Jan Guillou fick mig att bädda sängen

"Jag blir mest irriterad när jag ser alla superhurtiga råd. Låt mig för fan vara människa!"

Jag har stött på det här med att bädda sängen förut, som ett recept för ”ett framgångsrikt liv”, tillsammans med att kliva upp klockan halv fem på morgonen, meditera i en timme, skriva dagbok en timme, fånga dagen, springa en mil och dricka en supermegadundersmoothie istället för kaffe. Jag kan ha varit en såndär typ av människa en gång i livet (fast inte så extremt, tänk meditera i tio minuter, yoga i tjugo och örtte istället för kaffe). Nu, not so much. Jag blir mest irriterad när jag ser alla superhurtiga råd. Låt mig för fan vara människa! Den senaste tiden har jag dessutom haft svårt att ta mig upp på morgonen. Det känns som att jag skulle vilja sova i hundra år, och banne mig den karl som väcker mig, annat än om det brinner. När jag väl har tagit mig upp har jag satt mig direkt vid köksbordet, som numer fungerar som matbord, studieplats och TV-hörna, och druckit en kubik kaffe för att vakna till. Jag har alltså inte prioriterat att bädda sängen.

Anledningen till att listan kändes relevant, särskilt nu i corona-tider, var att råden var till för att öka den mentala hälsan, inte som ett sätt att ”bli framgångsrik” (tänk er en hurtig företagsföreläsare i kostym som ropar det där med alldeles för mycket entusiasm). Kanske är det precis vad vi alla behöver just nu. Sänka kraven på oss själva och ta hand om vår hälsa, med små, enkla medel. Så, i morse bäddade jag sängen, tack vare Jan Guillou. Där ser man.