Annons
Krönika

Köpenhamnskrönikan: När bitarna faller på plats

Nämen vänta, nu fattar jag ingenting. Hur kan april snart vara över? Måste vara rekord för den snabbast passerande månaden i mitt liv. Det är som att april springer ifrån mig, men på ett ljuvligt sätt. Kanske mer som att vi springer tillsammans, framåt. Helt klart den bästa månaden i Köpenhamn hittills. Nu börjar bitarna falla på plats. Köpenhamn: 0, Irma: 1! Eller kanske mer Irma + Köpenhamn = Sant! Jag kan tycka att det ibland är svårare att hitta ord för det som är bra än det som är svårt. Kanske för att det bra är mer som en omslutande känsla än som ett specifikt ord, eller en specifik
Scen

Timbuktu till Uppsala - berättar om nya valborgslåten 

Den prisbelönta hiphopartisten och kulturprofilen byter nu vardagen i Hongkong mot Uppsala för att spela in våren på Snerikes nation under Kvalborg. – Det kommer bli skitkul! Att spela på våren är bland det roligaste man kan göra och i år hittade jag dessutom den här gamla texten som blev låten “Valborg hela veckan”, berättar Jason Diakité. Demon till låten skapades redan för 15 år sedan, i samma veva som succéplattan Sagolandet, men har sedan dess legat bortglömd på en gammal hårddisk. – För mig är låten gammal, men för alla som inte har hört den är den ju helt ny. Det är lite deadstock -

Krönika

Ditt kulturella kapital står i bokhyllan

Tavlorna inramade med bladguld som pryder de smakfullt tapetserade väggarna. Statyetterna i fajans på den snidade byrån i massiv ek från förra sekelskiftet. Och inte minst den utsökta samlingen gräddkannor i polerat silver. Alla är de förvisso fina och eleganta inslag i inredningen och ger känslan av ett ombonat och raffinerat hem, men ingen produkt visar bättre upp ditt kulturella kapital än gulaktigt rektangulära pappersbitar i varierande storlek, fyllda av bokstäver, som samlats ihop i pärmar och som ställts i en för ändamålet tillverkad hylla för beskådning. Gärna i ett eget rum där dessa
Bok

Recension: Rebellerna av Lukas Moodysson

Den älskade filmskaparen Lukas Moodysson ( Tillsammans, Fucking Åmål) är bokaktuell med Rebellerna, en roman om en revolutionistisk vänsterrörelse i 60-talets Stockholm och Uppsala. En åttioårig kvinna blickar tillbaka på ungdomen, från krokimålningarna på Konstfack till det kommunistiska samfundet som blir en allt större del av hennes liv. Med sin karaktäristiska värme blandar Moodysson humor och becksvart allvar i en skildring av den ideologiska extremismen och dess konsekvenser. Boken är skriven i korta minnessnuttar och följer två parallella tidslinjer, våren 1968 och samtiden. Vi följer
Scen

Recension: Ridåarnas storspex

På tredje våningen på V-dala nation ligger en spänning i luften inför genrepet, storspexets första möte med publik. Stolarna har ställts fram och kulissen är på plats, ett ambitiöst bygge som känns hämtat ur en Agatha Christie-deckare, men pyntat med Red Bull-burkar och Smirnofflaskor. Den stora salen har förvandlats till en påhittad fjortonde nation, nämligen Ålands nation. Här introduceras publiken till kuratorsexpeditionens minst sagt märkliga persongalleri. Karaktärerna är till stor del stereotypa och dragna till sin spets. Klubbverkaren som är karatekunnig partyprisse, arkivarien som en

Krönika

Köpenhamnskrönikan: När borta blir hemma

Egentligen är det jävligt coolt att ha möjligheten att åka på utbyte. Eller att åka någonstans någon gång. Inte en jätteunik tanke, jag fattar, men jag behövde tänka den ändå. Specifikt för att komma underfund med de känslor jag har gällande Köpenhamns konkurrens med Uppsala. Jag var nämligen hemma och kollade på Marsspexet (shoutout Max Libell och Axel Lidin, det var grymt mvh stolt kompis). Att vara tillbaka i Uppsala om än för några få dygn kändes konstigt. Allt var detsamma men också helt olika. Jag läser Arundhati Roys "God of small things" just nu och hon skriver ofta om att saker lämnar
Krönika

