Annons
Krönika

Köpenhamnskrönikan: När bitarna faller på plats

Nämen vänta, nu fattar jag ingenting. Hur kan april snart vara över? Måste vara rekord för den snabbast passerande månaden i mitt liv. Det är som att april springer ifrån mig, men på ett ljuvligt sätt. Kanske mer som att vi springer tillsammans, framåt. Helt klart den bästa månaden i Köpenhamn hittills. Nu börjar bitarna falla på plats. Köpenhamn: 0, Irma: 1! Eller kanske mer Irma + Köpenhamn = Sant! Jag kan tycka att det ibland är svårare att hitta ord för det som är bra än det som är svårt. Kanske för att det bra är mer som en omslutande känsla än som ett specifikt ord, eller en specifik
Scen

Timbuktu till Uppsala - berättar om nya valborgslåten 

Den prisbelönta hiphopartisten och kulturprofilen byter nu vardagen i Hongkong mot Uppsala för att spela in våren på Snerikes nation under Kvalborg. – Det kommer bli skitkul! Att spela på våren är bland det roligaste man kan göra och i år hittade jag dessutom den här gamla texten som blev låten “Valborg hela veckan”, berättar Jason Diakité. Demon till låten skapades redan för 15 år sedan, i samma veva som succéplattan Sagolandet, men har sedan dess legat bortglömd på en gammal hårddisk. – För mig är låten gammal, men för alla som inte har hört den är den ju helt ny. Det är lite deadstock -

Krönika

Ditt kulturella kapital står i bokhyllan

Tavlorna inramade med bladguld som pryder de smakfullt tapetserade väggarna. Statyetterna i fajans på den snidade byrån i massiv ek från förra sekelskiftet. Och inte minst den utsökta samlingen gräddkannor i polerat silver. Alla är de förvisso fina och eleganta inslag i inredningen och ger känslan av ett ombonat och raffinerat hem, men ingen produkt visar bättre upp ditt kulturella kapital än gulaktigt rektangulära pappersbitar i varierande storlek, fyllda av bokstäver, som samlats ihop i pärmar och som ställts i en för ändamålet tillverkad hylla för beskådning. Gärna i ett eget rum där dessa
Bok

Recension: Rebellerna av Lukas Moodysson

Den älskade filmskaparen Lukas Moodysson ( Tillsammans, Fucking Åmål) är bokaktuell med Rebellerna, en roman om en revolutionistisk vänsterrörelse i 60-talets Stockholm och Uppsala. En åttioårig kvinna blickar tillbaka på ungdomen, från krokimålningarna på Konstfack till det kommunistiska samfundet som blir en allt större del av hennes liv. Med sin karaktäristiska värme blandar Moodysson humor och becksvart allvar i en skildring av den ideologiska extremismen och dess konsekvenser. Boken är skriven i korta minnessnuttar och följer två parallella tidslinjer, våren 1968 och samtiden. Vi följer
Scen

Recension: Ridåarnas storspex

På tredje våningen på V-dala nation ligger en spänning i luften inför genrepet, storspexets första möte med publik. Stolarna har ställts fram och kulissen är på plats, ett ambitiöst bygge som känns hämtat ur en Agatha Christie-deckare, men pyntat med Red Bull-burkar och Smirnofflaskor. Den stora salen har förvandlats till en påhittad fjortonde nation, nämligen Ålands nation. Här introduceras publiken till kuratorsexpeditionens minst sagt märkliga persongalleri. Karaktärerna är till stor del stereotypa och dragna till sin spets. Klubbverkaren som är karatekunnig partyprisse, arkivarien som en

Krönika

Köpenhamnskrönikan: När borta blir hemma

Egentligen är det jävligt coolt att ha möjligheten att åka på utbyte. Eller att åka någonstans någon gång. Inte en jätteunik tanke, jag fattar, men jag behövde tänka den ändå. Specifikt för att komma underfund med de känslor jag har gällande Köpenhamns konkurrens med Uppsala. Jag var nämligen hemma och kollade på Marsspexet (shoutout Max Libell och Axel Lidin, det var grymt mvh stolt kompis). Att vara tillbaka i Uppsala om än för några få dygn kändes konstigt. Allt var detsamma men också helt olika. Jag läser Arundhati Roys "God of small things" just nu och hon skriver ofta om att saker lämnar
Krönika

