Annons
Krönika

Köpenhamnskrönikan: När bitarna faller på plats

Nämen vänta, nu fattar jag ingenting. Hur kan april snart vara över? Måste vara rekord för den snabbast passerande månaden i mitt liv. Det är som att april springer ifrån mig, men på ett ljuvligt sätt. Kanske mer som att vi springer tillsammans, framåt. Helt klart den bästa månaden i Köpenhamn hittills. Nu börjar bitarna falla på plats. Köpenhamn: 0, Irma: 1! Eller kanske mer Irma + Köpenhamn = Sant! Jag kan tycka att det ibland är svårare att hitta ord för det som är bra än det som är svårt. Kanske för att det bra är mer som en omslutande känsla än som ett specifikt ord, eller en specifik
Scen

Timbuktu till Uppsala - berättar om nya valborgslåten 

Den prisbelönta hiphopartisten och kulturprofilen byter nu vardagen i Hongkong mot Uppsala för att spela in våren på Snerikes nation under Kvalborg. – Det kommer bli skitkul! Att spela på våren är bland det roligaste man kan göra och i år hittade jag dessutom den här gamla texten som blev låten “Valborg hela veckan”, berättar Jason Diakité. Demon till låten skapades redan för 15 år sedan, i samma veva som succéplattan Sagolandet, men har sedan dess legat bortglömd på en gammal hårddisk. – För mig är låten gammal, men för alla som inte har hört den är den ju helt ny. Det är lite deadstock -

Krönika

Ditt kulturella kapital står i bokhyllan

Tavlorna inramade med bladguld som pryder de smakfullt tapetserade väggarna. Statyetterna i fajans på den snidade byrån i massiv ek från förra sekelskiftet. Och inte minst den utsökta samlingen gräddkannor i polerat silver. Alla är de förvisso fina och eleganta inslag i inredningen och ger känslan av ett ombonat och raffinerat hem, men ingen produkt visar bättre upp ditt kulturella kapital än gulaktigt rektangulära pappersbitar i varierande storlek, fyllda av bokstäver, som samlats ihop i pärmar och som ställts i en för ändamålet tillverkad hylla för beskådning. Gärna i ett eget rum där dessa
Bok

Recension: Rebellerna av Lukas Moodysson

Den älskade filmskaparen Lukas Moodysson ( Tillsammans, Fucking Åmål) är bokaktuell med Rebellerna, en roman om en revolutionistisk vänsterrörelse i 60-talets Stockholm och Uppsala. En åttioårig kvinna blickar tillbaka på ungdomen, från krokimålningarna på Konstfack till det kommunistiska samfundet som blir en allt större del av hennes liv. Med sin karaktäristiska värme blandar Moodysson humor och becksvart allvar i en skildring av den ideologiska extremismen och dess konsekvenser. Boken är skriven i korta minnessnuttar och följer två parallella tidslinjer, våren 1968 och samtiden. Vi följer
Scen

Recension: Ridåarnas storspex

På tredje våningen på V-dala nation ligger en spänning i luften inför genrepet, storspexets första möte med publik. Stolarna har ställts fram och kulissen är på plats, ett ambitiöst bygge som känns hämtat ur en Agatha Christie-deckare, men pyntat med Red Bull-burkar och Smirnofflaskor. Den stora salen har förvandlats till en påhittad fjortonde nation, nämligen Ålands nation. Här introduceras publiken till kuratorsexpeditionens minst sagt märkliga persongalleri. Karaktärerna är till stor del stereotypa och dragna till sin spets. Klubbverkaren som är karatekunnig partyprisse, arkivarien som en

Krönika

Köpenhamnskrönikan: När borta blir hemma

Egentligen är det jävligt coolt att ha möjligheten att åka på utbyte. Eller att åka någonstans någon gång. Inte en jätteunik tanke, jag fattar, men jag behövde tänka den ändå. Specifikt för att komma underfund med de känslor jag har gällande Köpenhamns konkurrens med Uppsala. Jag var nämligen hemma och kollade på Marsspexet (shoutout Max Libell och Axel Lidin, det var grymt mvh stolt kompis). Att vara tillbaka i Uppsala om än för några få dygn kändes konstigt. Allt var detsamma men också helt olika. Jag läser Arundhati Roys "God of small things" just nu och hon skriver ofta om att saker lämnar
Krönika

