Annons
Krönika

Första kvinnan i Juvenalordern: En uppdatering

Hej! Vi hördes för några veckor sedan, när jag sa att jag borde få vara den första kvinnan i Juvenalordern. Många har ringt mig sedan dess och frågat hur det har gått. Så här kommer den efterlängtade uppdateringen till alla mina fans. Först och främst kan jag säga att jag inte får uttala mig ifall jag har blivit kontaktad av sällskapet. Jag får inte heller uttala mig om huruvida de ringde mitt i natten eller inte, eller om de använde en förvrängd röst för att säga att jag borde möta dem i Pelle Svanslösparken natten därpå. Jag får inte uttala mig kring om jag gick dit eller inte. Jag får inte
Krönika

Jag borde få vara den första kvinnan i Juvenalordern

Titeln säger egentligen allting. Jag är en kvinna, och jag borde få gå med i Juvenalordern. Vet jag vad Juvenalordern gör? Nej, inte riktigt. De höll i ett storspex på Uppsala stadsteater häromåret. Jag skrev i deras gästbok att de skulle ringa mig, men har fortfarande inte hört något. Det var 2023. Därav måste jag nu dra till lite mer extrema strategier. Jag förstår att Juvenalordern är bara för män. Jag förstår att de inte riktigt vill ha kvinnor där. Jag vill väl inte heller det egentligen. Jag tycker bara att jag borde få vara med. Här är några anledningar: 1. Jag är jättebra på att hålla

Krönika

Rädd, punkt.

“Enda sättet att övervinna sina rädslor, är att utmana dem” Det var något en psykolog sa till mig en gång.. Meningen har klamrat sig fast i mitt långtidsminne. Som ett kvarglömt Lutis-kvitto i jackfickan som man gång på gång lyckas komma åt. På något sätt ligger det alltid kvar där, skrynkligt och oväntat närvarande. Meningen får det att låta så enkelt, nästan provocerande. Som att rädsla vore något konkret; spindlar, höjder, sprutor. Något man kan ställa sig framför och besegra som i filmerna. Min rädsla har ingen form. Jag är rädd, punkt. Rädd för vad? Egentligen ingen aning - livet, världen
Scen

Recension: Studie i mänskligt beteende

Varje skoldag från fjärde till nionde klass gick Caroline hem på lunchrasten för att se om det kommit något med posten som skulle förändra hennes liv. Det kan vara svårt att exakt säga vad Lena Anderssons pjäs handlar om, titeln är egentligen det bästa svaret. Genom sammanlänkade berättelser studeras olika kvinnor; i kärlek, i vardagen, i konflikter; med vänner, på arbetet, sig själva. En kvinnas val i ungdomen kritiseras av hennes dotter många år senare. Två väninnor, bråkande över samma man, vet inte att de har samma psykolog. En kvinnas hantering av en snattare på jobbet väcker olika
Krönika

Fördomar jag mött som student

Många är de mer eller mindre elakartade plumpheter som jag stött på under min väldokumenterat långa tid som student. De har kommit i alla former, nyanser och skalor. Från obetänksamma oförskämdheter om oss (med rätta) stolta humanister till rena tarvligheter som att jag, eftersom jag av vissa uppfattas se någotsånär intelligent ut (fråga mig inte varifrån vissa har fått den missuppfattningen) skulle vara duktig på matematik. Jag må vara en stjärna inom många vittomfattande områden, det kan jag blygsamt medge, men i mattens sifferomsusade galax är jag som mest en stoftpartikel av oidentifierbar

Krönika

Köpenhamnskrönikan: När bitarna faller på plats

Nämen vänta, nu fattar jag ingenting. Hur kan april snart vara över? Måste vara rekord för den snabbast passerande månaden i mitt liv. Det är som att april springer ifrån mig, men på ett ljuvligt sätt. Kanske mer som att vi springer tillsammans, framåt. Helt klart den bästa månaden i Köpenhamn hittills. Nu börjar bitarna falla på plats. Köpenhamn: 0, Irma: 1! Eller kanske mer Irma + Köpenhamn = Sant! Jag kan tycka att det ibland är svårare att hitta ord för det som är bra än det som är svårt. Kanske för att det bra är mer som en omslutande känsla än som ett specifikt ord, eller en specifik
Scen

