Annons
Krönika

Köpenhamnskrönikan: När bitarna faller på plats

Nämen vänta, nu fattar jag ingenting. Hur kan april snart vara över? Måste vara rekord för den snabbast passerande månaden i mitt liv. Det är som att april springer ifrån mig, men på ett ljuvligt sätt. Kanske mer som att vi springer tillsammans, framåt. Helt klart den bästa månaden i Köpenhamn hittills. Nu börjar bitarna falla på plats. Köpenhamn: 0, Irma: 1! Eller kanske mer Irma + Köpenhamn = Sant! Jag kan tycka att det ibland är svårare att hitta ord för det som är bra än det som är svårt. Kanske för att det bra är mer som en omslutande känsla än som ett specifikt ord, eller en specifik
Scen

Timbuktu till Uppsala - berättar om nya valborgslåten 

Den prisbelönta hiphopartisten och kulturprofilen byter nu vardagen i Hongkong mot Uppsala för att spela in våren på Snerikes nation under Kvalborg. – Det kommer bli skitkul! Att spela på våren är bland det roligaste man kan göra och i år hittade jag dessutom den här gamla texten som blev låten “Valborg hela veckan”, berättar Jason Diakité. Demon till låten skapades redan för 15 år sedan, i samma veva som succéplattan Sagolandet, men har sedan dess legat bortglömd på en gammal hårddisk. – För mig är låten gammal, men för alla som inte har hört den är den ju helt ny. Det är lite deadstock -

Krönika

Ditt kulturella kapital står i bokhyllan

Tavlorna inramade med bladguld som pryder de smakfullt tapetserade väggarna. Statyetterna i fajans på den snidade byrån i massiv ek från förra sekelskiftet. Och inte minst den utsökta samlingen gräddkannor i polerat silver. Alla är de förvisso fina och eleganta inslag i inredningen och ger känslan av ett ombonat och raffinerat hem, men ingen produkt visar bättre upp ditt kulturella kapital än gulaktigt rektangulära pappersbitar i varierande storlek, fyllda av bokstäver, som samlats ihop i pärmar och som ställts i en för ändamålet tillverkad hylla för beskådning. Gärna i ett eget rum där dessa
Bok

Recension: Rebellerna av Lukas Moodysson

Den älskade filmskaparen Lukas Moodysson ( Tillsammans, Fucking Åmål) är bokaktuell med Rebellerna, en roman om en revolutionistisk vänsterrörelse i 60-talets Stockholm och Uppsala. En åttioårig kvinna blickar tillbaka på ungdomen, från krokimålningarna på Konstfack till det kommunistiska samfundet som blir en allt större del av hennes liv. Med sin karaktäristiska värme blandar Moodysson humor och becksvart allvar i en skildring av den ideologiska extremismen och dess konsekvenser. Boken är skriven i korta minnessnuttar och följer två parallella tidslinjer, våren 1968 och samtiden. Vi följer
Scen

Recension: Ridåarnas storspex

På tredje våningen på V-dala nation ligger en spänning i luften inför genrepet, storspexets första möte med publik. Stolarna har ställts fram och kulissen är på plats, ett ambitiöst bygge som känns hämtat ur en Agatha Christie-deckare, men pyntat med Red Bull-burkar och Smirnofflaskor. Den stora salen har förvandlats till en påhittad fjortonde nation, nämligen Ålands nation. Här introduceras publiken till kuratorsexpeditionens minst sagt märkliga persongalleri. Karaktärerna är till stor del stereotypa och dragna till sin spets. Klubbverkaren som är karatekunnig partyprisse, arkivarien som en

Krönika

Köpenhamnskrönikan: När borta blir hemma

Egentligen är det jävligt coolt att ha möjligheten att åka på utbyte. Eller att åka någonstans någon gång. Inte en jätteunik tanke, jag fattar, men jag behövde tänka den ändå. Specifikt för att komma underfund med de känslor jag har gällande Köpenhamns konkurrens med Uppsala. Jag var nämligen hemma och kollade på Marsspexet (shoutout Max Libell och Axel Lidin, det var grymt mvh stolt kompis). Att vara tillbaka i Uppsala om än för några få dygn kändes konstigt. Allt var detsamma men också helt olika. Jag läser Arundhati Roys "God of small things" just nu och hon skriver ofta om att saker lämnar
Krönika

