Annons
Krönika

Köpenhamnskrönikan: När bitarna faller på plats

Nämen vänta, nu fattar jag ingenting. Hur kan april snart vara över? Måste vara rekord för den snabbast passerande månaden i mitt liv. Det är som att april springer ifrån mig, men på ett ljuvligt sätt. Kanske mer som att vi springer tillsammans, framåt. Helt klart den bästa månaden i Köpenhamn hittills. Nu börjar bitarna falla på plats. Köpenhamn: 0, Irma: 1! Eller kanske mer Irma + Köpenhamn = Sant! Jag kan tycka att det ibland är svårare att hitta ord för det som är bra än det som är svårt. Kanske för att det bra är mer som en omslutande känsla än som ett specifikt ord, eller en specifik
Scen

Timbuktu till Uppsala - berättar om nya valborgslåten 

Den prisbelönta hiphopartisten och kulturprofilen byter nu vardagen i Hongkong mot Uppsala för att spela in våren på Snerikes nation under Kvalborg. – Det kommer bli skitkul! Att spela på våren är bland det roligaste man kan göra och i år hittade jag dessutom den här gamla texten som blev låten “Valborg hela veckan”, berättar Jason Diakité. Demon till låten skapades redan för 15 år sedan, i samma veva som succéplattan Sagolandet, men har sedan dess legat bortglömd på en gammal hårddisk. – För mig är låten gammal, men för alla som inte har hört den är den ju helt ny. Det är lite deadstock -

Krönika

Ditt kulturella kapital står i bokhyllan

Tavlorna inramade med bladguld som pryder de smakfullt tapetserade väggarna. Statyetterna i fajans på den snidade byrån i massiv ek från förra sekelskiftet. Och inte minst den utsökta samlingen gräddkannor i polerat silver. Alla är de förvisso fina och eleganta inslag i inredningen och ger känslan av ett ombonat och raffinerat hem, men ingen produkt visar bättre upp ditt kulturella kapital än gulaktigt rektangulära pappersbitar i varierande storlek, fyllda av bokstäver, som samlats ihop i pärmar och som ställts i en för ändamålet tillverkad hylla för beskådning. Gärna i ett eget rum där dessa
Bok

Recension: Rebellerna av Lukas Moodysson

Den älskade filmskaparen Lukas Moodysson ( Tillsammans, Fucking Åmål) är bokaktuell med Rebellerna, en roman om en revolutionistisk vänsterrörelse i 60-talets Stockholm och Uppsala. En åttioårig kvinna blickar tillbaka på ungdomen, från krokimålningarna på Konstfack till det kommunistiska samfundet som blir en allt större del av hennes liv. Med sin karaktäristiska värme blandar Moodysson humor och becksvart allvar i en skildring av den ideologiska extremismen och dess konsekvenser. Boken är skriven i korta minnessnuttar och följer två parallella tidslinjer, våren 1968 och samtiden. Vi följer
Scen

Recension: Ridåarnas storspex

På tredje våningen på V-dala nation ligger en spänning i luften inför genrepet, storspexets första möte med publik. Stolarna har ställts fram och kulissen är på plats, ett ambitiöst bygge som känns hämtat ur en Agatha Christie-deckare, men pyntat med Red Bull-burkar och Smirnofflaskor. Den stora salen har förvandlats till en påhittad fjortonde nation, nämligen Ålands nation. Här introduceras publiken till kuratorsexpeditionens minst sagt märkliga persongalleri. Karaktärerna är till stor del stereotypa och dragna till sin spets. Klubbverkaren som är karatekunnig partyprisse, arkivarien som en

Krönika

Köpenhamnskrönikan: När borta blir hemma

Egentligen är det jävligt coolt att ha möjligheten att åka på utbyte. Eller att åka någonstans någon gång. Inte en jätteunik tanke, jag fattar, men jag behövde tänka den ändå. Specifikt för att komma underfund med de känslor jag har gällande Köpenhamns konkurrens med Uppsala. Jag var nämligen hemma och kollade på Marsspexet (shoutout Max Libell och Axel Lidin, det var grymt mvh stolt kompis). Att vara tillbaka i Uppsala om än för några få dygn kändes konstigt. Allt var detsamma men också helt olika. Jag läser Arundhati Roys "God of small things" just nu och hon skriver ofta om att saker lämnar
Krönika

