Annons
Krönika

Köpenhamnskrönikan: När bitarna faller på plats

Nämen vänta, nu fattar jag ingenting. Hur kan april snart vara över? Måste vara rekord för den snabbast passerande månaden i mitt liv. Det är som att april springer ifrån mig, men på ett ljuvligt sätt. Kanske mer som att vi springer tillsammans, framåt. Helt klart den bästa månaden i Köpenhamn hittills. Nu börjar bitarna falla på plats. Köpenhamn: 0, Irma: 1! Eller kanske mer Irma + Köpenhamn = Sant! Jag kan tycka att det ibland är svårare att hitta ord för det som är bra än det som är svårt. Kanske för att det bra är mer som en omslutande känsla än som ett specifikt ord, eller en specifik
Scen

Timbuktu till Uppsala - berättar om nya valborgslåten 

Den prisbelönta hiphopartisten och kulturprofilen byter nu vardagen i Hongkong mot Uppsala för att spela in våren på Snerikes nation under Kvalborg. – Det kommer bli skitkul! Att spela på våren är bland det roligaste man kan göra och i år hittade jag dessutom den här gamla texten som blev låten “Valborg hela veckan”, berättar Jason Diakité. Demon till låten skapades redan för 15 år sedan, i samma veva som succéplattan Sagolandet, men har sedan dess legat bortglömd på en gammal hårddisk. – För mig är låten gammal, men för alla som inte har hört den är den ju helt ny. Det är lite deadstock -

Krönika

Ditt kulturella kapital står i bokhyllan

Tavlorna inramade med bladguld som pryder de smakfullt tapetserade väggarna. Statyetterna i fajans på den snidade byrån i massiv ek från förra sekelskiftet. Och inte minst den utsökta samlingen gräddkannor i polerat silver. Alla är de förvisso fina och eleganta inslag i inredningen och ger känslan av ett ombonat och raffinerat hem, men ingen produkt visar bättre upp ditt kulturella kapital än gulaktigt rektangulära pappersbitar i varierande storlek, fyllda av bokstäver, som samlats ihop i pärmar och som ställts i en för ändamålet tillverkad hylla för beskådning. Gärna i ett eget rum där dessa
Bok

Recension: Rebellerna av Lukas Moodysson

Den älskade filmskaparen Lukas Moodysson ( Tillsammans, Fucking Åmål) är bokaktuell med Rebellerna, en roman om en revolutionistisk vänsterrörelse i 60-talets Stockholm och Uppsala. En åttioårig kvinna blickar tillbaka på ungdomen, från krokimålningarna på Konstfack till det kommunistiska samfundet som blir en allt större del av hennes liv. Med sin karaktäristiska värme blandar Moodysson humor och becksvart allvar i en skildring av den ideologiska extremismen och dess konsekvenser. Boken är skriven i korta minnessnuttar och följer två parallella tidslinjer, våren 1968 och samtiden. Vi följer
Scen

Recension: Ridåarnas storspex

På tredje våningen på V-dala nation ligger en spänning i luften inför genrepet, storspexets första möte med publik. Stolarna har ställts fram och kulissen är på plats, ett ambitiöst bygge som känns hämtat ur en Agatha Christie-deckare, men pyntat med Red Bull-burkar och Smirnofflaskor. Den stora salen har förvandlats till en påhittad fjortonde nation, nämligen Ålands nation. Här introduceras publiken till kuratorsexpeditionens minst sagt märkliga persongalleri. Karaktärerna är till stor del stereotypa och dragna till sin spets. Klubbverkaren som är karatekunnig partyprisse, arkivarien som en

Krönika

Köpenhamnskrönikan: När borta blir hemma

Egentligen är det jävligt coolt att ha möjligheten att åka på utbyte. Eller att åka någonstans någon gång. Inte en jätteunik tanke, jag fattar, men jag behövde tänka den ändå. Specifikt för att komma underfund med de känslor jag har gällande Köpenhamns konkurrens med Uppsala. Jag var nämligen hemma och kollade på Marsspexet (shoutout Max Libell och Axel Lidin, det var grymt mvh stolt kompis). Att vara tillbaka i Uppsala om än för några få dygn kändes konstigt. Allt var detsamma men också helt olika. Jag läser Arundhati Roys "God of small things" just nu och hon skriver ofta om att saker lämnar
Krönika

