Annons
Krönika

Första kvinnan i Juvenalordern: En uppdatering

Hej! Vi hördes för några veckor sedan, när jag sa att jag borde få vara den första kvinnan i Juvenalordern. Många har ringt mig sedan dess och frågat hur det har gått. Så här kommer den efterlängtade uppdateringen till alla mina fans. Först och främst kan jag säga att jag inte får uttala mig ifall jag har blivit kontaktad av sällskapet. Jag får inte heller uttala mig om huruvida de ringde mitt i natten eller inte, eller om de använde en förvrängd röst för att säga att jag borde möta dem i Pelle Svanslösparken natten därpå. Jag får inte uttala mig kring om jag gick dit eller inte. Jag får inte
Krönika

Jag borde få vara den första kvinnan i Juvenalordern

Titeln säger egentligen allting. Jag är en kvinna, och jag borde få gå med i Juvenalordern. Vet jag vad Juvenalordern gör? Nej, inte riktigt. De höll i ett storspex på Uppsala stadsteater häromåret. Jag skrev i deras gästbok att de skulle ringa mig, men har fortfarande inte hört något. Det var 2023. Därav måste jag nu dra till lite mer extrema strategier. Jag förstår att Juvenalordern är bara för män. Jag förstår att de inte riktigt vill ha kvinnor där. Jag vill väl inte heller det egentligen. Jag tycker bara att jag borde få vara med. Här är några anledningar: 1. Jag är jättebra på att hålla

Krönika

Rädd, punkt.

“Enda sättet att övervinna sina rädslor, är att utmana dem” Det var något en psykolog sa till mig en gång.. Meningen har klamrat sig fast i mitt långtidsminne. Som ett kvarglömt Lutis-kvitto i jackfickan som man gång på gång lyckas komma åt. På något sätt ligger det alltid kvar där, skrynkligt och oväntat närvarande. Meningen får det att låta så enkelt, nästan provocerande. Som att rädsla vore något konkret; spindlar, höjder, sprutor. Något man kan ställa sig framför och besegra som i filmerna. Min rädsla har ingen form. Jag är rädd, punkt. Rädd för vad? Egentligen ingen aning - livet, världen
Scen

Recension: Studie i mänskligt beteende

Varje skoldag från fjärde till nionde klass gick Caroline hem på lunchrasten för att se om det kommit något med posten som skulle förändra hennes liv. Det kan vara svårt att exakt säga vad Lena Anderssons pjäs handlar om, titeln är egentligen det bästa svaret. Genom sammanlänkade berättelser studeras olika kvinnor; i kärlek, i vardagen, i konflikter; med vänner, på arbetet, sig själva. En kvinnas val i ungdomen kritiseras av hennes dotter många år senare. Två väninnor, bråkande över samma man, vet inte att de har samma psykolog. En kvinnas hantering av en snattare på jobbet väcker olika
Krönika

Fördomar jag mött som student

Många är de mer eller mindre elakartade plumpheter som jag stött på under min väldokumenterat långa tid som student. De har kommit i alla former, nyanser och skalor. Från obetänksamma oförskämdheter om oss (med rätta) stolta humanister till rena tarvligheter som att jag, eftersom jag av vissa uppfattas se någotsånär intelligent ut (fråga mig inte varifrån vissa har fått den missuppfattningen) skulle vara duktig på matematik. Jag må vara en stjärna inom många vittomfattande områden, det kan jag blygsamt medge, men i mattens sifferomsusade galax är jag som mest en stoftpartikel av oidentifierbar

Krönika

Köpenhamnskrönikan: När bitarna faller på plats

Nämen vänta, nu fattar jag ingenting. Hur kan april snart vara över? Måste vara rekord för den snabbast passerande månaden i mitt liv. Det är som att april springer ifrån mig, men på ett ljuvligt sätt. Kanske mer som att vi springer tillsammans, framåt. Helt klart den bästa månaden i Köpenhamn hittills. Nu börjar bitarna falla på plats. Köpenhamn: 0, Irma: 1! Eller kanske mer Irma + Köpenhamn = Sant! Jag kan tycka att det ibland är svårare att hitta ord för det som är bra än det som är svårt. Kanske för att det bra är mer som en omslutande känsla än som ett specifikt ord, eller en specifik
Scen

Timbuktu till Uppsala - berättar om nya valborgslåten 

Den prisbelönta hiphopartisten och kulturprofilen byter nu vardagen i Hongkong mot Uppsala för att spela in våren på Snerikes nation under Kvalborg. – Det kommer bli skitkul! Att spela på våren är bland det roligaste man kan göra och i år hittade jag dessutom den här gamla texten som blev låten “Valborg hela veckan”, berättar Jason Diakité. Demon till låten skapades redan för 15 år sedan, i samma veva som succéplattan Sagolandet, men har sedan dess legat bortglömd på en gammal hårddisk. – För mig är låten gammal, men för alla som inte har hört den är den ju helt ny. Det är lite deadstock -

