Annons
Krönika

Köpenhamnskrönikan: När bitarna faller på plats

Nämen vänta, nu fattar jag ingenting. Hur kan april snart vara över? Måste vara rekord för den snabbast passerande månaden i mitt liv. Det är som att april springer ifrån mig, men på ett ljuvligt sätt. Kanske mer som att vi springer tillsammans, framåt. Helt klart den bästa månaden i Köpenhamn hittills. Nu börjar bitarna falla på plats. Köpenhamn: 0, Irma: 1! Eller kanske mer Irma + Köpenhamn = Sant! Jag kan tycka att det ibland är svårare att hitta ord för det som är bra än det som är svårt. Kanske för att det bra är mer som en omslutande känsla än som ett specifikt ord, eller en specifik
Scen

Timbuktu till Uppsala - berättar om nya valborgslåten 

Den prisbelönta hiphopartisten och kulturprofilen byter nu vardagen i Hongkong mot Uppsala för att spela in våren på Snerikes nation under Kvalborg. – Det kommer bli skitkul! Att spela på våren är bland det roligaste man kan göra och i år hittade jag dessutom den här gamla texten som blev låten “Valborg hela veckan”, berättar Jason Diakité. Demon till låten skapades redan för 15 år sedan, i samma veva som succéplattan Sagolandet, men har sedan dess legat bortglömd på en gammal hårddisk. – För mig är låten gammal, men för alla som inte har hört den är den ju helt ny. Det är lite deadstock -

Krönika

Ditt kulturella kapital står i bokhyllan

Tavlorna inramade med bladguld som pryder de smakfullt tapetserade väggarna. Statyetterna i fajans på den snidade byrån i massiv ek från förra sekelskiftet. Och inte minst den utsökta samlingen gräddkannor i polerat silver. Alla är de förvisso fina och eleganta inslag i inredningen och ger känslan av ett ombonat och raffinerat hem, men ingen produkt visar bättre upp ditt kulturella kapital än gulaktigt rektangulära pappersbitar i varierande storlek, fyllda av bokstäver, som samlats ihop i pärmar och som ställts i en för ändamålet tillverkad hylla för beskådning. Gärna i ett eget rum där dessa
Bok

Recension: Rebellerna av Lukas Moodysson

Den älskade filmskaparen Lukas Moodysson ( Tillsammans, Fucking Åmål) är bokaktuell med Rebellerna, en roman om en revolutionistisk vänsterrörelse i 60-talets Stockholm och Uppsala. En åttioårig kvinna blickar tillbaka på ungdomen, från krokimålningarna på Konstfack till det kommunistiska samfundet som blir en allt större del av hennes liv. Med sin karaktäristiska värme blandar Moodysson humor och becksvart allvar i en skildring av den ideologiska extremismen och dess konsekvenser. Boken är skriven i korta minnessnuttar och följer två parallella tidslinjer, våren 1968 och samtiden. Vi följer
Scen

Recension: Ridåarnas storspex

På tredje våningen på V-dala nation ligger en spänning i luften inför genrepet, storspexets första möte med publik. Stolarna har ställts fram och kulissen är på plats, ett ambitiöst bygge som känns hämtat ur en Agatha Christie-deckare, men pyntat med Red Bull-burkar och Smirnofflaskor. Den stora salen har förvandlats till en påhittad fjortonde nation, nämligen Ålands nation. Här introduceras publiken till kuratorsexpeditionens minst sagt märkliga persongalleri. Karaktärerna är till stor del stereotypa och dragna till sin spets. Klubbverkaren som är karatekunnig partyprisse, arkivarien som en

Krönika

Köpenhamnskrönikan: När borta blir hemma

Egentligen är det jävligt coolt att ha möjligheten att åka på utbyte. Eller att åka någonstans någon gång. Inte en jätteunik tanke, jag fattar, men jag behövde tänka den ändå. Specifikt för att komma underfund med de känslor jag har gällande Köpenhamns konkurrens med Uppsala. Jag var nämligen hemma och kollade på Marsspexet (shoutout Max Libell och Axel Lidin, det var grymt mvh stolt kompis). Att vara tillbaka i Uppsala om än för några få dygn kändes konstigt. Allt var detsamma men också helt olika. Jag läser Arundhati Roys "God of small things" just nu och hon skriver ofta om att saker lämnar
Krönika