Köpenhamnskrönikan: En utbytesstudents bekännelser

Jag och Köpenhamn har inte hunnit bli vänner än. När mina föräldrar åkte med mig ner och vi länsade JYSK på alla utställningsexemplar kändes nyfikenheten större än rädslan. Antagligen för att besöket kändes som just det, ett besök. Inte som en flytt. Kvarlämnad med resterna av lunchen från det taiwanesiska stället några kvarter bort kände jag mig som jag gjorde när jag var liten och skulle sova över hos någon: det var kul tills det var på allvar och jag faktiskt förväntades stanna. Något av en paradoxal situation att hata översovning men ständigt längta efter att flytta. Jag är

Kultur & Nöje


Annons

Krönika

Soundtrack till ett vintrigt studentliv

När marken täckts av vita flagor som ramlat ned från himlen, som lyser upp i vintermörkrets kyliga vakuum, är det lätt att bli både nostalgisk och känna ett starkt habegär efter gratis prylar och onyttigt käk. Juletiden står och stampar av sig kängorna och knackar snart på den kransbeprydda dörren och vill komma in. Härligt tycker de flesta. Synd bara att vi alltid får vänta för länge då vi trånar efter något gott. Möjligt botemedel, frågar kanske någon efter? Kultur blir svaret! Lite tonkonst som kan lätta det värsta av den längtan som tynger bröstet, långt där under den hemstickade koftan
Serier

Novell: Födelsedagen vi tog slut

Jag sjunker ner på golvet bakom sovrumsdörren och andas tyst in den svala luften. Här verkar ingen ha tittat in ikväll. Hoppas att det förblir så. Du borde inte ha dykt upp, hur kunde hon säga så? Vinet hade fastnat i halsen och bröstkorgen slutat röra sig. Inte dykt upp, som om jag inte var välkommen. Mina tårkanaler tycktes sluta fungera, eller så överfungerade de. Jag vet inte. ”Vad menar du?” var allt jag kunde få ur mig. Hon tittade bort över min axel. Vilade ögonen på den överfyllda hatthyllan för att kunna avvisa mig så oberört som möjligt. ”Vi ska inte ha med varandra att göra. Det
Krönika

Om typer som håller snittet

Typsnitt är viktigt. Minst lika viktigt som själva den text den är satt att gestalta – om inte mer. Jag menar, nog reagerar alla instinktivt negativt när vi ögnar igenom uppsatser och avhandlingar som misshandlats av 12 punkters Times New Roman? Därför jag har, som självutnämnd typsnittsexpert och välvillig medmänniska, bestämt mig för att enligt konstens alla krångligt byråkratiska regler låta framföra en typsnittsguide, enligt principen: visa mig vilket typsnitt du använder och jag ska säga vilken typ av person du är. Förutom om du av rent psykologiskt tvång ständigt återvänder till redan
Krönika

Mitt utbyte har gjort mig till nationalist

Igår hade en av svenskarna med sig en prästost. Vi satt på en lokal pub och diskuterade om det skulle regna imorgon igen när han drog fram det gula guldet ur sin ryggsäck. Hans föräldrar var på besök och hade tagit med sig den. Vi började frenetiskt förklara för icke-svenskarna vikten av att ha en “cheese slicer” hemma och hur värdefullt det min vän hade i sin ryggsäck verkligen var. Sedan raljerade vi om vad som är bäst att ha på sin knäckemacka, och oj vad man saknar Sveriges rektangulära form på knäcket. Att vi svenskar hade samma upplevelse av en ost skapade en känsla av samhörighet oss
Krönika

Studentikos, jag? Numquam!

O tid av guld, o liv blott tänt för nöjet och behagen, då man är ung och är student och har fullt upp för dagen och ingen annan sorg försökt än att mustaschen växer trögt! – ur Johan Ludvig Runebergs Fänrik Stål sägner En av de saker som definierar den institution ägnad åt utbildning och forskning som i vardagligt tal benämns universitet är, utöver en sträng självförnekelse vad gäller allt det som hör känslolivet till, även det så kallade studentikosa. Detta högkulturellt fjantiga, där fånighet upphöjs till skön konst, är ett bildat fenomen där knastertorr vetenskaplig sakprosa med fördel kan
Scen

Teaterrecension: Dottern

Det är just hon dottern Elsa (Malin Tengvard) som med sin revolutionära ådra ödelägger den socialdemokratiska ankdammen som hon socialiserats in i. Hennes individualistiska drag fungerar som en träffsäker symbol över folkhemmets upplösning. Idén till pjäsen är fritt baserad på Lena Anderssons andra roman Dottern (2020) som ingår i duologin om det svenska folkhemmet, i det här fallet om dess upplösning. Pjäsen utspelar sig på sent 1980-tal efter Olof Palmes död, alltså ungefär ett decennium sedan det borgerliga regeringsskiftet som därmed markerar folkhemmets upplösning. Pjäsen ska alltså