Annons
Krönika

Köpenhamnskrönikan: När bitarna faller på plats

Nämen vänta, nu fattar jag ingenting. Hur kan april snart vara över? Måste vara rekord för den snabbast passerande månaden i mitt liv. Det är som att april springer ifrån mig, men på ett ljuvligt sätt. Kanske mer som att vi springer tillsammans, framåt. Helt klart den bästa månaden i Köpenhamn hittills. Nu börjar bitarna falla på plats. Köpenhamn: 0, Irma: 1! Eller kanske mer Irma + Köpenhamn = Sant! Jag kan tycka att det ibland är svårare att hitta ord för det som är bra än det som är svårt. Kanske för att det bra är mer som en omslutande känsla än som ett specifikt ord, eller en specifik
Scen

Timbuktu till Uppsala - berättar om nya valborgslåten 

Den prisbelönta hiphopartisten och kulturprofilen byter nu vardagen i Hongkong mot Uppsala för att spela in våren på Snerikes nation under Kvalborg. – Det kommer bli skitkul! Att spela på våren är bland det roligaste man kan göra och i år hittade jag dessutom den här gamla texten som blev låten “Valborg hela veckan”, berättar Jason Diakité. Demon till låten skapades redan för 15 år sedan, i samma veva som succéplattan Sagolandet, men har sedan dess legat bortglömd på en gammal hårddisk. – För mig är låten gammal, men för alla som inte har hört den är den ju helt ny. Det är lite deadstock -

Krönika

Ditt kulturella kapital står i bokhyllan

Tavlorna inramade med bladguld som pryder de smakfullt tapetserade väggarna. Statyetterna i fajans på den snidade byrån i massiv ek från förra sekelskiftet. Och inte minst den utsökta samlingen gräddkannor i polerat silver. Alla är de förvisso fina och eleganta inslag i inredningen och ger känslan av ett ombonat och raffinerat hem, men ingen produkt visar bättre upp ditt kulturella kapital än gulaktigt rektangulära pappersbitar i varierande storlek, fyllda av bokstäver, som samlats ihop i pärmar och som ställts i en för ändamålet tillverkad hylla för beskådning. Gärna i ett eget rum där dessa
Bok

Recension: Rebellerna av Lukas Moodysson

Den älskade filmskaparen Lukas Moodysson ( Tillsammans, Fucking Åmål) är bokaktuell med Rebellerna, en roman om en revolutionistisk vänsterrörelse i 60-talets Stockholm och Uppsala. En åttioårig kvinna blickar tillbaka på ungdomen, från krokimålningarna på Konstfack till det kommunistiska samfundet som blir en allt större del av hennes liv. Med sin karaktäristiska värme blandar Moodysson humor och becksvart allvar i en skildring av den ideologiska extremismen och dess konsekvenser. Boken är skriven i korta minnessnuttar och följer två parallella tidslinjer, våren 1968 och samtiden. Vi följer
Scen

Recension: Ridåarnas storspex

På tredje våningen på V-dala nation ligger en spänning i luften inför genrepet, storspexets första möte med publik. Stolarna har ställts fram och kulissen är på plats, ett ambitiöst bygge som känns hämtat ur en Agatha Christie-deckare, men pyntat med Red Bull-burkar och Smirnofflaskor. Den stora salen har förvandlats till en påhittad fjortonde nation, nämligen Ålands nation. Här introduceras publiken till kuratorsexpeditionens minst sagt märkliga persongalleri. Karaktärerna är till stor del stereotypa och dragna till sin spets. Klubbverkaren som är karatekunnig partyprisse, arkivarien som en

Krönika

Köpenhamnskrönikan: När borta blir hemma

Egentligen är det jävligt coolt att ha möjligheten att åka på utbyte. Eller att åka någonstans någon gång. Inte en jätteunik tanke, jag fattar, men jag behövde tänka den ändå. Specifikt för att komma underfund med de känslor jag har gällande Köpenhamns konkurrens med Uppsala. Jag var nämligen hemma och kollade på Marsspexet (shoutout Max Libell och Axel Lidin, det var grymt mvh stolt kompis). Att vara tillbaka i Uppsala om än för några få dygn kändes konstigt. Allt var detsamma men också helt olika. Jag läser Arundhati Roys "God of small things" just nu och hon skriver ofta om att saker lämnar
Krönika

