Annons
Krönika

Köpenhamnskrönikan: När bitarna faller på plats

Nämen vänta, nu fattar jag ingenting. Hur kan april snart vara över? Måste vara rekord för den snabbast passerande månaden i mitt liv. Det är som att april springer ifrån mig, men på ett ljuvligt sätt. Kanske mer som att vi springer tillsammans, framåt. Helt klart den bästa månaden i Köpenhamn hittills. Nu börjar bitarna falla på plats. Köpenhamn: 0, Irma: 1! Eller kanske mer Irma + Köpenhamn = Sant! Jag kan tycka att det ibland är svårare att hitta ord för det som är bra än det som är svårt. Kanske för att det bra är mer som en omslutande känsla än som ett specifikt ord, eller en specifik
Scen

Timbuktu till Uppsala - berättar om nya valborgslåten 

Den prisbelönta hiphopartisten och kulturprofilen byter nu vardagen i Hongkong mot Uppsala för att spela in våren på Snerikes nation under Kvalborg. – Det kommer bli skitkul! Att spela på våren är bland det roligaste man kan göra och i år hittade jag dessutom den här gamla texten som blev låten “Valborg hela veckan”, berättar Jason Diakité. Demon till låten skapades redan för 15 år sedan, i samma veva som succéplattan Sagolandet, men har sedan dess legat bortglömd på en gammal hårddisk. – För mig är låten gammal, men för alla som inte har hört den är den ju helt ny. Det är lite deadstock -

Krönika

Ditt kulturella kapital står i bokhyllan

Tavlorna inramade med bladguld som pryder de smakfullt tapetserade väggarna. Statyetterna i fajans på den snidade byrån i massiv ek från förra sekelskiftet. Och inte minst den utsökta samlingen gräddkannor i polerat silver. Alla är de förvisso fina och eleganta inslag i inredningen och ger känslan av ett ombonat och raffinerat hem, men ingen produkt visar bättre upp ditt kulturella kapital än gulaktigt rektangulära pappersbitar i varierande storlek, fyllda av bokstäver, som samlats ihop i pärmar och som ställts i en för ändamålet tillverkad hylla för beskådning. Gärna i ett eget rum där dessa
Bok

Recension: Rebellerna av Lukas Moodysson

Den älskade filmskaparen Lukas Moodysson ( Tillsammans, Fucking Åmål) är bokaktuell med Rebellerna, en roman om en revolutionistisk vänsterrörelse i 60-talets Stockholm och Uppsala. En åttioårig kvinna blickar tillbaka på ungdomen, från krokimålningarna på Konstfack till det kommunistiska samfundet som blir en allt större del av hennes liv. Med sin karaktäristiska värme blandar Moodysson humor och becksvart allvar i en skildring av den ideologiska extremismen och dess konsekvenser. Boken är skriven i korta minnessnuttar och följer två parallella tidslinjer, våren 1968 och samtiden. Vi följer
Scen

Recension: Ridåarnas storspex

På tredje våningen på V-dala nation ligger en spänning i luften inför genrepet, storspexets första möte med publik. Stolarna har ställts fram och kulissen är på plats, ett ambitiöst bygge som känns hämtat ur en Agatha Christie-deckare, men pyntat med Red Bull-burkar och Smirnofflaskor. Den stora salen har förvandlats till en påhittad fjortonde nation, nämligen Ålands nation. Här introduceras publiken till kuratorsexpeditionens minst sagt märkliga persongalleri. Karaktärerna är till stor del stereotypa och dragna till sin spets. Klubbverkaren som är karatekunnig partyprisse, arkivarien som en

Krönika

Köpenhamnskrönikan: När borta blir hemma

Egentligen är det jävligt coolt att ha möjligheten att åka på utbyte. Eller att åka någonstans någon gång. Inte en jätteunik tanke, jag fattar, men jag behövde tänka den ändå. Specifikt för att komma underfund med de känslor jag har gällande Köpenhamns konkurrens med Uppsala. Jag var nämligen hemma och kollade på Marsspexet (shoutout Max Libell och Axel Lidin, det var grymt mvh stolt kompis). Att vara tillbaka i Uppsala om än för några få dygn kändes konstigt. Allt var detsamma men också helt olika. Jag läser Arundhati Roys "God of small things" just nu och hon skriver ofta om att saker lämnar
Krönika

