Annons
Krönika

Första kvinnan i Juvenalordern: En uppdatering

Hej! Vi hördes för några veckor sedan, när jag sa att jag borde få vara den första kvinnan i Juvenalordern. Många har ringt mig sedan dess och frågat hur det har gått. Så här kommer den efterlängtade uppdateringen till alla mina fans. Först och främst kan jag säga att jag inte får uttala mig ifall jag har blivit kontaktad av sällskapet. Jag får inte heller uttala mig om huruvida de ringde mitt i natten eller inte, eller om de använde en förvrängd röst för att säga att jag borde möta dem i Pelle Svanslösparken natten därpå. Jag får inte uttala mig kring om jag gick dit eller inte. Jag får inte
Krönika

Jag borde få vara den första kvinnan i Juvenalordern

Titeln säger egentligen allting. Jag är en kvinna, och jag borde få gå med i Juvenalordern. Vet jag vad Juvenalordern gör? Nej, inte riktigt. De höll i ett storspex på Uppsala stadsteater häromåret. Jag skrev i deras gästbok att de skulle ringa mig, men har fortfarande inte hört något. Det var 2023. Därav måste jag nu dra till lite mer extrema strategier. Jag förstår att Juvenalordern är bara för män. Jag förstår att de inte riktigt vill ha kvinnor där. Jag vill väl inte heller det egentligen. Jag tycker bara att jag borde få vara med. Här är några anledningar: 1. Jag är jättebra på att hålla

Krönika

Rädd, punkt.

“Enda sättet att övervinna sina rädslor, är att utmana dem” Det var något en psykolog sa till mig en gång.. Meningen har klamrat sig fast i mitt långtidsminne. Som ett kvarglömt Lutis-kvitto i jackfickan som man gång på gång lyckas komma åt. På något sätt ligger det alltid kvar där, skrynkligt och oväntat närvarande. Meningen får det att låta så enkelt, nästan provocerande. Som att rädsla vore något konkret; spindlar, höjder, sprutor. Något man kan ställa sig framför och besegra som i filmerna. Min rädsla har ingen form. Jag är rädd, punkt. Rädd för vad? Egentligen ingen aning - livet, världen
Scen

Recension: Studie i mänskligt beteende

Varje skoldag från fjärde till nionde klass gick Caroline hem på lunchrasten för att se om det kommit något med posten som skulle förändra hennes liv. Det kan vara svårt att exakt säga vad Lena Anderssons pjäs handlar om, titeln är egentligen det bästa svaret. Genom sammanlänkade berättelser studeras olika kvinnor; i kärlek, i vardagen, i konflikter; med vänner, på arbetet, sig själva. En kvinnas val i ungdomen kritiseras av hennes dotter många år senare. Två väninnor, bråkande över samma man, vet inte att de har samma psykolog. En kvinnas hantering av en snattare på jobbet väcker olika
Krönika

Fördomar jag mött som student

Många är de mer eller mindre elakartade plumpheter som jag stött på under min väldokumenterat långa tid som student. De har kommit i alla former, nyanser och skalor. Från obetänksamma oförskämdheter om oss (med rätta) stolta humanister till rena tarvligheter som att jag, eftersom jag av vissa uppfattas se någotsånär intelligent ut (fråga mig inte varifrån vissa har fått den missuppfattningen) skulle vara duktig på matematik. Jag må vara en stjärna inom många vittomfattande områden, det kan jag blygsamt medge, men i mattens sifferomsusade galax är jag som mest en stoftpartikel av oidentifierbar

Krönika

Köpenhamnskrönikan: När bitarna faller på plats

Nämen vänta, nu fattar jag ingenting. Hur kan april snart vara över? Måste vara rekord för den snabbast passerande månaden i mitt liv. Det är som att april springer ifrån mig, men på ett ljuvligt sätt. Kanske mer som att vi springer tillsammans, framåt. Helt klart den bästa månaden i Köpenhamn hittills. Nu börjar bitarna falla på plats. Köpenhamn: 0, Irma: 1! Eller kanske mer Irma + Köpenhamn = Sant! Jag kan tycka att det ibland är svårare att hitta ord för det som är bra än det som är svårt. Kanske för att det bra är mer som en omslutande känsla än som ett specifikt ord, eller en specifik
Scen