Köpenhamnskrönikan: En utbytesstudents bekännelser

Jag och Köpenhamn har inte hunnit bli vänner än. När mina föräldrar åkte med mig ner och vi länsade JYSK på alla utställningsexemplar kändes nyfikenheten större än rädslan. Antagligen för att besöket kändes som just det, ett besök. Inte som en flytt. Kvarlämnad med resterna av lunchen från det taiwanesiska stället några kvarter bort kände jag mig som jag gjorde när jag var liten och skulle sova över hos någon: det var kul tills det var på allvar och jag faktiskt förväntades stanna. Något av en paradoxal situation att hata översovning men ständigt längta efter att flytta. Jag är

Kultur & Nöje


Annons

Krönika

Oraklet i universitetsaulan

Nu måste det anses som officiellt; det är á la mode att vara akademiker. Numera är docenter och dylika lika vördnadsfullt betrodda för sin klärvoajantiska förmåga som de tidigmoderna astrologerna vid furstarnas hov. De reser hela heimskringlan runt till av massmedia välbevakade konferenser och paneldiskussioner om allt från smala forskningsrön till om hur världshungern ska utrotas. Att det kan tyckas oväntat att en lingvist med specialinriktning på östasiatisk syntax förväntas kunna bidra till svaret på hur all världens munnar ska mätas visar bara på gammalmodighet. Vi har i och med
Scen

Vansinnets historia: en recension

Är en person som vill ge vansinnet röst en vansinnig person? Klura på den du. Rebusen förföljde nämligen den inflytelserika tänkaren Michel Foucault dag och natt. Många studenter lär ha råkat ut för denna mytomspunna franska filosof - tillika pionjär - tillika idealist - tillika galning (?!). Men färre vet att Foucault en gång i tiden var student i Uppsala. Han kom hit för att doktorera för den idehistoriska professorn Sten Lindroth. Foucaults tid i Uppsala skulle dock komma att få ett abrupt och dramatisk slut - men exakt hur gick det egentligen till? Den musikaliska pjäsen Vansinnets
Krönika

Normalitet, en ren absurditet

Universitetet är och borde få vara en fristad, ett reservat, åt de allehanda kufar och underliga personer som befinner sig bortom den trånga och tråkiga beteckningen “normal”. Tillsammans utgör de ett kuriöst moment i det annars så långtråkiga universitetslivet, överfyllt med sida upp och sida ned av bokstavskombinationer som bildar svårförståeliga facktermer. För att inte tala om mossiga traditioner som ingen längre minns varför de måste utföras vid samma tid, på samma plats och på samma sätt vartenda år. Ovanligt ofta är också dessa människor utmärkta akademikeraspiranter (antagligen bedrivs
Krönika

Uppsala studentkår och jag 

Alla åsikter är skribentens egna. För drygt ett år sedan blev jag invald som vice ordförande för Uppsala studentkår, Sveriges äldsta studentkår, och idag kliver jag officiellt av och lämnar över facklan. Ett år som kårpamp, vilken grej. Vad har jag fått göra? Uppleva? Genomlida? Hösten 2021 var kårvalet några månader bort och Uppsala studentkår, som jag då inte hade någon särskild koll på alls, verkade som en rolig och viktig organisation att engagera sig inom. Jag lockades av idén om en demokratisk verksamhet för och av studenter, där vi faktiskt har något att säga till om. Detta, i
Krönika

500 år av det moderna Sverige – en kortkort summering

Hipp hurra för Moder Svea, som nu firar ett halvt millenium som myndig! Efter att danskarna, som de halvkontinentaleuropéer de är, styrt och ställt över resten av Norden ett bra tag, så kom en uppländsk (vad annars?) yngling med skarpslipat svärd och lustig frisyr och gjorde Sverige till en förhållandevis modern nationalstat. Hans enda osjälviska krav var att precis alla i landet skulle göra precis det som han sa åt dem att göra, i precis allting. Mindre ska man väl ändå inte räkna med? Är man landsfader så är man. Här följer nu en mycket kort summering av våra femhundra år av frihet från
Krönika

Har valborg förlorat sin mening och charm?

I vårt avlånga land har alla utom göteborgarna tagit till sina hjärtan traditionen att den sista april sätta eld på en rymlig hög med löv, kvistar och annat vanligt kompostmaterial för att hälsa våren välkommen efter en fasligt lång vinter. Ingenstans firas detta lika högtidligt som i universitetsstäderna Uppsala och Lund. Här har dock själva lövhögsbrännandet en underordnad roll. Med början flera dagar innan själva Valborgsmässoafton ägnar sig studenterna åt ett hejdlöst firande av Skvalborg, Kvalborg (även Malborg sägs ha förekommit sporadiskt) och självaste Valborg med omåttliga mängder