Köpenhamnskrönikan: En utbytesstudents bekännelser

Jag och Köpenhamn har inte hunnit bli vänner än. När mina föräldrar åkte med mig ner och vi länsade JYSK på alla utställningsexemplar kändes nyfikenheten större än rädslan. Antagligen för att besöket kändes som just det, ett besök. Inte som en flytt. Kvarlämnad med resterna av lunchen från det taiwanesiska stället några kvarter bort kände jag mig som jag gjorde när jag var liten och skulle sova över hos någon: det var kul tills det var på allvar och jag faktiskt förväntades stanna. Något av en paradoxal situation att hata översovning men ständigt längta efter att flytta. Jag är

Kultur & Nöje


Annons

Scen

Kärleken mellan Cathy och Heathcliff får trovärdigheten att svikta

Tror du på kärlek? Fortsätt med det. Men tror du att kärleken övervinner allt? Tänk om. Välkommen till godset Wuthering Heights – det olycksmättade monster som tar livet av de vars synder varit att älska fel person, födas in i en fördömd familj, eller uppslukas av hämndens dunkla sanning. Låter det som en plats värd att besöka? Nej. Låter det som en föreställning värd att se? Absolut. Sällsamma, liksom sinsemellan dova suckar väller över publiken när 1700-talets England gör ett gästspel på Uppsala stadsteater i uppsättningen Svindlande höjder. En föreställning som kommer med ett varningens
Listan

Plattityder i vintertid

“Det blir i alla fall ljusare” Betyder: Det har kommit snö vilket innebär att du inte längre behöver “ekoloda” dig fram som en fladdermus. Kan användas: När någon halvbekant eller hantverksperson ilsket stampar och borstar av sig av sig snö i din hall. Ok, det är katastofalt kallt och jävligt ute, men det blir i alla fall någon millilux ljusare. Som upplagt för en smocka från den som kommer utifrån! “Snart vänder det!” Betyder: Snart vill man inte cutta sig riktigt lika mycket när man kliver upp på morgnarna för att det är “natta i kölhus”. Kan användas: När man stöter på en hålögd like under
Scen

Podcast på crack - Så funkar det, gör det?

Har du någonsin upplevt en duett mellan en katt och en människa? Har du vid någon tidpunkt hört kattversionen av Bonnie Tyler’s Total Eclipse of the Heart? Har du överhuvudtaget sett en katt sjunga? Det gjorde jag i lördags. Givetvis var det inte en riktigt katt, och jag är inte helt säker på att komikerduon Anders och Måns är helt riktiga människor heller, men tillsammans bjöd de på en show som lämnar avtryck. Kanske känner du igen dem från podden ”Så funkar det” där programledarduon Anders ”Ankan” Johansson och Måns Nilsson svarar på frågor om precis vad som helst. Hur uppstod
Krönika

Honom är död

Vi har förlorat ’honom’. Kanske för alltid. Vi lever i det personliga pronomens tidevarv. Jag är. Du har varit. Hon förblev. Numera finns även pronomen ”hen” för att benämna en person vars kön är okänt, flytande eller helt enkelt inte väsentligt i sammanhanget. Jag tänker på termodynamikens första huvudsats (att energin inte kan skapas eller förstöras) och att det är på grund av detta nollsummespel som universum nu har straffat oss genom att fullständigt radera ’honom’ från svenska The Bachelor. Och kanske är det ’hens’ fel, alltihop? ’Hen’ fördes in i universum och något annat pronomen
Film

Ömsint om medelklassens våndor

Den har klassificerats som en smart romantisk komedi, filmen Världens värsta människa om Julie (Renate Reinsve) som inte vet hur hon egentligen vill att livet ska gestalta sig. Och visst är detta en kvick och fyndigt berättad historia om relationer. Dessutom rör sig i det slags modernt urbana miljöer som gärna brukar förknippas med genren i fråga. Norske regissören Joachim Trier har bland annat gjort sig bemärkt för filmer med det samtida Oslo som spelplats. Världens värsta människa fullbordar det som redan innan filmens premiär kallats hans Oslo-trilogi, där Reprise (2007) och Oslo 31 augusti
Krönika

De som går för fort snubblar

En by med 200 invånare i en stad som enligt ny statistik har högsta antalet epa-traktorer i hela Sverige, där växte jag upp. Min barndom var fantastisk, det fanns inga bekymmer. Bara jag och mina syskon som med vår fantasi matade en “kung” (människoliknande sten) med “kladdkaka” (lera). Tanken slog mig aldrig hur framtidslös platsen var. Världen utanför min by framstod obetydlig. Men den uppfattningen skulle drastiskt förändras i tid med att mina lemmar växte och snart var jag för stor för staden. Under hela min tonår längtade jag efter att flytta hemifrån. Jag ville ha mitt eget, vara