Annons
Krönika

Köpenhamnskrönikan: När bitarna faller på plats

Nämen vänta, nu fattar jag ingenting. Hur kan april snart vara över? Måste vara rekord för den snabbast passerande månaden i mitt liv. Det är som att april springer ifrån mig, men på ett ljuvligt sätt. Kanske mer som att vi springer tillsammans, framåt. Helt klart den bästa månaden i Köpenhamn hittills. Nu börjar bitarna falla på plats. Köpenhamn: 0, Irma: 1! Eller kanske mer Irma + Köpenhamn = Sant! Jag kan tycka att det ibland är svårare att hitta ord för det som är bra än det som är svårt. Kanske för att det bra är mer som en omslutande känsla än som ett specifikt ord, eller en specifik
Scen

Timbuktu till Uppsala - berättar om nya valborgslåten 

Den prisbelönta hiphopartisten och kulturprofilen byter nu vardagen i Hongkong mot Uppsala för att spela in våren på Snerikes nation under Kvalborg. – Det kommer bli skitkul! Att spela på våren är bland det roligaste man kan göra och i år hittade jag dessutom den här gamla texten som blev låten “Valborg hela veckan”, berättar Jason Diakité. Demon till låten skapades redan för 15 år sedan, i samma veva som succéplattan Sagolandet, men har sedan dess legat bortglömd på en gammal hårddisk. – För mig är låten gammal, men för alla som inte har hört den är den ju helt ny. Det är lite deadstock -

Krönika

Ditt kulturella kapital står i bokhyllan

Tavlorna inramade med bladguld som pryder de smakfullt tapetserade väggarna. Statyetterna i fajans på den snidade byrån i massiv ek från förra sekelskiftet. Och inte minst den utsökta samlingen gräddkannor i polerat silver. Alla är de förvisso fina och eleganta inslag i inredningen och ger känslan av ett ombonat och raffinerat hem, men ingen produkt visar bättre upp ditt kulturella kapital än gulaktigt rektangulära pappersbitar i varierande storlek, fyllda av bokstäver, som samlats ihop i pärmar och som ställts i en för ändamålet tillverkad hylla för beskådning. Gärna i ett eget rum där dessa
Bok

Recension: Rebellerna av Lukas Moodysson

Den älskade filmskaparen Lukas Moodysson ( Tillsammans, Fucking Åmål) är bokaktuell med Rebellerna, en roman om en revolutionistisk vänsterrörelse i 60-talets Stockholm och Uppsala. En åttioårig kvinna blickar tillbaka på ungdomen, från krokimålningarna på Konstfack till det kommunistiska samfundet som blir en allt större del av hennes liv. Med sin karaktäristiska värme blandar Moodysson humor och becksvart allvar i en skildring av den ideologiska extremismen och dess konsekvenser. Boken är skriven i korta minnessnuttar och följer två parallella tidslinjer, våren 1968 och samtiden. Vi följer
Scen

Recension: Ridåarnas storspex

På tredje våningen på V-dala nation ligger en spänning i luften inför genrepet, storspexets första möte med publik. Stolarna har ställts fram och kulissen är på plats, ett ambitiöst bygge som känns hämtat ur en Agatha Christie-deckare, men pyntat med Red Bull-burkar och Smirnofflaskor. Den stora salen har förvandlats till en påhittad fjortonde nation, nämligen Ålands nation. Här introduceras publiken till kuratorsexpeditionens minst sagt märkliga persongalleri. Karaktärerna är till stor del stereotypa och dragna till sin spets. Klubbverkaren som är karatekunnig partyprisse, arkivarien som en

Krönika

Köpenhamnskrönikan: När borta blir hemma

Egentligen är det jävligt coolt att ha möjligheten att åka på utbyte. Eller att åka någonstans någon gång. Inte en jätteunik tanke, jag fattar, men jag behövde tänka den ändå. Specifikt för att komma underfund med de känslor jag har gällande Köpenhamns konkurrens med Uppsala. Jag var nämligen hemma och kollade på Marsspexet (shoutout Max Libell och Axel Lidin, det var grymt mvh stolt kompis). Att vara tillbaka i Uppsala om än för några få dygn kändes konstigt. Allt var detsamma men också helt olika. Jag läser Arundhati Roys "God of small things" just nu och hon skriver ofta om att saker lämnar
Krönika

