Annons
Krönika

Köpenhamnskrönikan: När bitarna faller på plats

Nämen vänta, nu fattar jag ingenting. Hur kan april snart vara över? Måste vara rekord för den snabbast passerande månaden i mitt liv. Det är som att april springer ifrån mig, men på ett ljuvligt sätt. Kanske mer som att vi springer tillsammans, framåt. Helt klart den bästa månaden i Köpenhamn hittills. Nu börjar bitarna falla på plats. Köpenhamn: 0, Irma: 1! Eller kanske mer Irma + Köpenhamn = Sant! Jag kan tycka att det ibland är svårare att hitta ord för det som är bra än det som är svårt. Kanske för att det bra är mer som en omslutande känsla än som ett specifikt ord, eller en specifik
Scen

Timbuktu till Uppsala - berättar om nya valborgslåten 

Den prisbelönta hiphopartisten och kulturprofilen byter nu vardagen i Hongkong mot Uppsala för att spela in våren på Snerikes nation under Kvalborg. – Det kommer bli skitkul! Att spela på våren är bland det roligaste man kan göra och i år hittade jag dessutom den här gamla texten som blev låten “Valborg hela veckan”, berättar Jason Diakité. Demon till låten skapades redan för 15 år sedan, i samma veva som succéplattan Sagolandet, men har sedan dess legat bortglömd på en gammal hårddisk. – För mig är låten gammal, men för alla som inte har hört den är den ju helt ny. Det är lite deadstock -

Krönika

Ditt kulturella kapital står i bokhyllan

Tavlorna inramade med bladguld som pryder de smakfullt tapetserade väggarna. Statyetterna i fajans på den snidade byrån i massiv ek från förra sekelskiftet. Och inte minst den utsökta samlingen gräddkannor i polerat silver. Alla är de förvisso fina och eleganta inslag i inredningen och ger känslan av ett ombonat och raffinerat hem, men ingen produkt visar bättre upp ditt kulturella kapital än gulaktigt rektangulära pappersbitar i varierande storlek, fyllda av bokstäver, som samlats ihop i pärmar och som ställts i en för ändamålet tillverkad hylla för beskådning. Gärna i ett eget rum där dessa
Bok

Recension: Rebellerna av Lukas Moodysson

Den älskade filmskaparen Lukas Moodysson ( Tillsammans, Fucking Åmål) är bokaktuell med Rebellerna, en roman om en revolutionistisk vänsterrörelse i 60-talets Stockholm och Uppsala. En åttioårig kvinna blickar tillbaka på ungdomen, från krokimålningarna på Konstfack till det kommunistiska samfundet som blir en allt större del av hennes liv. Med sin karaktäristiska värme blandar Moodysson humor och becksvart allvar i en skildring av den ideologiska extremismen och dess konsekvenser. Boken är skriven i korta minnessnuttar och följer två parallella tidslinjer, våren 1968 och samtiden. Vi följer
Scen

Recension: Ridåarnas storspex

På tredje våningen på V-dala nation ligger en spänning i luften inför genrepet, storspexets första möte med publik. Stolarna har ställts fram och kulissen är på plats, ett ambitiöst bygge som känns hämtat ur en Agatha Christie-deckare, men pyntat med Red Bull-burkar och Smirnofflaskor. Den stora salen har förvandlats till en påhittad fjortonde nation, nämligen Ålands nation. Här introduceras publiken till kuratorsexpeditionens minst sagt märkliga persongalleri. Karaktärerna är till stor del stereotypa och dragna till sin spets. Klubbverkaren som är karatekunnig partyprisse, arkivarien som en

Krönika

Köpenhamnskrönikan: När borta blir hemma

Egentligen är det jävligt coolt att ha möjligheten att åka på utbyte. Eller att åka någonstans någon gång. Inte en jätteunik tanke, jag fattar, men jag behövde tänka den ändå. Specifikt för att komma underfund med de känslor jag har gällande Köpenhamns konkurrens med Uppsala. Jag var nämligen hemma och kollade på Marsspexet (shoutout Max Libell och Axel Lidin, det var grymt mvh stolt kompis). Att vara tillbaka i Uppsala om än för några få dygn kändes konstigt. Allt var detsamma men också helt olika. Jag läser Arundhati Roys "God of small things" just nu och hon skriver ofta om att saker lämnar
Krönika

