Annons
Krönika

Köpenhamnskrönikan: När bitarna faller på plats

Nämen vänta, nu fattar jag ingenting. Hur kan april snart vara över? Måste vara rekord för den snabbast passerande månaden i mitt liv. Det är som att april springer ifrån mig, men på ett ljuvligt sätt. Kanske mer som att vi springer tillsammans, framåt. Helt klart den bästa månaden i Köpenhamn hittills. Nu börjar bitarna falla på plats. Köpenhamn: 0, Irma: 1! Eller kanske mer Irma + Köpenhamn = Sant! Jag kan tycka att det ibland är svårare att hitta ord för det som är bra än det som är svårt. Kanske för att det bra är mer som en omslutande känsla än som ett specifikt ord, eller en specifik
Scen

Timbuktu till Uppsala - berättar om nya valborgslåten 

Den prisbelönta hiphopartisten och kulturprofilen byter nu vardagen i Hongkong mot Uppsala för att spela in våren på Snerikes nation under Kvalborg. – Det kommer bli skitkul! Att spela på våren är bland det roligaste man kan göra och i år hittade jag dessutom den här gamla texten som blev låten “Valborg hela veckan”, berättar Jason Diakité. Demon till låten skapades redan för 15 år sedan, i samma veva som succéplattan Sagolandet, men har sedan dess legat bortglömd på en gammal hårddisk. – För mig är låten gammal, men för alla som inte har hört den är den ju helt ny. Det är lite deadstock -

Krönika

Ditt kulturella kapital står i bokhyllan

Tavlorna inramade med bladguld som pryder de smakfullt tapetserade väggarna. Statyetterna i fajans på den snidade byrån i massiv ek från förra sekelskiftet. Och inte minst den utsökta samlingen gräddkannor i polerat silver. Alla är de förvisso fina och eleganta inslag i inredningen och ger känslan av ett ombonat och raffinerat hem, men ingen produkt visar bättre upp ditt kulturella kapital än gulaktigt rektangulära pappersbitar i varierande storlek, fyllda av bokstäver, som samlats ihop i pärmar och som ställts i en för ändamålet tillverkad hylla för beskådning. Gärna i ett eget rum där dessa
Bok

Recension: Rebellerna av Lukas Moodysson

Den älskade filmskaparen Lukas Moodysson ( Tillsammans, Fucking Åmål) är bokaktuell med Rebellerna, en roman om en revolutionistisk vänsterrörelse i 60-talets Stockholm och Uppsala. En åttioårig kvinna blickar tillbaka på ungdomen, från krokimålningarna på Konstfack till det kommunistiska samfundet som blir en allt större del av hennes liv. Med sin karaktäristiska värme blandar Moodysson humor och becksvart allvar i en skildring av den ideologiska extremismen och dess konsekvenser. Boken är skriven i korta minnessnuttar och följer två parallella tidslinjer, våren 1968 och samtiden. Vi följer
Scen

Recension: Ridåarnas storspex

På tredje våningen på V-dala nation ligger en spänning i luften inför genrepet, storspexets första möte med publik. Stolarna har ställts fram och kulissen är på plats, ett ambitiöst bygge som känns hämtat ur en Agatha Christie-deckare, men pyntat med Red Bull-burkar och Smirnofflaskor. Den stora salen har förvandlats till en påhittad fjortonde nation, nämligen Ålands nation. Här introduceras publiken till kuratorsexpeditionens minst sagt märkliga persongalleri. Karaktärerna är till stor del stereotypa och dragna till sin spets. Klubbverkaren som är karatekunnig partyprisse, arkivarien som en

Krönika

Köpenhamnskrönikan: När borta blir hemma

Egentligen är det jävligt coolt att ha möjligheten att åka på utbyte. Eller att åka någonstans någon gång. Inte en jätteunik tanke, jag fattar, men jag behövde tänka den ändå. Specifikt för att komma underfund med de känslor jag har gällande Köpenhamns konkurrens med Uppsala. Jag var nämligen hemma och kollade på Marsspexet (shoutout Max Libell och Axel Lidin, det var grymt mvh stolt kompis). Att vara tillbaka i Uppsala om än för några få dygn kändes konstigt. Allt var detsamma men också helt olika. Jag läser Arundhati Roys "God of small things" just nu och hon skriver ofta om att saker lämnar
Krönika