Timbuktu till Uppsala - berättar om nya valborgslåten 

Den prisbelönta hiphopartisten och kulturprofilen byter nu vardagen i Hongkong mot Uppsala för att spela in våren på Snerikes nation under Kvalborg. – Det kommer bli skitkul! Att spela på våren är bland det roligaste man kan göra och i år hittade jag dessutom den här gamla texten som blev låten “Valborg hela veckan”, berättar Jason Diakité. Demon till låten skapades redan för 15 år sedan, i samma veva som succéplattan Sagolandet, men har sedan dess legat bortglömd på en gammal hårddisk. – För mig är låten gammal, men för alla som inte har hört den är den ju helt ny. Det är lite deadstock -

Kultur & Nöje


Annons

Krönika

Ett år på Rackarberget

”Välkommen till Rackarbeget”. Skylten, solblekt och med ett avflagnat ”r”, sitter på det gula hyreshusets framsida, på taket till en inte riktigt harmoniserande tillbyggnad i trä. Jag har precis parkerat bilen, bredvid någon sorts konstinstallation av en fågel i metall som balanserar på en pelare omgiven av vildvuxna buskar. Det är sensommar, ett par veckor innan terminen drar igång, och jag står utanför det som ska bli mitt hem under min första tid som student i Uppsala. Slitna persienner hänger i fönstren, en basgång dunkar från grannhuset och varmt matos strömmar ut genom
Scen

Recension: Den gamle och havet

Salongen är rökfylld, som att vi redan har kommit ut på havet innan föreställningen ens har börjat. En hamn bestående av en brygga och framför den, en roddbåt. Man transporteras genast till Havanna. Den gamle fiskaren Santiago, som spelas av Mats Qviström, har i början av berättelsen inte fått någon fisk på 84 dagar. Santiago bestämmer sig för att ro längre ut än han brukar och under tre dagar får vi följa honom på hans resa och kamp för att fånga och få hem en stor svärdfisk. Hemingways verk tacklar teman som natur, åldrande och uthållighet. Pojken Manolin spelas av Harry Friedländer. Det är
Krönika

Trendspaning: Är “chic” nya studentmodet? 

Med beskt maskinkaffe i ena handen och den nyinskaffade kurslitteraturen i den andra glider jag raskt in mellan skjutdörrarna på Engelska parken. Entrén kryllar av studenter i sina första-dagen-outfits som sannolikt planerades redan efter sista antagningsbeskedet. Mitt modeintresserade öga kan inte låta bli att lägga märke till något nytt; något annorlunda. Jag omringas numera av eleganta och långa höstkappor, stickade tröjor i en mörkare palett och svarta sofistikerade loafers. Från en termin till en annan verkar alla ha blivit så chic. Av ren nyfikenhet slår jag mig ner på en utskjuten stol
Krönika

Pejl i Prag: En utbytesstudents bekännelser

Om du någonsin finner att ditt liv saknar kreativitet och spontanitet så frukta icke, ty lösningen finns mitt framför näsan på dig: åk på utbytestermin till Tjeckien. På en vecka kommer du gå från total nybörjare till innehavare av svart bälte i att åka “tram” och nätt och jämnt undvika att bli påkörd av dessa spårvagnar. Du kommer även att få fel rumsnummer till ditt korridorsrum tre gånger, två killar kommer att försöka bosätta sig i ditt rum varav den ena kommer att väcka dig på morgonen och vifta med sitt rumskort i ditt ansikte när du fortfarande ligger i sängen och reflekterar över
Krönika

Då studentens lyckliga dar är ett minne blott

När nostalgin sätter sina sylvassa huggtänder i en så är det bara att vackert ge upp och låta sig svepas med i strömmen av minnen som forsar fram och dränker dig med sin drypande sentimentalitet. Som nästan trettioåring sker detta ganska frekvent och med en förutspådd ökande frekvens efter det rysliga trettiosträcket har passerats (hemska tanke!). Som ex-student rör sig dessa stunder av tillbakablickande svaghet ofta om och kring den – i mitt verklighetsfrånvända sinne – idylliska studenttiden. Eftersom denna episod av mitt allt längre liv tog upp en rätt så påfallande stor del, så mycket att
Krönika

Konstvetarens väg in i arbetslivet: en thriller

Jag kan nu, efter mycket om och många men, stoltsera med att även jag (som av vissa i min omedelbara närhet ansågs löpa en betydande risk för att bli överliggare) har arbetslivserfarenhet. Detta mirakel kom sig endast av en enda betydande huvudfaktor: att jag lånat så mycket pengar av CSN som de anser det anständigt att låna ut. Jag behövde alltså söka mig ett annat uppehälle än den att hemsöka föreläsningssalarna i den eviga ungdomens stad. Betrakta denna min lilla berättelse som ett vittnesmål om hur snirklig och kringelikrokig vägen efter examen kan vara, även för en så erfaren och