Köpenhamnskrönikan: En utbytesstudents bekännelser

Jag och Köpenhamn har inte hunnit bli vänner än. När mina föräldrar åkte med mig ner och vi länsade JYSK på alla utställningsexemplar kändes nyfikenheten större än rädslan. Antagligen för att besöket kändes som just det, ett besök. Inte som en flytt. Kvarlämnad med resterna av lunchen från det taiwanesiska stället några kvarter bort kände jag mig som jag gjorde när jag var liten och skulle sova över hos någon: det var kul tills det var på allvar och jag faktiskt förväntades stanna. Något av en paradoxal situation att hata översovning men ständigt längta efter att flytta. Jag är

Kultur & Nöje


Annons

Bok

Om stora tänkare för små

Sveriges unga akademi samlar, som namnet antyder, framstående unga forskare i landet för att sprida kunskap om forskning och vetenskap. De vill inspirera framtida forskare – barn och unga – och ge näring åt deras drömmar. Akademins nya bok, utgiven av förlaget Fri tanke, försöker främja vad den heter – Forskardrömmar. På dryga 120 sidor får läsaren ta del av 60 korta berättelser med tillhörande illustrationer om barn som vuxit upp och blivit forskare - från Afaf Kamal-Eldin, forskare i livsmedelskemi, till Åsa Wikforss, forskare i teoretisk filosofi (ja, de är listade i alfabetisk ordning
Bok

Emma Frans tvår sina händer

Emma Frans nya bok Alla tvättar händerna, utgiven på förlaget Volante, är en samling av författarens dagböcker från pandemiåret. Ett omedelbart bekymmer är att den villiga läsaren måste bemöda sig att plöja igenom 400 sidor av dagboksanteckningar – detta är trots allt fotnoter till Emma Frans Twitter-beefs och inte Proust. Syftet med boken är hur som helst att vara en sorts sammanfattning av Frans insats under det gångna året samt att ge svar på kritiken. Detta blir en slags encyklopedi av “duschargument” (det vill säga de vassa motinlägg man kommer på under intvålningen dagen efter
Musik

Deltävling 2 – ”Jag hoppas att den vinner hela skiten”

Anton Ewald – “New Religion” Betyg: 2 av 5 Dotter – “Little Tot” Betyg: 4 av 5 Jag föreställer mig att det är otroligt ansträngande att både sjunga och dansa samtidigt. Modellen och koreografen Anton Ewald, vars breda leende, fylliga hår och skickliga danssteg nog charmade många unga tjejer och säkert retade gallfeber på en hel del suckande män under Melodifestivalens andra deltävling, gjorde allt han kunde för att klara av ansträngningen. Dansen klarade han galant. Han och hans bakgrundsdansare rörde sig helt enkelt rätt otroligt över scenen, med deras coola Prince-inspirerade skinnjackor
Bok

Existentiell kris i fickformat

Finns det en insikt man kommit till under pandemin så är det hur dålig man ofta är på att njuta av stunden, i stunden. Alla de där sakerna som kändes så självklara och som man tog lite för givet – att vara en del av publikhavet nedanför ett brölande band på Gröna Lunds sommarscen, en god öl i godare sällskap på någon nation, en lång kram i farmors armar. Det är saker man skulle kunna göra och människor man skulle kunna träffa jämt, eller hur? Sen kom corona och bevisade att det tidigare så beständiga var flyktigare än man trott. Lite så känner jag när jag läser de avslutande sidorna i Dag
Musik

Deltävling 1 – Töntig titel och tortyr

Danny Saucedo – ”Dandi Dansa” Betyg: 1 av 5 Arvingarna – ”Tänker inte alls gå hem” Betyg: 1 av 5 Att inspireras av andra, kanske till och med härma, eller rent av stjäla rakt av, är en stor del av musikindustrin. Ofta har jag inget problem med det. Populärkultur bygger i stora drag trots allt på att titta och lyssna på vad andra gör eller gjort tidigare och sedan skapa något eget utifrån det som tilltalar en. Men man kan göra det på olika sätt. Att återskapa Jamiroquais musikvideo till ”Virtual Insanity” behöver inte vara en dålig idé. Hans skojiga, flytande danssteg över det rörliga golvet i
Film

Tung gestaltning av en ödesmättad familjetragedi

Måste allt alltid vara någons fel? I ungerske regissören Kornél Mundruczós amerikadebut Pieces of a Woman ser vi hur den nattsvarta katastrofen drabbar ett ungt par. Det är Martha (Vanessa Kirby) och Sean (Shia LaBeouf) som väntar sitt första barn. Hon har bestämt sig för att föda sitt barn hemma. Sakligt redovisar filmen de åtgärder som paret vidtar samtidigt som deras vardagsliv presenteras. Sean är byggarbetare, medan Martha tycks välutbildad och med eget kontor i city. De bor i Boston, som är Marthas hemstad. Sean kommer från Seattle. Vi förstår att han har en betydligt trasigare bakgrund