Jag vill förstå
Ibland behöver man påminna sig själv om att nästan ingen människa är avsiktligt ond. Att folk liksom inte går runt och lajvar Voldemort, Sauron eller Fan själv när de forskningsfuskar eller river ut sidor ur bibliotekets enda referensexemplar av en kursbok. Motiven bakom dessa handlingar är förstås oftast långt mer komplexa än att man ville vilseleda eller förstöra för någon annan. Även om det ibland inte verkar så.
Det här är extra viktigt att påminna sig om som reporter – ens uppgift är att försöka presentera samtliga sidor av myntet (som ibland inte bara är två) i en konflikt. Ofta förstår man varför oenigheter kring en fråga har uppstått när man hör alla inblandade parter och inte sällan hamnar man i en position där man uppriktigt inte kan säga att en sida har rätt och den andra fel. Det kan ha skett en kommunikationsmiss eller så har system och regler helt enkelt inte fungerar till den enes favör. Men så finns det fall där man vrider och vänder på frågan och ändå inte kan förstå den ena partens resonemang och handlande.
Årets mest lästa artikel på ergo.nu handlar om en läkarstudent som blev anklagad för fusk på två tentor. Han dömdes till åtta veckors avstängning i disciplinnämnden, men överklagade beslutet i förvaltningsrätten som gav honom rätt. Ett sådant beslut innebär i de allra flesta fall att universitetet inte driver frågan vidare. Eller, rättare sagt, det har i samtliga fall då förvaltningsrätten fattat ett gynnande beslut för en student inneburit att Uppsala universitet inte går vidare, fram till nu. För i det här fallet valde Uppsala universitet att överklaga förvaltningsrättens beslut till kammarrätten – de vill att disciplinnämndens ursprungliga beslut om avstängning ska gälla.
Varför?
Enligt UU beror det på att fallet är av ”särskild principiell betydelse” – att de skulle tvingas lägga om examinationsformen om förvaltningsrättens dom står. Men om examinationsformen är så rättsosäker som det här fallet har visat att den är, vore det inte på sin plats att lägga om examinationen ändå? Vad sägs om att digitalisera den till exempel?
Uppsala studentkår uttrycker i en skrivelse att det ser ut som att UU genom sin överklagan vill straffa den här specifika studenten, vilket universitetet självklart förnekar. Men nog ser det onekligen ut så? Till saken hör att två prefekter vid läkarprogrammet i en mejlkonversation hobbyspekulerade i att studenten i fråga skulle vara ”psykopat” – så nog finns där en viss bias mot den här enskilda studenten i grunden.
Jag kan inte heller i det här fallet säga att universitetet har fel, men vad jag kan säga är att det utifrån ser ut som att universitetet gör fel. Varför går de, som myndighetsjätte, för första gången till full attack mot en enskild student som fick rätt i förvaltningsrätten? Jag vill förstå.
Lina svensk
cred@ergo.us.uu.se
P.S. Redaktionen vill rikta ett särskilt tack till de obetalda studentfrilansare som bidragit till tidningen 2017. Ni är guld värda
P.P.S. God jul