Köpenhamnskrönikan: En utbytesstudents bekännelser

Jag och Köpenhamn har inte hunnit bli vänner än. När mina föräldrar åkte med mig ner och vi länsade JYSK på alla utställningsexemplar kändes nyfikenheten större än rädslan. Antagligen för att besöket kändes som just det, ett besök. Inte som en flytt. Kvarlämnad med resterna av lunchen från det taiwanesiska stället några kvarter bort kände jag mig som jag gjorde när jag var liten och skulle sova över hos någon: det var kul tills det var på allvar och jag faktiskt förväntades stanna. Något av en paradoxal situation att hata översovning men ständigt längta efter att flytta. Jag är

Kultur & Nöje


Annons

Film

Andlöst vackert om människor som inte vill vara där de är

Skilsmässan är ett återkommande tema genom filmens historia, men dess dramaturgi har en lång tradition i våra berättelser. Historier om människor som separeras mot sin vilja är lika gamla som själva berättandet. De ofrivilliga separationerna kan upplösas i såväl vemodig intighet som i häftig dramatik. De kan sluta i lycklig återförening eller i bottenlös tragedi. Odysseus återförenas med Penelope efter tjugo års irrfärder, medan Tjechovs vemodiga gestalter ständigt går förbi varandra – och livet – utan att någonsin alls förenas. Men det finns också frivilliga separationer. Och så finns det
Bok

130 sidor rå ärlighet

Jag minns varje slag Daniel Thollin Kartago Förlag Vi har alla läst boken, hört låten, sett filmen. Den om underdogen som trotsar alla odds, slår tillbaka och i slutänden finner sig själv på toppen. Hjälten inspirerar och försäkrar sina medmänniskor om att rättvisa kommer att skipas, att skurkar och mobbare kommer att få sina straff och att deras offer kommer kunna nicka förnöjt och känna att allt äntligen är som det ska i världen. Den här klassiska, ganska utslitna handlingen förekommer även i Uppsalabon Daniel Thollins självbiografiska seriealbum Jag minns varje slag. Men den får endast en
Krönika

Handspritsbrist och samvetstvist

Likt en ketchupflaska som sjunger på sista versen klämmer min lilla handspritsflaska ur sig mer luft än rosa gel när jag desperat försöker framtvinga de sista dyrbara dropparna av varan som på nolltid blivit lika värdefull och eftertraktad som en flaska snofsig whisky. Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om de hälsokriser som bitvis krävt hela världens uppmärksamhet under min uppväxt. Tvärtom. De olika influensorna uppkallade efter diverse djur kändes aldrig särskilt hotfulla, och då fann jag mig ändå mitt i Svininfluensans Mexiko bara månader efter att epidemin bröt ut med full kraft
Musik

Smakfull röst söker i det förgångna

Jag är väldigt förtjust i modern pop inslagen i åttiotalets synthpaket. Dess efterklangande reverb och glättiga gitarrer ger dels en glittrigt horisontblickande, nästan sexig känsla, och dels en smak av hjärtvärkande svårmod. Jag blev till exempel överväldigad av ”Kavinskys” tunga suggestiva electro ihop med estetiken i Ryan Gosling-filmen ”Drive”. Jag blev också helt överlycklig (och deprimerad) när jag en snövit vinter på Studentvägen i Uppsala upptäckte ”Twin Shadow” och den ödesmättade låten ”Forget”. Därför blev jag också på gott humör när jag för första gången hörde The Search nya platta
Krönika

Time to Bunker Up

A while back, two senior academics dragged me (a lowly undergrad) along to a post-seminar. The beers kept coming and they didn't stop coming. After a few rounds, the discussion drifted into what were, for me, uncharted waters. They namedropped people I'd never even heard of, pondered questions I had never thought of asking. So I dazedly followed the courses of the raindrops on the windowpanes, entranced by their golden and ruby glimmerings. One of the beer-guzzling sages, it seems, had noticed my drifting off, and tried to snap me out of my reverie. "What do you think –" he began, in the
Krönika

01.03.20

Solen tvingar sig envist in genom studentstadens persienner som för att jävlas. På bordet framför ikeaungkarlssoffan står fortfarande drinkarna kvar. GTs, såklart. Den fridfulla tystnaden under ögonblicket då jag försöker orientera mig ackompanjeras av djupa sovande andetag; lugna, långsamma, robusta. Som havsvågor mot en vit öde strand i en fantasi. Jag vänder försiktigt huvudet åt sidan och tittar på källan till ljudet. Han ligger med armarna hårt knutna runt mig, och det är ovant att se honom så här. Runt om i dublettrummets alla hörn kantas väntade och oväntade ledtrådar till vem han är