UU anmäls för förbiseende av ”hora”
Det är stiftelsen Academic Rights Watch (ARW) som återigen engagerar sig ärendet som var en het potatis i universitetsvärlden under våren. De har nu anmält Uppsala universitet till Universitetskanslersämbetet (UKÄ) då de anser att universitetet inte har behandlat de båda anställda, Inga-lill Aronosson, lektor i musei- och kulturarvsvetenskap, och Hooshang Bazrafshan, likavillkorsspecialist, på samma sätt. Anmälan avser ”misstänkt överträdelse av regeringsformens föreskrifter om likhet inför lagen samt iakttagande av saklighet och opartiskhet”.
Ergo har tidigare skrivit om det ganska invecklade händelseförloppet (Vem kränker mest?). I korta drag började det med att Inga-Lill Aronsson uttalade n-ordet under ett seminarium. Institutionens ledning, tillsammans med likavillkorspecialist vid HR-avdelningen, Hooshang Bazrafshan, kom senare fram till att användandet var olämpligt. Tidningen Universitetsläraren skrev om händelsen varpå en het debatt bröt ut.
"Agerandet mot Aronsson framstår som en avsevärd kränkning, som knappast mildrats av den friande utredningen av Bazrafshan"
Hooshang Bazrafshan deltog i Studio Ett i P1 och fick där frågan om UU hade en lista på andra ord som var förbjudna. Han nekade, men gav efter ytterligare frågor ”hora” som exempel på ett ord som inte bör användas. ARW skickade då in en anmälan till UU:s HR-avdelning. De menade att Hooshang Bazrafshan gjort sig skyldig till diskriminering då han använt ordet hora. I den raljanta skrivelsen framförde de bland annat att Hooshang Bazrafshan inte själv har varit sexarbetare och därmed inte har rätt att uttala ordet, samt att han genom användandet av hora förolämpar sexarbetare. UU:s utredning som följde på denna anmälan konstaterade att uttalandet av "hora" inte rörde sig om diskriminering.
Och det är nu med bakgrund i detta som ARW nu gör en anmälan till högre instans. I UKÄ-anmälan skriver de: ”Agerandet mot Aronsson framstår som en avsevärd kränkning, som knappast mildrats av den friande utredningen av Bazrafshan, och visar på̊ behovet av förändrade rutiner när det gäller hanteringen av ärenden som gäller likabehandling vid Uppsala universitet.”