Köpenhamnskrönikan: En utbytesstudents bekännelser

Jag och Köpenhamn har inte hunnit bli vänner än. När mina föräldrar åkte med mig ner och vi länsade JYSK på alla utställningsexemplar kändes nyfikenheten större än rädslan. Antagligen för att besöket kändes som just det, ett besök. Inte som en flytt. Kvarlämnad med resterna av lunchen från det taiwanesiska stället några kvarter bort kände jag mig som jag gjorde när jag var liten och skulle sova över hos någon: det var kul tills det var på allvar och jag faktiskt förväntades stanna. Något av en paradoxal situation att hata översovning men ständigt längta efter att flytta. Jag är

Kultur & Nöje


Annons

Musik

Välproducerat, gubbigt och jävligt

Det händer inte så värst mycket i kroppen när jag lyssnar på inledningen av Fakultetens debutalbum ”Dansade för nära ingen alls”. Jag kan absolut uppskatta progg, poprock och röjig garagerock, men jag är helt enkelt inte på humör för livsstilen som präglar den här genren. Det ska vara smutsigt och gubbigt och jävligt, det ska drickas fulbärs och rökas cigg och man ska ha lite skön ”bakfylleångest i Skövde”, som det uttrycks i ”Du förstår inte alls”. Skivan ska dessutom givetvis spelas in i ”Kemisk Fetma Studios”, där jag ANTAR att det stinker svett och de druckit massa bärs i slitna soffor (de
Film

Onödigt lättsam

Året 1968 hade redan varit våldsamt i USA. Sedan några år drevs ett krig i Vietnam som många såg som orättfärdigt och landet skakades också av politiska attentat. Under våren hade medborgarrättsledaren Martin Luther King skjutits. Några månader senare mördades också Robert F Kennedy, presumtiv presidentkandidat för demokraterna. När samma parti höll sitt partikonvent i Chicago i slutet av sommaren kom massiva protester mot Vietnamkriget att fylla stadens gator. Aaron Sorkins film The Trial of the Chicago 7 handlar inte så mycket om demonstrationerna och de våldsamma händelserna som tog plats i
Krönika

Danska Metoo 2.0 gör upp med skräpet

“Jag har träffat många äckliga män.” Citatet kommer från ett tal som den folkkära danska programledaren Sofie Linde höll på en humorgala i slutet av sommaren. Hon stjäl rampljuset med sin historia om när hon som 18-åring ombads suga av en “stor tv-stjärna” som annars skulle förstöra hennes karriär. Publiken sitter mållös men ger henne sedan stående ovationer. Morgonen efter vaknar jag till de rubriker hennes tal skapat. Som dansk och kvinna berör hennes berättelse mig djupt. Jag får flashbacks till den danska metoo-debatten 2017 som inte hade slagkraft nog och därför inte fick fart under
Scen

En exploderande rockshow, ett storstilat fylleslag och en Bellman

Svenska Akademien har samlats för möte, när plötsligt Carl Michael Bellman störtar in i salen och ber att de ska se över hans texter och acceptera honom som medlem, vilket besvaras med hånskratt. Att ha Bellman som medlem kan det sena 1700-talets relativt nybildade akademi absolut inte acceptera – hans sånger handlar ju bara fylleri, festande och sex. Bellman tjatar dock och några av de åtta, aningen excentriska, ledamöterna tilldelas texter att sjunga – och musiken tar sakteligen fart. En av ledamöterna börjar spela på gitarr, en annans solosång övergår till stämsång och för varje låt blir de
Musik

Frälser inte som tidigare

Ibland möter man musiken i ett så vältajmat skede att det nästan känns regisserat. Så var det med Hurulas debutalbum ”Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för” som dök upp i mitt liv i samband med ett uppbrott. Det hade en efterlängtat punkig energi och texter om att lämna något och börja om på nytt. Låtar som jag i blöta småtimmar på väg hem från Uppsalas studentnationer eller Palermo kunde sjunga högt medan jag vinglade fram på cykeln genom stans gator; ”Fingrarna i halsen på kärleken”, ”Om jag tänker alls tänker jag på dig” och ”Jag ville glömma dig just som du var”. Allt toppades
Scen

Endast skrattet ska smitta i årets spex 

Det är en månad kvar till premiären den 20 november. För spexproducenterna Moa Fox och Axel Rosenberg är det resultatet av nästan ett års förberedelser som sätts på prov. Det är nu arbetsbördan är som störst: kommer alla bitar falla på plats? – Jag är väl mest orolig för om publiken kommer att fatta handlingen, om de kommer att skratta, säger Axel Rosenberg som också skrivit manus till spexet. Att han fick idén till årets spex under en kurs i litteraturvetenskap hintas om redan i titeln. Den förjävliga komedin eller Dantes personliga helvete eller fan också för mycket riktigt tankarna till