Annons
Krönika

Köpenhamnskrönikan: När bitarna faller på plats

Nämen vänta, nu fattar jag ingenting. Hur kan april snart vara över? Måste vara rekord för den snabbast passerande månaden i mitt liv. Det är som att april springer ifrån mig, men på ett ljuvligt sätt. Kanske mer som att vi springer tillsammans, framåt. Helt klart den bästa månaden i Köpenhamn hittills. Nu börjar bitarna falla på plats. Köpenhamn: 0, Irma: 1! Eller kanske mer Irma + Köpenhamn = Sant! Jag kan tycka att det ibland är svårare att hitta ord för det som är bra än det som är svårt. Kanske för att det bra är mer som en omslutande känsla än som ett specifikt ord, eller en specifik
Scen

Timbuktu till Uppsala - berättar om nya valborgslåten 

Den prisbelönta hiphopartisten och kulturprofilen byter nu vardagen i Hongkong mot Uppsala för att spela in våren på Snerikes nation under Kvalborg. – Det kommer bli skitkul! Att spela på våren är bland det roligaste man kan göra och i år hittade jag dessutom den här gamla texten som blev låten “Valborg hela veckan”, berättar Jason Diakité. Demon till låten skapades redan för 15 år sedan, i samma veva som succéplattan Sagolandet, men har sedan dess legat bortglömd på en gammal hårddisk. – För mig är låten gammal, men för alla som inte har hört den är den ju helt ny. Det är lite deadstock -

Krönika

Ditt kulturella kapital står i bokhyllan

Tavlorna inramade med bladguld som pryder de smakfullt tapetserade väggarna. Statyetterna i fajans på den snidade byrån i massiv ek från förra sekelskiftet. Och inte minst den utsökta samlingen gräddkannor i polerat silver. Alla är de förvisso fina och eleganta inslag i inredningen och ger känslan av ett ombonat och raffinerat hem, men ingen produkt visar bättre upp ditt kulturella kapital än gulaktigt rektangulära pappersbitar i varierande storlek, fyllda av bokstäver, som samlats ihop i pärmar och som ställts i en för ändamålet tillverkad hylla för beskådning. Gärna i ett eget rum där dessa
Bok

Recension: Rebellerna av Lukas Moodysson

Den älskade filmskaparen Lukas Moodysson ( Tillsammans, Fucking Åmål) är bokaktuell med Rebellerna, en roman om en revolutionistisk vänsterrörelse i 60-talets Stockholm och Uppsala. En åttioårig kvinna blickar tillbaka på ungdomen, från krokimålningarna på Konstfack till det kommunistiska samfundet som blir en allt större del av hennes liv. Med sin karaktäristiska värme blandar Moodysson humor och becksvart allvar i en skildring av den ideologiska extremismen och dess konsekvenser. Boken är skriven i korta minnessnuttar och följer två parallella tidslinjer, våren 1968 och samtiden. Vi följer
Scen

Recension: Ridåarnas storspex

På tredje våningen på V-dala nation ligger en spänning i luften inför genrepet, storspexets första möte med publik. Stolarna har ställts fram och kulissen är på plats, ett ambitiöst bygge som känns hämtat ur en Agatha Christie-deckare, men pyntat med Red Bull-burkar och Smirnofflaskor. Den stora salen har förvandlats till en påhittad fjortonde nation, nämligen Ålands nation. Här introduceras publiken till kuratorsexpeditionens minst sagt märkliga persongalleri. Karaktärerna är till stor del stereotypa och dragna till sin spets. Klubbverkaren som är karatekunnig partyprisse, arkivarien som en

Krönika

Köpenhamnskrönikan: När borta blir hemma

Egentligen är det jävligt coolt att ha möjligheten att åka på utbyte. Eller att åka någonstans någon gång. Inte en jätteunik tanke, jag fattar, men jag behövde tänka den ändå. Specifikt för att komma underfund med de känslor jag har gällande Köpenhamns konkurrens med Uppsala. Jag var nämligen hemma och kollade på Marsspexet (shoutout Max Libell och Axel Lidin, det var grymt mvh stolt kompis). Att vara tillbaka i Uppsala om än för några få dygn kändes konstigt. Allt var detsamma men också helt olika. Jag läser Arundhati Roys "God of small things" just nu och hon skriver ofta om att saker lämnar
Krönika

Köpenhamnskrönikan: En utbytesstudents bekännelser

Jag och Köpenhamn har inte hunnit bli vänner än. När mina föräldrar åkte med mig ner och vi länsade JYSK på alla utställningsexemplar kändes nyfikenheten större än rädslan. Antagligen för att besöket kändes som just det, ett besök. Inte som en flytt. Kvarlämnad med resterna av lunchen från det taiwanesiska stället några kvarter bort kände jag mig som jag gjorde när jag var liten och skulle sova över hos någon: det var kul tills det var på allvar och jag faktiskt förväntades stanna. Något av en paradoxal situation att hata översovning men ständigt längta efter att flytta. Jag är

