Farväl till Tidningsutskottet

Foto: Sandra GunnarssonLina Svensk är chefredaktör för Ergo.

Som alltid när jag här ska ta upp något som har med kårens interna verksamhet att göra blir det lätt tråkigt och obegripligt för den som inte är insatt (och även för vissa av de som är insatta). Men eftersom det här ändå rör en av Ergos huvuduppgifter – att oberoende granska kårens verksamhet – och att just den här uppgiften skulle kunna se ut att vara äventyrad, så vill jag ändå säga ett par ord om ämnet.
Jag ska försöka hålla det så ”kåren for dummies” som möjligt.

Tidningsutskottet, förkortat TU, är det kårorgan som har i uppgift att handlägga ärenden som berör Ergos produktion (rent logistiskt alltså, inte innehållsmässigt), distribution och ekonomi. Varje kårfullmäktigeparti har rätt till representation i TU, varför det fungerar som ett, i den utsträckning det är möjligt, neutralt organ i förhållande till kårstyrelsen (där oftast bara vissa partier finns representerade) och kårfullmäktige (där vissa partier har större inflytande än andra) som fattar de slutgiltiga besluten rörande TU:s förslag och beredda frågor.
Alltså ett ganska bra organ för att minimera politisk klåfingrighet och för att underlätta arbetsbördan för redaktörerna som slipper lägga energi de frågor som inte rör det redaktionella innehållet. Det hade varit ett bra organ om det hade funkat vill säga.

TU har, sedan jag började arbeta på Ergo för hundra (fyra) år sedan, i bästa fall brustit i sitt ansvar och i värsta fall, som det senaste året, inte tagit något ansvar alls. Istället har vi redaktörer fått sköta de frågor som rör produktion och distribution, ofta i samråd med kårordförande eftersom vi själva varken kan eller vill lägga fram förslag som har med utgifter att göra. TU har agerat helt onödig och stum mellanhand som vi i vissa fall har försökt kontakta för att få hjälp i dessa frågor men inte fått svar från. Kårordförande, förlängningen av styrelsen, har alltså redan i praktiken tagit över TU:s ansvarsområde och under senaste kårfullmäktige lade man fram det som ett officiellt förslag – en proposition om att lägga ner TU och låta styrelsen ta över dess ansvar. Jag vill inte gå så långt som att säga att det är ett bra förslag, men det är det just nu minst dåliga om alternativet är att ha kvar ett organ som på sin höjd fyller en ornamental funktion för att man ska kunna säga att man ”visst värnar Ergos framtid – kolla bara det här utskottet som till och med har ordet ’tidning’ i namnet”.

Någon mumlade om ”statligt styrd media” i kommentarsfältet till fullmäktigereferatet där vi skrev om propositionen. Lite väl magstarkt kan jag tycka, men att se på förslaget med skepsis är hälsosamt. Att styrelsen axlar det här ansvaret innebär att de måste förstå vikten av att Ergo förblir oberoende gentemot kårstyrelse och opposition. Redaktionen ska inte behöva vara orolig att förlora stöd i produktionsrelaterade frågor för att vi skriver kritiskt om kårens verksamhet. Liksom vi inte bör få ökat stöd från styrelsen för att vi lyfter fram något positivt i densamma, för då har vi sålt ut oss själva.

Än är jag inte särskilt orolig, men jag vill ändå ge en uppmaning till Uppsala studentkårs styrelse: missbruka inte det förtroende ni får att handlägga de ärenden som berör Ergo nu när ni tar över TU:s ansvarsområde. Inte minst i fråga om att utreda tidningens framtid. Vi är tacksamma att någon tar över det jobb som ingen har skött särskilt väl de senaste åren, men vårt oberoende gentemot kåren håller ni tassarna borta från. Vi håller ögonen på er.