Text me when you get home
När mörkret faller och den tidiga kvällen blir natt är det dags att bege sig hem. Staden är dunkel, öronen måste vara uppmärksamma, då hörseln får ersätta synen. Främmande fotsteg höjer pulsen, hon tar en titt över axeln. Det är ingen direkt bakom henne. En grupp människor står vid nästa gathörn, de skrattar, de är berusade. Hon försöker bedöma om de utgör en fara för henne. Borde hon byta trottoar? Hon låtsas prata i telefon. De verkar ofarliga, tänker hon, men hon ökar ändå hastigheten när hon går förbi. Nyckelknippan skär in i handflatan. Snart är hon hemma och kan låsa dörren efter sig