Köpenhamnskrönikan: En utbytesstudents bekännelser

Jag och Köpenhamn har inte hunnit bli vänner än. När mina föräldrar åkte med mig ner och vi länsade JYSK på alla utställningsexemplar kändes nyfikenheten större än rädslan. Antagligen för att besöket kändes som just det, ett besök. Inte som en flytt. Kvarlämnad med resterna av lunchen från det taiwanesiska stället några kvarter bort kände jag mig som jag gjorde när jag var liten och skulle sova över hos någon: det var kul tills det var på allvar och jag faktiskt förväntades stanna. Något av en paradoxal situation att hata översovning men ständigt längta efter att flytta. Jag är

Kultur & Nöje


Annons

Krönika

Det gyllene "efter"

Under en av mina många litteraturkurser på universitetet läste jag Truman Capotes In Cold Blood, en true crime-roman om det brutala mordet på en hel familj i en sömnig småstad i Kansas 1959. Till en början greps ingen för det hemska dådet, och bristen på misstänkta väckte en intern misstro hos den tidigare så vänskapliga småstadsbefolkningen. Grannar som tidigare knappt ens låst dörren om sig, säkra på att inget fanns att frukta, betraktade nu varandra med misstro, plötsligt osäkra på vem man faktiskt kunde lita på. Situationen känns inte alltför annorlunda i 2020 års coronadrabbade Uppsala
Krönika

Glass Promises

I swear by Apollo Physician, by Asclepius, by Hygieia, by Panacea, and by all the gods and goddesses, making them my witnesses, that I will carry out this oath, according to my ability and judgment. Thus opens the Hippocratic oath, a code of ethics sworn by doctors though the centuries. Legend has it that this oath was composed by the Greek physician Hippocrates, active around the fourth century b.C. Legend also has it that Hippocrates was the direct descendent of the Olympian god Asclepius, the god of healing and medicine. And while we may agree that these are just legends, it is also true
Bok

Dystopisk debut når inte hela vägen fram

Falsksken Sara Engström Undrentide förlag ”Klockors klang.” Den annorlunda hälsningsfrasen påminner om en annan framtidsdystopisk roman som handlar om en ny, mörk verklighet där samhället ställts på ända. Men där Margaret Atwoods Gilead, i Tjänarinnans berättelse, är uppbyggt kring religion så är debutanten Sara Engströms Järsele, i debutromanen Falsksken, ett vetenskapens samhälle. Vetenskap och folktro. Det är ett annorlunda samhälle som målas upp för läsaren. Den ena halvan av narrativet utspelar sig innanför staden Järseles gränser, där vetenskap står högt i kurs och ”den intellektuella
Film

Mystisk ansats blir en tom gest

De första minuterna i filmen Pool, efter Per Hagmans roman, återkallar i minnet en av filmhistoriens mest klassiska inledningsscener. I Sunset Boulevard från 1950 ser vi en manskropp flyta livlös i en swimmingpool, allt medan skrikande polissirener på ljudspåret antyder att ett brott begåtts. Även här är det första vi ser en ung man i en liten swimmingpool, sannolikt på en villatomt. Han lever, men de ljudliga signalerna från utryckande fordon antyder även här olycksbådande dramatik bakom den lugna ytan. Sunset Boulevard är en av noir-filmens klassiker. Den amerikanska fyrtiotalsgenren som
Krönika

Jan Guillou fick mig att bädda sängen

Jag såg en dokumentär på SVT igår, om IB-affären, där en av de som intervjuades var Jan Guillou. Han berättade om sitt år i fängelse, och förklarade hur man överlever ”isoleringstortyren”, som han uttryckte det (jag har redigerat listan något): - Sköt alltid din personliga hygien - Gå upp på morgonen - Bädda sängen - Sov inte [under dagen, antar jag] - Tröstät inte - Läs så mycket du kan - Skriv så mycket du kan - Använd motionstimmen till fullo. Det slog mig hur relevant allt detta är för mitt liv just nu, även om jag just inte upplever någon direkt tortyr. Självklarheter kanske, men lätt att
Musik

Konverterar den mest inbitna indieräven

Jag är ofta sen på bollen. Utifrån någon uråldrig idé om att vara indie och en ovilja att vända kappan med vinden har jag alltid sett till att vara avigt inställd till nya moderna trendiga fenomen, särskilt sådana som hippa människor raskt plockar upp och profilerar sig med. Kanske en slags konservatism, egentligen. Så har min relation varit till Yung lean. Det har låtit intressant, men liksom representerat en coolhet och modernitet jag ansett mig stå långt ifrån. Men när han nu som fenomen har fått några år på nacken och jag låtit soundet sjunka in känns det inte längre lika viktigt att hålla