Timbuktu till Uppsala - berättar om nya valborgslåten 

Den prisbelönta hiphopartisten och kulturprofilen byter nu vardagen i Hongkong mot Uppsala för att spela in våren på Snerikes nation under Kvalborg. – Det kommer bli skitkul! Att spela på våren är bland det roligaste man kan göra och i år hittade jag dessutom den här gamla texten som blev låten “Valborg hela veckan”, berättar Jason Diakité. Demon till låten skapades redan för 15 år sedan, i samma veva som succéplattan Sagolandet, men har sedan dess legat bortglömd på en gammal hårddisk. – För mig är låten gammal, men för alla som inte har hört den är den ju helt ny. Det är lite deadstock -

Kultur & Nöje


Annons

Krönika

Cogito ergo dum: Att bryta ihop

Cogito ergo sum. Jag tänker, därför finns jag. Som filosofistudent har jag hört dessa ord otaliga gånger. Det är Descartes “första princip” som lägger grund för hans kunskapsteori. Han menar att vi måste tvivla på allt som inte är otvivelaktigt, och det enda som är otvivelaktigt är ens existens (för att man tänker). Men, ni är inte här för en filosofiföreläsning. Cogito ergo dum är ett inslag om studentlivet i Uppsala; vänner, studier, kåren, nationerna, och kärleken. Jag är självutnämnd expert. Under julen var jag och åkte längdskidor med min familj. Vi stötte på en man och en kvinna som
Krönika

När du i tvivel är, lyssna då till Voltaire

Många är de påstådda hoten mot akademisk frihet. Den fria forskningen är under hot! ropar mången förståsigpåare i sådana frågor och vi lekmän har intet annat att göra än att rätta in oss i ledet och inställsamt nicka och med smått bekymrad min hålla med. Varifrån kommer då hoten, vad är det som utgör hoten och vilka är de fruktansvärt tarvliga individer som vågar sig på att hota en så helig institution som den helt och hållet fria forskningen som bedrivs vid statliga universitet, som styrs ungefär som en myndighet under regeringens godtyckliga kontroll? Begränsningar i former av censur “för
Krönika

Cogito ergo dum: Communication is key!

Cogito ergo sum. Jag tänker, därför finns jag. Som filosofistudent har jag hört dessa ord otaliga gånger. Detta är Descartes “första princip” som lägger grund för hans kunskapsteori. Han menar att vi måste tvivla på allt som inte är otvivelaktigt, och det enda som är otvivelaktigt är ens existens (för att man tänker). Men, ni är inte här för en filosofiföreläsning. Cogito ergo dum är ett inslag om studentlivet i Uppsala; vänner, studier, kåren, nationerna, och kärleken. Jag är självutnämnd expert. Denna utgåva av Cogito ergo dum har temat kommunikation. Kommunikation är det viktigaste vi har
Krönika

Året med Ergo: 2024 

Januari Året började starkt med “Matikumgate”, när studenter protesterade för rätten att få sitta och äta sin matlåda i lokalen som ligger i anslutning till den inhyrda restaurangen Matikum. Många dök upp och flera medier så som UNT och SVT Uppsala rapporterade – men Ergo var såklart först med sin rapportering. Februari I februari startade ett nytt koncept på Ergo: Psykologstudenterna svarar! Varannan torsdag svarar psykologstudentpanelen från Uppsala universitet på läsarnas frågor om högt och lågt. Frågor har sedan dess rört bland annat hemlängtan, ensamhet, alkoholkonsumtion och
Krönika

En sociolog, en biokemist och en musikvetare…

Har ni hört den? Skämtet om den udda akademiska trion och deras upptäckter? Nej, förmodligen inte, för med största möjliga sannolikhet finns inget sådant skämt. Men det borde det göra! Och många versioner av den därtill. Betänk vilka oerhört otroliga framsteg som väntar runt varje ännu undangömt hörn, om bara tvärvetenskaplig forskning och utbildning skulle få förekomma lite oftare. Möjligheterna vore oändliga och omöjligheterna obefintliga! En duo bestående av en astrofysiker och en lingvist skulle ju exempelvis kunna skapa ett språk som med någorlunda stor träffsäkerhet kan användas för
Krönika

Om traditioner, tatueringar och tabun

Få saker kan väl i dagens informella och pomplösa nutidsvärld tyckas mer utdaterat och förlegat än frack, ordnar och svulstiga fraser upplästa högt på knagglig latin i en storvulen barockbyggnad, komplett med marmorstatyer av romerska kejsare och förgyllt kassettak. Men finns det en samhällsviktig instans som inte kunde bry sig mindre om denna förändrade smak – bort från storslagen tillgjordhet och framåt mot avskalad enkelhet – så är det universiteten, och då särskilt de äldre, medeltida kvarlevorna. Allt som andas ålderdomlig ståt och klassisk elegans blandas helt utan problem med