Köpenhamnskrönikan: En utbytesstudents bekännelser

Jag och Köpenhamn har inte hunnit bli vänner än. När mina föräldrar åkte med mig ner och vi länsade JYSK på alla utställningsexemplar kändes nyfikenheten större än rädslan. Antagligen för att besöket kändes som just det, ett besök. Inte som en flytt. Kvarlämnad med resterna av lunchen från det taiwanesiska stället några kvarter bort kände jag mig som jag gjorde när jag var liten och skulle sova över hos någon: det var kul tills det var på allvar och jag faktiskt förväntades stanna. Något av en paradoxal situation att hata översovning men ständigt längta efter att flytta. Jag är

Kultur & Nöje


Annons

Krönika

How to counter orange monsters and other things

I think we can all agree that this has been a weird ass year so far. Apart from a global pandemic, there is also an orange buffoon wreaking havoc in a faraway land. Oh, and the world is, quite literally, on fire. Plus, locusts. For many it has been a year of contrasts, where normal routines have been cast away, mostly for the detriment of sanity. For me, apart from becoming an even worse recluse than before, and struggling hopelessly with digital anxiety, one good thing in all this has been a recent change in attitude towards autumn. I’ve decided to like it this year. I have previously written
Listan

Grrrrrrattis Uppsala universitet!

Idag är Uppsala universitets bemärkelsedag! Som alla vet bör man ge jubilaren något som även är en själv till gagn – “Tadaaa! En resa som även jag ska med på!”/“En tårta som råkar vara min favoritsmak!”/”Ett spel som jag har tjatat om så länge att du till slut börjat tro att det är du som velat spela det hela tiden!”. Ja, delad glädje är dubbel glädje heter det ju. Därför har vi listat åtta presenter vi tycker att någon rik, universitetsvurmande knös borde ge till gamla UU. Det kommer komma tusentals studenter till gagn! Föreläsningssal à la Imax: Du sitter på en föreläsning i anatomi. Läraren
Musik

Skämmigt men “Värt”

Tystnaden ligger tung trots den relativt vältrafikerade vägen utanför. Som sig rimligen bör i en väl ljudisolerad musikstudio. Antar jag. Det jag “kan” om att producera musik (som inte innefattar att spela på fysiska instrument) har jag lärt mig genom filmer och serier där någon rattar lite på en knapp och drar i en spak på ett mixerbord för att sedan förnumstigt ta av sig sina hörlurar och deklarera “I think we’ve got it.” Tur då att man i alla fall är språkligt begåvad så man kan be någon annan förklara hur det egentligen går till. Om ni ska...eh förklara vad ni gör liksom..musiken...asså
Musik

Dekadens i behaglig elektronisk ljudbild

Jag känner en smygande ångest av texterna på Hanna Järvers nya album. ”Har sovit i nån annans säng / Bryr mig noll / Kan knappt försörja mig själv / Ens en gång” och ”McDonalds hela veckan / Bryr mig noll”. Jag kan relatera till det; de tidiga tjugoåren fyllda av cigaretter (en återkommande syssla i både hennes låtar och musikvideor), krök, dålig mat och jakt på närhet. En tillvaro som skulle göra många deprimerade i längden. Eller i hennes fall likgiltig, om hon nu inte var det redan från början. Orden om denna dekadenta vardag, som jag tror handlar om ett förhållande som tar slut, bärs fram
Bok

Humoristisk, spännande och imponerande aktuell

En handfull sidor in kommer den. Referensen som först frustrerar mig – kan jag inte undkomma coronaviruset ens i mitt försök till flykt in mellan pärmarna på en alldeles nyutgiven thriller? Sekunden därpå blir jag istället förbryllad, och även lite imponerad. Att en bok som publicerats endast fem korta månader efter att pandemin slagit klorna på riktigt även i Skandinavien lyckas inkludera otaliga hänvisningar till det samhällsförändrande och högst pågående virusutbrottet är häpnadsväckande. Men till skillnad från under resten av det gånga året så får inte coronan huvudrollen i Philip Birks
Scen

Det hände inte riktigt på riktigt, men det är så himla bra

En miljonärsson, en brottslig trio som låtsas vara ryssar, ett ödsligt hus ute på norrländska vischan. Berättelsen om den kidnappade Uppsalastudenten har alla ingredienser för att skapa ett rafflande Hollywooddrama. Kanske är det just därför man nästan måste påminna sig själv en extra gång om att produktionen Det händer inte här som just nu går på Uppsala Stadsteater faktiskt är baserad på den sanna historien från 2011 och den kidnappades verkliga trauma, vilket kan kännas lite olustigt. Också några ändrade detaljer skaver för den som följt dramat i realtid, eller läst på om det i alla