Köpenhamnskrönikan: En utbytesstudents bekännelser

Jag och Köpenhamn har inte hunnit bli vänner än. När mina föräldrar åkte med mig ner och vi länsade JYSK på alla utställningsexemplar kändes nyfikenheten större än rädslan. Antagligen för att besöket kändes som just det, ett besök. Inte som en flytt. Kvarlämnad med resterna av lunchen från det taiwanesiska stället några kvarter bort kände jag mig som jag gjorde när jag var liten och skulle sova över hos någon: det var kul tills det var på allvar och jag faktiskt förväntades stanna. Något av en paradoxal situation att hata översovning men ständigt längta efter att flytta. Jag är

Kultur & Nöje


Annons

Bok

Trikofoben

I en vitmålad källarlokal på Akademiska satt Eskil på en sparsamt vadderad stol med händerna i knät. Egentligen var rummet inte vitmålat. Väggarna bar snarare färgen elfenben, kanske till och med äggskal. Eskil tyckte om nyanser. Att ett så elementärt koncept som färgen vit kunde plockas isär och systematiseras. Hans favoritton av vit var talkpulver. Varje torsdag satt Eskil på samma stol i samma rum med elfenbensfärgade väggar i en ring av människor vars kala hjässor blänkte i lysrörsljuset. Alla utom Eskil hade cancer. Cellgifterna som regelbundet pumpades in i deras kroppar gav sig inte
Bok

Fångar fobins komplexitet

Spoiler alert! Läs gärna novellen Trikofoben innan du läser intervjun för bästa läsupplevelse. Termen “trikofobi” väcker nog inte särskilt starka associationer hos gemene man. På sin höjd har man hört talas om eller rentav träffat någon som lider av trikotillomani, att tvångsmässigt rycka ut hårstrån från huvudet eller andra behårade kroppsdelar, och därmed kan drista sig till gissningen att trikofobi kan ha något med aversion mot hår att göra. För det har det. Bokstavligen det. Det är i den här rädslan för hår som Karl Carlssons vinnarnovell Trikofoben tar avstamp. – Jag är ett stort fan av
Musik

Cool Paulina Palmgren söker sin röst

Paulina Palmgrens album "Paradiset Och Jorden" rör sig mellan olika genrer och musiktraditioner. Skivans tredje spår ”Din gamla jord”, som är en utmärkt poplåt, täcker in flera av dessa. Låtens titel är till exempel en av flera som anspelar på den frikyrkliga bakgrund i Uppsala som hon övergett, men fortfarande präglas av, i form av existentiella frågor som; kommer människor till himlen? Eller är vi redan där? Låten har ett lager av underbart suggestiv ”Röyksopp”- techno, troligen ett resultat av medproducenten tillika sambon Jonatan Järpehags (som också är medlem i ”Karakou”) modulära synthar
Bok

”Poesi är det absolut finaste jag vet”

Det är ett klassiskt förhållande som skildras i Alva Bäcklunds novell Flaskpost. Inledningsvis finns kärleken där från båda parter, men så småningom börjar dynamiken förändras. – Jag ville skildra hela förloppet i en parrelation från början till slut, visa att det inte bara finns dåliga stunder, utan att det också funnits en början, säger Alva Bäcklund, när hon kommer till kårhuset för att motta sitt pris. Historien är inte självupplevd, även om det är lätt att tro så när man läser. Berättelsen känns trovärdig, men så är Alva Bäcklund inte heller någon novis när det kommer till skrivande. I
Bok

Flaskpost

Vi sitter på motorvägen. På en grönprickig filt spiller jag lite med flit kaffe på dina sprillans spanienskor. Mest för att få komma närmare, torka upp och låta mina nervösa fingrar knappt märkbart nudda vid din elektriska ankel. Från huvudet störtar tusen tankar mot tungan. De gör en dålig landning men öronen fungerar i alla fall. “Kära lilla krumelur.” säger dina smala läppar som tycks kompenseras av galaxens bredaste vokabulär. Ordälskande jag blir strandsatt kär. ”Ordagrannt. Men två N.” svarar jag och trollar lite. Hokus pokus. Tonårsfingrarna växer upp och får fokus, finner din hand
Bok

Novelltävlingsveteran inne på 2:a roman

Det är inget okänt ansikte som dyker upp där på skärmen i Zoom. Men det tar ett tag att placera var jag sett tredjepristagaren i årets novelltävling tidigare. Alice Pettersson hjälper till. – Jag kom trea i er novelltävling för två år sedan. Jag var med även förra året, men det bidraget var inte så bra. De två jag blivit placerade med är bättre. Då för två år sedan var huvudpersonen i Alice Petterssons novell Dagboken en kvinnlig student som var besatt av åtrå till sin lärare. I år får vi följa en kille som jobbar i nationskök och inte riktigt vill åka hem efter kvällens pass. Om man ska hitta