Jävla ledare

Foto: Sandra GunnarssonLina Svensk är chefredaktör för tidningen Ergo.

Diskmaskinen står öppen som den gjort i flera dagar nu. Disken ser ren ut, men känns smutsig när man tar i den. Jag plockar upp en gul bakbunke, öppnar skåpet där den ska stå, ångrar mig – visst känns den skrovlig? – ställer tillbaka den i diskmaskinen. Lägger mig i sängen igen fast klockan snart slår lunch. Tre och en halv ofärdiga texter skriker tyst om att få bli påbörjade i datorn ute i vardagsrummet, liksom mejlen jag inte skickat och inte läst. Liksom det där andra jobbet jag åtagit mig.

Men jag måste ta hand om disken först, de smutsiga tallrikarna som står på kö har börjat lukta och locka till sig ohyra. Jag går upp och provar att plocka upp en tallrik istället – den har en intorkad matrest på sig. Ska jag skrapa bort den och kalla den ren? Jag ställer tillbaka den i maskinen. Min sambo måste ha kört disken på det snabba programmet och märkt att det inte blev riktigt rent, men överlät jobbet att avgöra om det var rent på mig när han åkte hem till sina föräldrar. Jag skriver till honom, åter i sängläge under täcket.
”Jag har inte tömt diskmaskinen sen du åkte för jag fattar inte om det är rent eller smutsigt.”
”Lol” svarar han.
Jävla sambo. Det är säkert en del i hans hämndplan för att jag har skitit i allt vad hushållsarbete heter de senaste veckorna. Det känns varmt bakom ögonen, det sticker över hela kroppen och hjärtat klappar som att jag drack sex storstark igårkväll. Jävla kropp.

Sätter igång Lena Dunhams nya serie på plattan för att skingra tankarna och döva de kroppsliga förnimmelserna. Den är så dålig. Hur kan det här komma ur samma hjärna som ”Girls”? Jävla Lena Dunham.
Återbesök hos diskmaskinen. Drar ett djupt andetag och plockar ur några tallrikar och koppar på måfå och stoppar ner hälften av smutsdisken som står på tur tillsammans med en disktablett och kör igång den på det långa, energikrävande programmet. Viker mig dubbel över diskbänken som att jag fått en knytnäve i magen.
Över telefon förklarar jag genom hulkningarna att jag inte ens kan se datorhelvetet för all väta. Det kan omöjligt bli någon tidning. Jävla sambon lugnar och strukturerar upp. Skriv om att det inte går att skriva, tycker han. Så jag gör det.