Kultur & Nöje


Annons

Scen

Viktor Tjerneld: “Berättelser är en ideologifabrik”

Viktor Tjerneld, dramatikern bakom Spegelmannen, berättar att han blev inspirerad av att skriva om fallet med Claas Relotius efter att ha läst om skandalen i Dagens Nyheter. En av de saker som fascinerade honom mest med händelsen var just kraften i Relotius texter, och vilken makt dessa berättelser har. - Jag skriver ju själv historier, men jag har tillåtelse att skriva hur jag vill för att jag är konstnär. Det fick inte han. Och då väcks frågan om vilken makt berättelser har och vilket ansvar vi har som berättar, men också vilket ansvar vi har som mottagare av historier. Det är mycket det som
Krönika

Biblioteken är hotade - men vem bryr sig egentligen?

“En svag budget för bibliotekssektorn.” Så sammanfattar Karin Linder, generalsekreterare för Svensk biblioteksförening, regeringens budgetproposition för 2023. Svag var ordet: det riktade bidraget Stärkta bibliotek halveras och inköpsstödet till folk- och skolbibliotek verkar inte finnas kvar överhuvudtaget. Rubriken som tidigare hette “Bidrag till litteratur, kulturtidskrifter, bibliotek och läsfrämjande” har bytt namn till “Bidrag till litteratur och kulturtidskrifter”, och bibliotekets riktade bidrag har hamnat under “allmän kulturverksamhet” – punkten med absolut mest nedskärningar i hela
Film

"Boy from Heaven" - aktuellt och starkt porträtt som stundvis tappar i spänning

Det här är en recension. Åsikterna som framförs är skribentens egna. Boy from Heaven inleds med att fiskarsonen Adam får ett brev från Al-Azharuniversitetet i Kairo, som meddelar att han blivit antagen genom stipendium till det prestigefyllda lärosätet – ett religiöst centra för sunnimuslimer som återkommande beskrivs som ”Islamologins ledstjärna”. På Al-Azhar har även den högste religiöse ledaren, Grand Imam, sin hemvist och det blir snabbt tydligt vilken politiskt laddad plats Adam befinner sig på när denne Imam hastigt går bort och en ny måste väljas. Adam är fattig, har inga kontakter
Krönika

Skyll inte klimatkrisen på humaniorastudenter

I Altinget (29/9) skriver Ulrika Wallén på Svenskt Näringsliv att det råder kompetensbrist på arbetsmarknaden. Företag förlorar chanser till lönsamhet när de behöver tacka nej till affärer på grund av avsaknaden av personal, och en ytterligare följd av detta blir att klimatarbetet bromsas. Problemet ligger inte i att för få studerar på högskola och universitet, menar Wallén, utan att för få läser STEM-utbildningar. De utbildningar som kategoriseras som STEM är de naturvetenskapliga, eller kort sagt: icke-humaniora. Humaniora, i sin tur, är en samling discipliner med “oklar relevans för
Krönika

Lyssnar någon egentligen på Taylor Swift? 

Det är en måndag. Jag står och mockar hästbajs, i vanlig ordning, när mobilen slinker upp ur fickan för att kika om det ska regna igen - och då möts jag av notisen: Taylor Swift går till historien genom att ha topp tio av tio låtar på Billboardlistan. Slutet på historien utan klimax är att jag lägger ner telefonen och mockar vidare. Men på kvällskvisten sätter jag likväl på detta föreskrivna magiska album, för att undersöka fenomenet närmare: vilka är alla dessa miljoner som lyssnar på denna påstådda superstjärna som tycks slå rekord efter rekord? Jag känner ingen. Eftersom viss tid ändå har
Krönika

Jag är en "bummelstudent"

När jag och mina gamla kursare på litteraturvetenskapen pratade om framtiden skämtade vi ofta om att bli så kallade överliggare. Även om uttrycket ingav en negativ konnotation var det ändå inte särskilt stigmatiserat. Överliggarna fanns överallt i vår lilla humaniorakrets, och eftersom det snarare var regel än undantag att inte bli klar med masteruppsatsen i tid var vi alla lika goda kålsupare. Begreppet kommer över mig när jag efter fyra år påbörjat en A-kurs igen. Mycket är sig likt på Engelska parken; plastgolvet utanför Karin Boye-biblioteket ger fortfarande ifrån sig ett knastrande ljud