar en kik innan man drar igång sin maskin. Det tar cirka tio sekunder att tömma filtret, men ändå gör 80 procent av alla tvättstugebesökare inte det. Tänk på att det kan utgöra en brandfara om det där fluffet blir för kompakt och varmt. Men då torkar väl i alla fall tvätten.

nbsp;

Ärenden på väg från föreläsningen/jobbet

Man bah “jag borde passa på att hämta ut den där boken från biblioteket. Och paketet på posten. Och handla mat för kommande dagar. Och systema inför helgen. Det ligger ju ändå på vägen hem ” Sen står man där med 26 olika påsar med bag-in-boxar rödvin, otympliga paket i huvudsak bestående av luft, gurkor som sticker ut genom plasten och 10 kilo kurslitteratur. Svettlökarna som kommer av att bära sin egen vikt i påsinnehåll når ner till knäna och självfallet är det full orkan och piskande småspiksregn så att det inte går att se ett skit. Allt ska på hemvägen balanseras på cykelstyre, pakethållare och i korg à la vietnamesisk diversehandlare och precis när man kommit fram till husporten hemma går handtag och botten på samtliga påsar sönder. Man ska fan aldrig “passa på” på vägen hem.

nbsp;

“Smarta” förpackningslösningar

Zipförpackningar – skitbra idé om de funkar men det gör de ju inte. Istället för att öppna skåran river du sönder hela påsen medan de små halvcylindrarna i plast verkar sitta fast med superlim. Sedan har vi oljeflaskorna med ögla under locket, som måste dras bort för att oljan ska kunna hällas ut men som kräver typ en slagborr. Men värst är kanske förpackningarna med texten “riv längs perforeringen”. Varför inte bara köra med öppna kort och säga att det behövs en sax?

nbsp;

“Vandrande underkläder”/underkläder med aggressiv resår

Underkläder som inte sitter på plats eller sitter allt för hårt på plats är ett problem vi trodde man skulle slippa år 2017. Men nej. Antingen vandrar de in i första bästa möjliga skåra, för att sedan fortsätta in i nåt hål, eller så ristar de in sig i gluteus maximus med efterföljande spår i form av “dubbelröv”/muffintop.

nbsp;

Dörrstopp i mänsklig form

Vi har alla stött på dem. Bokstavligt talat. De där fruktansvärda personerna som ser ut att vara helt normalt folk fram tills de når en dörröppning på en offentlig plats (gärna typ på en galleria) och de plötsligt måste stanna tvärt och plocka fram sin mobil eller leta efter sina nycklar. Kanske är de bara sämst i världen på att multitaska – att gå och känna efter i fickan samtidigt kan ju vara väldigt svårt – eller så går de igång på att göra redan irriterade och stressade personer mordbenägna när de tvingas välja mellan att gå in i dörrstoppet eller stanna tvärt och ta en omväg, varpå personen bakom den personen också måste stanna till, och personen bakom den, osv. Till slut har du en hel galleria fylld med mordbenägna personer – kanske var det en del i dörrstoppets ondskefulla plan från början? Eller så är den bara dum i huvudet.

nbsp;

Serviceinriktad butikspersonal på crack

Vi förstår att du har gått en kurs i kundbemötande (läs: kurs i hur man prackar på folk så många varor som möjligt innan de hinner tänka över vad de egentligen behöver) men det kan faktiskt vara så att du skulle sälja mer om du var mindre lik en hackspett på amfetamin. Introverta människor som vissa Ergoredaktörer undviker ett antal butiker i Uppsala för att man där inte tillåts gå och titta ifred. Dessa butiker innefattar bland annat apotek.

nbsp;

Upprepningar i dokusåpor

Första gången det outades att Elisabeths EXMAN skulle hålla tal på bröllopet i “Gift vid första ögonkastet” var det lite spännande. Men efter tio påannonseringar blev själva talet något av ett lågvattenmärke – det hände ju ingenting annat än att en gubbe pratade lite. Ett “Bonde söker fru”-avsnitt skulle antagligen vara cirka sju minuter långt om ingenting sades mer än en gång.

(“Va? Inte titta på dokusåpor? Vi förstår inte frågan.”)

nbsp;

Buffébesvikelsen

Stor valmöjlighet är alltid bättre i teorin än i praktiken. Det spelar ingen roll om du kör “prisvärd” nationsbuffé eller lyxbrunch på nåt av hotellen – du blir alltid besviken. Att sluta äta om maten är äcklig vore en rimlig reaktion, men nej. I stället trycker du i dig mat tills du kräks för att iaf få valuta för pengarna. Ungefär som den där ormen som åt upp en bonde med stövlar och allt.

nbsp;

Uppsalas konstanta motvind

Vart jag mig i världen (Uppsala) vänder, står du där och är världens störigaste jävla as. Hur är det meteorologiskt möjligt att man har motvind vart man än ska i den här stan? När man har en särdeles jobbig dag och tänker att nu skiter jag i att gå till föreläsningen, för det är så mycket motvind, så är det ju samma visa när man vänder hemåt. Dags för en “så mycket bättre (sämre?)”-version av Travis gamla dänga “Why does it always rain on me?” – “Why does it always blow on me/why do you always blow so hard Uppsala?”

nbsp;

Katter som statement
Det stackars djuret har blivit kapat och används som identitetsmarkör för alla som titulerar sig feminist, vegan, antirasist och poly. Det slår aldrig fel att killen i färgglada tights på tinder också listar “katt” som intresse. Har alla dessa personer katt? Nej, men garanterat en avbild på tröjan. Varför ge katten en särställning när det finns andra djur som också behöver synas och höras? Krossa kattriarkatet nbsp; nbsp;

nbsp;