Kultur & Nöje


Annons

Krönika

Dags för universitetsutbildning 2.0 (eller liknande liknelse)

Hur lär du dig bäst? Ett högst individuellt svar är att vänta på den frågan. En sak är i varje fall säker: det finns ingen universalkur för bästa möjliga kunskapsintagande. Detta är ett problem som utbildningsväsendet har tampats med ända sedan begynnelsen (eller ja, utbildningsväsendets begynnelse åtminstone). Hur göra för att få de fårskalliga ungdomarna att förstå? Att bli tillsagda vad som är sant och inte från en äldre auktoritet stående på en pulpet (gärna iklädd någon fräck hatt med skarpa kanter) är ett gammalt beprövat knep – men måhända lite förlegat och ålderdomligt, i denna tid av
Krönika

Hymn till Uppsala

Nu inför kursstart känns det passande att slå på trumman för vår vackra studentstad. Uppsala är kontrastens stad. Urgammal men ändå modernt framåtdrivande. Traditionellt konservativ men ändå progressivt inriktad. Eftertänksam och försiktig men ändå rasande innovativ. Så skulle man kunna beskriva vår studentstad. Visste ni förresten att Uppsala fram till 1300-talet hette Östra Aros? Låt oss dyka ner i lite mer kulturell kuriosa. Det kanske kommer som en nyhet att Sveriges landsfader Gustav Vasa ligger begraven i Domkyrkan, att Karin Boye (“Ja visst gör det ont när knoppar brister…”) bodde på
Krönika

Studenten – ständigt i demonstrationstågets första led

Det är en åsiktstext. Alla åsikter är skribentens egna. Ända sedan Émile Zola år 1898 skrev antagligen världens mest berömda öppna brev, J’Accuse…!, addresserat till den franske presidenten Félix Faure gällande den då världsberömda Dreyfusaffären, så har idéen om att den som är välutbildad också har ett krav på sig att uppmärksamma ibland svårupptäckta eller svårförstådda orättvisor, samt att på något sätt protestera mot dessa. Begreppet intellektuell började först bli vanligt förekommande i och med att flera kända och bildade kulturarbetare gjorde offentliga utspel om just Dreyfusaffären, där
Scen

Recension: Juvenalorden ger Litteraturkanonen

Det är festivalstämning när Ergos utsända kliver in på Uppsala stadsteater på onsdagskvällen, 22 maj. Är det festival? Inte riktigt, men det är urpremiär för Juvenalorden och Ambrosiaordens senaste föreställning Litteraturkanonen. Luften är kvav och entrén är tjock av människor som ska titta på den utsålda premiärföreställningen. Föreställningen är tre timmar inklusive paus och under kvällen tas publiken in i en hallucinogen värld av litteraturreferenser och satir i musikrevyformat. Herrsällskapet Juvenalorden ger plats på scen åt damsällskapet Ambrosiaorden och tillsammans har man skapat ett
Krönika

Hur jag slutade spränga kassaskåp och blev dynamitard

Dynamitard är den finare, mer officiella, benämningen på någon som åtminstone delvis livnär sig på att spränga kassaskåp. Tyvärr har denna gamla och mycket ärorika yrkeskategori tillsammans med dess speciella lingo försvunnit i och med samhällets fördärvliga digitalisering; men däremot har andra och nyare yrkeskategoriers fackspråk bara utvecklats och invecklats vidare. Omoraliska IT-ingenjörer har tagit över kassaskåpssprängarnas roll som det främsta hotet mot hederliga medborgares svettigt förvärvade förmögenheter. Det är också därför som deras facktermer har kommit med på senaste års
Scen

Recension: V-Dalas storspex "Silfverblads testamente"

I min egenskap som obarmhärtig kritikerfantom slog jag mig ned på första parkett (femte raden på kanten) för att se premiären av V-Dalas storspex “Silfverblads testamente”. Ridårarnas storspex med alternativa titlar som “det här fiket är inte big enough för oss båda” eller (min personliga favorit) “depressohouse” beskrivs som en “hyllning till Uppsalas fikakultur”. Kom till spexet för chokladbollen i fikapausen, men stanna för att insikten om att ens döda mors kärlek är den bästa lösningen på amerikaniserad marknadsekonomi. Elsas café drivs av Madeleine (Kajsa Bendz) och Napoleon (Nils