Köpenhamnskrönikan: En utbytesstudents bekännelser

Jag och Köpenhamn har inte hunnit bli vänner än. När mina föräldrar åkte med mig ner och vi länsade JYSK på alla utställningsexemplar kändes nyfikenheten större än rädslan. Antagligen för att besöket kändes som just det, ett besök. Inte som en flytt. Kvarlämnad med resterna av lunchen från det taiwanesiska stället några kvarter bort kände jag mig som jag gjorde när jag var liten och skulle sova över hos någon: det var kul tills det var på allvar och jag faktiskt förväntades stanna. Något av en paradoxal situation att hata översovning men ständigt längta efter att flytta. Jag är

Kultur & Nöje


Annons

Scen

Färgstarkt och charmigt när 70-talet äntrar V-Dala

Året är 1971 och bandet Sven Jerring spelar musik som går i bräschen för den svenska musikrörelsen “progg”, men har svårt att bli signade och få ett skivkontrakt, vilket skulle göra att de kan spela sin musik för den stora massan. Själva ordet “progg” är något de tar upp tidigt under spexet när en av bandmedlemmarna får frågan vad progg är för något, varpå han svarar: “Jag har ingen aning, men jag vet vad det inte är!”. Det beskrivs även som “en smal sidogata längs kapitalismens breda aveny”. I samklang med tidens melodi möter vi även skivbolagsdirektören för Caramel Record, Stig-Göran Rossner
Scen

Enastående humoristiskt om 90-talets socialdemokratiska kår

Den 10 september 2003 mördades utrikesminister Anna Lindh på NK i Stockholm. Vid sin sida hade hon pressekreteraren och väninnan Eva Franchell. Detta är hennes berättelse. Anna Lindh var kvinnan som gjorde sig hörd i en mansdominerad värld, politikern som utsattes för hård press och som ständigt tvingas växla mellan världspolitik och familjeliv. För visst är det så att som kvinna måste man välja. Rollen som mamma går inte ihop med rollen som minister och som kvinna har man inte samma självklara plats i regeringskansliet som om man vore en kostymbärande respektabel man. Föreställningen
Film

Svårt att värja sig mot detaljrikedomen

Regissören och skådespelaren Yūsuke Kafuku (Hidetoshi Nishijima) och hans författande hustru Oto (Reika Kirishima) lever i en litterär och erotisk symbios. När de i inledningen av Drive My Car presenteras, är det i långa och sakligt stiliserade kärleksscener vars egenart inte minst återfinns på filmens ljudspår. De är inte musiksatta, och huvudpersonernas eventuella extas manifesteras inte heller i sådana gängse mänskliga läten som kan förväntas av situationen. Deras älskog präglas i stället av berättande. Oto formulerar de historier som hon skriver för en TV-kanal just i de stunder hon älskar
Scen

Utestängd från inrutad föreställning

När dramatikern Lars Norén gör entré på Uppsala stadsteater sätter det allas våra intellektuella förmågor på sin spets. För visst är det så att vi alla vet vem Lars Norén är, eller gör vi? Kanske svarar man bara ja på frågan av rädsla att framstå som simpel och obildad. I själva verkat har man ingen aning om vad han egentligen har gjort eller hur man ska förstå hans pjäser. Men denna form av ädel finkultur är närmast pinsam att kritisera. Solitaire är en av de sista pjäser som Lars Norén skrev innan sin död och nu har den premiär i Uppsala i regi av Sofia Adrian Jupither. Föreställningen är rå
Krönika

Konsten att vara dum

Jag har gått i skolan sedan jag var tre år. Förvisso bestod förskoletiden mestadels av fruktstunder och bråk om vilka som skulle få leka i det eftertraktade “kuddrummet”, men det fanns fortfarande en hel del lärande inblandat. Hur man räknar till tio, urskiljer färger, eller i mitt fall hur man är snäll mot sin tvillingbror (det här var faktiskt min egna önskan, om man ska tro på vad förskollärarna skrev i min “utvecklingsbok”). Sedan kom åren där jag likt alla andra frenetiskt försökte trycka in historiska händelser, grammatiska regler och multiplikationstabeller i skallen. Vidare till
Krönika

Varför väljer vi inte framgång?

Jag sitter på en föreläsning. Den handlar om val av utbildning baserat på kön. Olika stora pluppar utplacerade längs en graf visar vad män respektive kvinnor väljer att studera till. På den vänstra sidan visas samhällsvetenskapliga yrken och vårdyrken, där dominerar kvinnorna. Civilingenjörerna och praktiska yrken är placerade på den högra sidan och där dominerar männen. Den manliga föreläsaren pratar om hur kvinnor överlag dominerar betygsmässigt och hur kvinnor i högre grad väljer att vidareutbilda sig. Jag ser mig omkring. På vardera sida om mig sitter kvinnor som relaterar till grafen. Jag