Sommarjobb vi minns

Gästspelet hos “lommekvinnan
17 maj är en stor högtid i Norge och en “restaurang” ute vid kusten önskade förstärkning. Dag 1 gick ut på att knyta små buketter av morötter och sparris (kokt för 5 dagar sedan) med gräslök som snöre. 10 timmar. Dag 2: undertecknad får skäll för att hon skär bort “slaget” den vita, feta, slemmiga delen på laxen med motiveringen “det finns de som tycker att det är den godaste delen på hela fisken”. Samma restaurangägare hävdar också att hollandaisesås görs bäst på margarin. Dag tre går ut på att servera ovanstående tillsammans med gelépudding (gelatin, saft och vatten). *stolt kock*. Köket är ett slagfält och när det blir dags för disk tar varmvattnet slut. Sedan envisas margarinsåskvinnan med att inte betala vit lön med motivering, “du får mer om jeg ger dig ur lommen (fickan)”.

nbsp;

Grovstädande medelklassbarn

Efter studenten bestämde sig sex medelklasskids för att åka till London och pröva sina underutvecklade vingar som arbetande vuxna. En av de blivande Ergoredaktörerna, då 19 år gammal, fick tillsammans med sin partner-in-crime den briljanta idén att testa på att jobba som grovstädare för att slippa ta ett jobb som krävde sociala interaktioner. Till rumskompisen sa vi att vi fyra dagar på raken (det var så länge våra bortskämda rövar stod ut med jobbet) skulle till Ikea i ottan för att slippa skammen i att berätta att vi jobbade på en byggarbetsplats. Väl på jobbet kunde ingen fatta vad vi gjorde där – två svenska ungdomar, flytande i engelska – och än mindre vi själva. Jobbet gick i alla fall ut på att dammtorka och dammsuga ett nybyggt höghus på tio våningar med runt 20 studentkorridorsrum på varje våning. Ryggen är än idag krokig. När vi den sista dagen samlades för ett “bra jobbat, gänget”-snack satte sig en av de andra tjejerna, som vi i hemlighet kallade Bubba efter neandertalarankan i Ducktales, på ett av de nya korridorsskrivborden som gick i bitar. Hysteriskt kul tyckte vi, och det fick också bli finalen på våra karriärer som grovstädare, för därefter orkade vi inte gå dit mer. Klassanalys på det?

nbsp;

Apatisk servitris

Vi fortsätter på London-spåret lite. Till slut blev det ett jobb som krävde sociala interaktioner ändå – servitris på en lunchrestaurang. Ett jobb som kanske hade varit helt okej om det inte var för att arbetstiderna var 06-16, måndag-lördag varje vecka. Eller för att lönen låg på 150 pund i veckan (oskattat förstås). Eller för att chefen/ägaren var en sliskig medelålders man som bedyrade att han minsann hade varit en riktig “playboy” hemma i Turkiet en gång i tiden. Två veckor och en mildare depression senare stod det klar att servitrisyrket inte var något för den blivande Ergoredaktören, vilket även hade blivit tydligt för sliskchefen. Hans “Du, det här funkar nog inte” möttes av ett lättat “nej”.

Den inkompetenta väderguden

En härlig sommar med doft av solvarma hästar skulle gå i repris och man var glad att få samma roliga jobb igen. Nu kom dagarna dock mest att präglas av blöta och leriga monster. Den blivande Ergoredaktören syftar inte nödvändigtvis på hästarna – som var inhyrda från en tvivelaktig småländsk hästhandlare och var antingen föl eller slaktfärdiga – utan på barnens föräldrar. Att som tonåring ha blivit utskälld för att det regnar kvalificerar väl till att få skriva “Livets hårda skola” i sitt CV?

Att lära sig koka potatis

Det där med att borsta potatis eller att skala den innan kokning för att få bort jordbakterier som kan orsaka matförgiftning praktiseras inte i alla kök. Under två dagars provjobb på en populär turistfälla på västkusten fick Ergoredaktören lära sig att det bara är att ösa ner hela säcken med jord, grus och stenar i en stor kittel, låta potatisen tillagas i vattnet som mest påminner om kokande bajs i 20 minuter och sedan hälla av. Som tur var räckte inte potatisen till personalen.

nbsp;

Kanylrensning utan pricken på i

Att jobba på ett härbärge för missbrukare innebär många karaktärsdanande möten med människor man annars inte ha stött på. Till exempel kollegan som efter att man ägnat en 34-timmarshelg att städa ur ett rum på 16 kvadrat – vilket i sig säger en del om koncentrationen av stöldgods, mögel och använda kanyler som behövde rensas bort – säger åt en att man minsann inte kan skriva att rummet är städat om man inte har lagt dit nya handdukar. Eller för all del kollegorna som hamnade i fejd angående den ena tyckt det var jobbigt att hjälpa den andra att flytta en soffa eller inte. Tur att det fanns boende där också.

nbsp;

Hamburgare med extra spya

“Det här var inte din grej”, sade restaurangchefen till blivande Ergoredaktören när han efter en vecka avslutade hennes provanställning. På den korta tiden hann hon dock göra ett antal viktiga erfarenheter. Till exempel att dressingen som kommer i plasthinkar och ska skyfflas in i klämtuber ser precis ut som spya och att man inte får skrapa bort dressingen från hamburgaren för att börja om ifall man råkat ta fel. Samt att en orimlig mängd människor ber om ketchup trots att det är äckligt.

nbsp;

Bondage är förbjudet i skolan

Sedermera Ergoredaktör sommarjobbade på en sommarskola för ryska barn i Tallinn och hade grova svårigheter att få ett gäng elvaåringar (som hellre ville kicka boll på gräsmattan än traggla engelska glosor på sommarlovet, konstigt nog) att sitta still. När en av dem tog fram ett par handbojor och kedjade fast sig själv och en kompis vid stolarna var det därför som ett skänk från ovan. Det tyckte dock inte rektorn, som råkade titta in i klassrummet sekunden därpå. Blivande Ergoredaktören blev kallad till ett allvarligt samtal där hon fick klart för sig att den här pedagogiska metoden inte på några villkor fick användas igen.

nbsp;

Den brittiske kocken
Sommarjobbet på den idylliska konferensanläggningen i Värmland utvecklades snabbt till en mardröm när den brittiske kocken anlände. Hans arbetsuppgifter verkade mest gå ut på att klaga på vattendroppar bredvid skärbrädan, skryta, ta sig på kuken och sitta på köksbänken och dricka öl medan vi andra städade. Jo just det, en gång lagade han mat också. Hackade chili en hel förmiddag och fick en hel personalstyrka att bajsa blod. nbsp;