Köpenhamnskrönikan: En utbytesstudents bekännelser

Jag och Köpenhamn har inte hunnit bli vänner än. När mina föräldrar åkte med mig ner och vi länsade JYSK på alla utställningsexemplar kändes nyfikenheten större än rädslan. Antagligen för att besöket kändes som just det, ett besök. Inte som en flytt. Kvarlämnad med resterna av lunchen från det taiwanesiska stället några kvarter bort kände jag mig som jag gjorde när jag var liten och skulle sova över hos någon: det var kul tills det var på allvar och jag faktiskt förväntades stanna. Något av en paradoxal situation att hata översovning men ständigt längta efter att flytta. Jag är

Kultur & Nöje


Annons

Krönika

I mitt huvud har ni alla dött en fruktansvärd död

Jag vaknar abrupt. Än släpper de mörkläggande rullgardinerna inte in mer än ett svagt blåaktigt ljusdis vid sidorna. Klockan kan inte vara mycket. Jag klickar till på mobilen som ligger och laddar på nattduksbordet. 04:00. Det måste betyda något. Frenetiskt sträcker sig min hjärna efter den lägst hängande katastroftanken. Det blir pappa den här gången. Han ringde ju innan idag och var glad. Sa att han inte skulle komma med upp nästa gång, utan att mamma kommer ensam. Praktiska skäl hävdade han men jag ser nu igenom det – han är döende och försökte dölja det med glada tongångar. Så jävla
Listan

7 saker som framkallar teknikgråten

Att boka vaccinationstid via 1177 Trots att Sveriges hållning vad gäller covid-vaccination är ett klart och tydligt “alla ska med!” så antyder bokningsapparaturen online att den vore den motsatta. Hittills har vi inte hört en enda person yttra orden “gud vad smidigt det var att boka vaccinationstid!”. Om alla ska med så MÅSTE bokningsfunktionen förstås vara anpassad efter de med sämst tech skills, det vill säga att det överst på sidan borde ligga en gigantisk blinkande knapp med “BOKA VACCINATIONSTID HÄR”. Men istället är det som länk-ception: klicka på en artikel som handlar om “vaccination
Krönika

Snipp snapp snut – eller...?

” Någon gång under barndomen gick du och dina vänner ut för att leka tillsammans för sista gången, och ingen av er visste om det.” Citatet dök nyligen upp i mitt flöde på sociala medier, och jag kunde inte låta bli att nicka igenkännande. Men det är inte på slutet för barndomens bekymmerslösa dagar jag tänker. Det är på den inte fullt lika bekymmerslösa studietiden som nu är över. Ibland går man på gasque för sista gången utan att veta om det. Ibland på föreläsning, ibland på salstenta. Somliga missade sistagånger känns mer än andra. Men alla dessa studentikosa – och förtida – sistagånger har
Film

Sensualistisk skildring av liv, konst och jordisk kärlek

Liv och verk; liv eller verk? Filmiska konstnärsbiografier kan – oavsett om de rör bildkonstnärer, författare eller rent av filmskapare – struktureras på olika sätt kring den klassiska dualism som är en så grundläggande tankefigur för representationen av kreativa människors livsförlopp. Det går således att förhålla sig respektfull inför gränsen mellan det privata och det professionella och fokusera helt på skapandet. Det är väl det som är det mest traditionella sättet. När regissören Zaida Bergroth i intervjuer om sin film Tove om den finlandssvenska författaren och bildkonstnären Tove Jansson
Musik

Slick radiopop för rätt målgrupp

Jag har en vän som brukar säga att “kärleken kommer och går, men vännerna består”. Cherrie har ett liknande budskap på sin nya skiva “Naag nool”. Uttrycket betyder ordagrant “en kvinna som lever” och brukar riktas till kvinnor som är självständiga och har kontroll över sitt öde. I en intervju med TT utvecklar hon att skivan riktar sig till kvinnor i hennes liv, bland annat hennes tjejgäng från tonåren som har varit en stabilitet i livet, i motsats till annat flyktigt. “Jag har aldrig känt mig ensam efter att jag hittade mina tjejkompisar”, säger hon. Vänskap är vackert och viktigt och
Musik

Tävlingsdyker i etern

Killarna skrattar när de skämtsamt beskriver sig själva som “Sveriges mest välutbildade band”. Anthony Bachtiar, Feria Hikmet, Nils Öberg och Pedram Effati träffades 2016 när de var studenter i Uppsala och skapade gruppen Arsadi. Idag är de aktuella som en av fem finalister i musiktävlingen P4 Nästa Uppland. Jag pratar med tre av dem – Anthony, Nils och Feria – över Zoom. När de träffades för fem år sedan hade de olika erfarenheter av musik. – Vi spelade i olika konstellationer och band innan och sjöng i körer och så vidare, säger Anthony Bachtiar sittandes i sitt vardagsrum i Västerås, iklädd