Köpenhamnskrönikan: En utbytesstudents bekännelser

Jag och Köpenhamn har inte hunnit bli vänner än. När mina föräldrar åkte med mig ner och vi länsade JYSK på alla utställningsexemplar kändes nyfikenheten större än rädslan. Antagligen för att besöket kändes som just det, ett besök. Inte som en flytt. Kvarlämnad med resterna av lunchen från det taiwanesiska stället några kvarter bort kände jag mig som jag gjorde när jag var liten och skulle sova över hos någon: det var kul tills det var på allvar och jag faktiskt förväntades stanna. Något av en paradoxal situation att hata översovning men ständigt längta efter att flytta. Jag är

Kultur & Nöje


Annons

Musik

Alkberg – det finaste svensk populärkultur har

”Orden hänger som druvklasar i taken De är allas, det är bara att ta dem Ännu är inte en enda regel skriven Så säg och gör vad du vill med dem” ”Första språket” av Mattias Alkberg är den bästa låten jag hört på länge. Redan innan skivsläppet hade jag lyssnat på singeln säkert ett fyrtiotal gånger. Det var längesedan jag kom över en låt som jag på det sättet aldrig fick nog av. Albumet, som han sammanställde under tre års tid med Jonas Teglund, är överlag en stillsam skapelse med underbara ”Nya Tuna” som kanske det poppigaste och somrigaste inslaget. Titlarna på låtarna är storslagna
Krönika

Dagbok från Apokalypsen, del 5

Det börjar äntligen se ljusare ut, och då menar jag inte bara vädret. Jag har nu fått min mat-leverans från Coop! Jag måste dock ha gjort beställningen under chipsabstinensdelirium; förutom toapapper, några tomater och spenat samt mer bönor består ungefär hälften av beställningen av chips och ostbågar. Oops. Fast jag har i alla fall toapapper igen! (Nej, jag köpte inte upp hela deras lager.) Jag fick däremot ingen tvål – den var tydligen helt slut. Men märk min lycka när jag hittade en reseförpackning handsprit med en skvätt kvar, längst ner i en låda. Det var den bästa dagen på länge. Trots
Musik

Klyschor och nödrim när Rhymes debuterar

”Jo men det var ju härligt med rak, upplyftande powerindierock.” Något i den stilen tänkte jag en vacker, nästan sommarvarm aprildag när jag hörde de första gitarrslingorna på Uppsalabandet The Rhymes självbetitlade debutskiva, med Frantic Sunday-sångaren Tomas Rimeika Karlsson i spetsen. Tempot passade löpstegen utmed vattnet medan jag uppfylldes av den ljusa kvällen. Skivan går liksom igång med bekymmerslöst – eller aningslöst – ös, ungefär som The Killers när det begav sig. Men jag springer vidare och det börjar dyka upp otaliga saker som får den småmysiga känslan, som jag dock redan från
Krönika

Social hemleverans

Igår tror jag det gick en hel dag utan att jag pratade med en person öga mot öga. Det var inget medvetet och inget jag insåg förrän framåt kvällen. I vanliga fall brukar jag umgås med de andra i korridoren eller stämma träff med folk, men sedan några dagar är jag den enda kvar i min fyrarums-korridor. Jag hade dock så fullt upp med studier och annat att detta inte var något jag tänkte på – pratade i telefon, var med på zoom-möte, sms:ade och chattade, ”digital-hängde” kan man kanske kalla det – men under hela dagen konverserade jag inte öga mot öga med en enda person. Kanske förresten att jag
Krönika

Dagbok från apokalypsen, del 4

Jag har börjat vända på dygnet. Jag känner mig desorienterad. Jag är inte längre säker på vad som är verkligt och inte. Man påstår att ledarna för två av världens länder är Boris Johnson och Donald Trump. Det låter osannolikt. Det viktigaste yrket näst efter världsledare är dessutom ”influencer”, och en av de viktigaste förebilderna heter Kim Kardanaxel. Fel, Kardashian. Datamaskinen ”rättar” åt mig. Särskrivningar samt felanvändning och sammanblandning av ”de”, ”dem” och ”dom” förekommer frekvent i skrivna texter. Hundar bär kläder och skor och fraktas i handväskor. Jag kan inte avgöra om jag
Krönika

Dagbok från apokalypsen, del 3

Jag har nu börjat titta på dokumentärer som Dawn of the Dead, Day of the Dead, Shawn of the Dead, Supernatural med flera, för att förbereda mig för det som komma skall. Jag letar även i min boksamling efter böcker som kan innehålla någon form av besvärjelser mot ondska. Var är till exempel mitt exemplar av Necronomicon när jag behöver det?! Jag har börjat vänja mig vid att äta mindre. Min magsäck måste ha krympt vid det här laget. Jag har några spenatblad och en halv tomat kvar, i övrigt är de färska grönsakerna slut. Jag är trött på att variera mellan potatis, vitt ris, rött ris, svart ris